Etikettarkiv: smultronställe

Längst upp på Bokul

Publicerad den av
8

Vi hittade på Helligdomsvej en smal avtagsväg innan Serpentinvägen och vek av mot höger. Antalet p-platser gick lätt att räkna på en hand. Vanligast är såklart att traska upp på slingrande stigar från bebyggelsen i Gudhjem. (Eller vika av från Serpentinvägen)

Vi befann oss alltså på det 48 meter höga och berömda klippmassivet Bokul på Bornholm.

Helt ensamma var vi inte på de branta sluttningarna. Så gott det gick försökte jag gömma mitt förmiddagsfika. 😉

Vi fick hålla till godo med utsikten ner mot bebyggelsen i Gudhjem och den ena hamnen. Hade det varit soligare och klarare väder hade vi kunnat se Christiansö i Östersjön.

Men jag njöt för fullt vid fikat på den strategiskt placerade stora bänken vid flaggstången. Panoramautsikten gick inte att klaga på. Jag insåg att det inte var så konstigt att Bornholms världskända och berömda målare Oluf Höst hämtade inspiration härifrån och flera av hans motiv målades på just denna plats.
Oluf hade inte speciellt långt hit upp. Undra om han hade en egen favoritstig som han valde för att nå toppen?

Det finns flera anledningar att återkomma hit en mer solig och ljusare dag.
Det ena föder det andra. Nyss lärde jag mig att det finns ett annat smultronställe på andra sidan ”stora vägen”. Där skulle Solveig kunna ta macrobilder på höga vackra näckrosor, som finns i en ljuvlig skogssjö, eller varför inte på en långsamt simmande karp…

Butik med sjael

Publicerad den av
13

Vi är kvar på Kraemmerhuset. Nu får ni följa med in i butikken (dansk stavning).

Vi hade turen att få en pratstund med ägaren till Kraemmerhuset. Anina Kofod heter den trevliga kvinnan. Härligt att hon pratade flytande svenska (liksom norska). Anina är även keramiker. Under vintern har hon möjlighet att ägna sig åt keramik i verkstaden. Säkert en njutbar syssla som omväxling till allt trädgårdsarbete.

Jag berättade för Anina om vår blogg och fick tillåtelse att ta kort. Men hon nämnde också om turistbussen som snart skulle rulla in. Därför letade jag upp Solveig och tillsammans lade vi snabbt upp taktiken. Först bilder inomhus och inköp av ett par saker. Sedan besök i trädgården.

Den där ”söta gröna saken” kommer antagligen att få följa med oss hem vid nästa besök. Om den och hans kusiner inte flugit hem till någon annan. Garanterat återkommer vi hit till ”butik med sjael”, som jag läser på deras webbsida. Där går också att se att de öppnade säsongen 2025 den 14:e april.

Rostig jernkunst är intressant. Hon som vattnar skulle nog trivas på vår nya balkong.
Ni ska veta att det finns väldigt mycket annat fint och intressant i andra rum. Dessutom går det att dricka kaffe och fika här. På flera platser i den stora trädgården finns sittmöjligheter. Trädgården kommer vi visa upp i ytterligare inlägg här på bloggen.

Räkna de lyckliga stunderna

Publicerad den av
11

Jag lånade rubriken från boken som jag läste ut i lördags. Författaren heter Conny Palmkvist. Boken är första delen i Öresundstrilogin. Tiden är starten på andra världskriget. Handlingen mest förlagd till Helsingborg och Helsingör. Platserna känns både mysigt bekanta, som konditoriet Fahlmans café, men också läbbiga med tanke på tidpunkten 1940-42, som även skulle kunna bli dagens tidpunkt. Bäst att stänga in de mörka tankarna. Inte ta ut några sorger i förtid, som min älskade mamma sa ibland.

Igår hade vi en ljuvlig stund vid ett annat fiskeläge. Där passar även bloggrubriken in. Det var sol och skönt och vi åkte de få minuterna söder ut och nådde ”På Råå” på nolltid. Vad härligt det är att få uppleva sådana moments i vardagen under en uppfriskande promenad. Sedan var jag laddad för att dimpa ner i soffan och se en skidskyttestafett i efterhand och under fikat nästa stafett i direktsändning. Allt för att även skjuta upp dagens flyttpackning.

Denna mysiga kväll på Bornholm hade vi heller inte långt ner till Bölshavn. Vi njöt av utsikten, havsluften och av sällskapet. Paret på bild gick vidare mot piren och ett kvällsdopp, innan de antagligen intog fika och njöt på sitt sätt. Själva var vi badkrukor mest i…

…stillsam rörelse. Bölshavn var ett nytt smultronställe för oss, som vi gärna återkommer till under kommande resor. I pärmen med möjliga sovställen finns den lilla byn givetvis med. Några av stugorna/husen verkar hålla hög klass. Undra var vi ska bo nästa gång?

Just denna utomhuskväll var inte slut för oss. Vi rullade bara några kilometer för att nå Listed och uppleva en fin solnedgång. (redan redovisad här på bloggen). Hoppas du besökare också tänker på att ”Räkna de lyckliga stunderna”.
Ibland oväntade. Ibland planerade i detalj. ❤

Ps. Detta är inlägg 64 från första resan. På onsdag kommer förhoppningsvis nästa. Vi har en slutsiffra som vi räknar med att nå innan vi tar en bloggpaus av naturliga skäl. Men andra resan är redan gjord och när du minst anar det dyker första inlägget upp från den trippen. Då hade vi mer tur med vädret.

En tidig morgon i Bölshavn

Publicerad den av
10

Att komma till samma plats med bara ett par dagars mellanrum kan tyckas som en onödig repris. Men, om det första besöket är gjort en morgon då himlen är gråvit och det andra en solig eftermiddag är det som att besöka två helt olika platser.

Vi var på väg från Svaneke mot Gudhjem tidigt på tisdagsmorgonen. När vi nästan var framme i Bölshavn fick vi se en parkering på höger sida. Givetvis stannade vi till och gick ner mot havet.

Det var stilla och både hav och himmel hade olika nyanser av grått. Det finns de som säger att man kan ta bättre bilder då, än i solsken, och kanske är det så att man kan få fram en annan typ av stämning. Får jag välja så föredrar jag att fotografera när himlen är blå.

Med tanke på att vi tidigare fotograferat raukar på många olika ställen på Gotland och på Fårö, så har väl ett visst intresse för stenformationer infunnit sig. Jag brukar försöka att hitta olika figurer. Som den här gubben med hatt som spanar ut över havet.

Så härligt! Det tjocka molntäcket har fått sprickor och plötsligt finns det inslag av blått.

När jag såg att Bosse hade satt sig till ro för att njuta av utsikten över havet kunde jag fortsätta att traska omkring med kameran i högsta hugg.

Det var vilsamt för både kropp och själ. Tidig morgon, helt ensamma, nästan vindstilla, inga störande ljud – bara fågelsång, med utsikt över ett lugnt hav…

I nästa inlägg återvänder vi till samma plats i solsken. Det blev en helt annan upplevelse. Välkomna tillbaka!

Djaupdöi/Djaupdy/Djupdy fiskeläge

Publicerad den av
12

Kärt fiskeläge har många namn. Här handlar det om gutamål, svenska och vardagsprat.

Lägg märke den nyrestaurerade löisarstagnggi som var en ljus och betydelsefull försäkring under den mörka årstiden. Perfekt placerad.

Jag återgår till namnet på detta mysiga fiskeläge. Troligtvis kommer namnet från att inloppet är förhållandevis djupt och att man förr alltid tog tillvara på släke som fanns längs stranden. Släke som heter tång på rikssvenska. En perfekt ”vara” för gödning.

Vi kom varken med båt eller våra cyklar till platsen. ”Vår lilla blå” var annars van att rulla iväg med oss och de pålastade cyklarna i arla morgon. En ösregnsvecka får jag gå igenom mina femårsdagböcker och se hur ofta avgången skedde vid femtiden på morgonkvisten. Allt utom kaffebryggning och tevatten var förberett. Till och med min hjärna verkade inte behöva vänta på att klockradion skulle gå igång. Oftast klev jag upp innan. Livskvalitet av hög rang.

Vår frukost intog vi vid polkagrisfyren på Närsholmen. Detta fiskeläge (förr sa de strandbodar) ligger också på östra sidan av Gotland. Inte så långt ifrån exotiska Närsholmen. Den magiska halvön med all sin charm.

Vi bytte några trevlighetsfraser med mannen, innan han kunde vända sida igen. Han hade såklart inte en aning om att han hade två bokslukare på två ben framför sig. Inte heller visste han att vi var utbildade bibliotekarie. Men att bjuda på ett visitkort med vår bloggadress var alltid avväpnande i sådana här fotosituationer. Ännu mer en i en annan ”huslänga”. No more words. 😉

Lite historisk statistik: Enligt en uppgift från 1895 fanns det 59 stycken fiskare registrerade vid detta fiskeläge. Det gick också att utläsa att namnet på fiskeläget stod på en karta från 1701. Det stod också att det vid denna tidpunkt fanns 12 stycken storbåtar vid bryggorna.
Strömmingen var viktigast för hushållen, men fiskarna tog naturligtvis upp all slags möjlig fisk från Östersjön. Delfiner var självklart inte aktuella. Arten tillhörde de omöjliga.

När jag innan vårt femårsprojekt startade, noterade att det under ”glansdagarna” fanns nästan tvåhundra fiskelägen på Gotland/Fårö fantiserade jag om att vi skulle hinna fota hundra stycken. Men vi såg skymten av många som inte gick att nå av olika anledningar. Sedan hade såklart ”Den lilla blå” och Solveig något slags hemligt avtal. 😉
Men jag är så tacksam för alla stunder som jag fick tillbringa vid bodarna och mitt älskade hav. Ett hav som jag helst vill njuta av från en torr plats. Tänk om bodarna kunde tala.

Sandhamn vid vackra Ekstakusten

Publicerad den av
14

Ett smultronställe till med sandstrand och en läcker utsikt mot Karlsöarna. Bakom ryggen finns Sandhamns campingplats, som drivs av Södra Gotlands Husvagnsklubb. Söderut tar en av Gotlands vackraste partier över. Jag syftar på Ekstakustens naturreservat med exempelvis Djauvik fiskeläge.

Gotlanduppochner är inte småaktiga. Finns det ”en båt i vila” räcker det med en fiskebod för att hamna i kategorin Fiskelägen på Gotland. Med tanke på att det ösregnar utanför mitt fönster är det extra skönt att vila ögonen en stund på dessa foton. Vi minns den tidiga morgonen när vi stannade till här för en skön bensträckarstund. Solen lyste och himlen var alldeles blå. De dagarna finns också…

Missade famntaget i Hörsne Prästänge

Publicerad den av
14

Kul att bli välkomnad av en trevlig kommitté. Det händer inte varje gång som vi kommer till ett änge. För visst är det skillnad på Bä och Bu.

Av en slump såg vi skylten Hörsne Prästänge. Vi insåg att vi inte hade varit i detta änge tidigare.

Som vanligt fick ”Den lilla blå” stanna utanför grinden. Det är något visst med att besöka ett gotländskt änge. Här handlade det dessutom om ett Naturreservat sedan 1986. Arealen är på ungefär 11 hektar.

Det är Naturskyddsföreningen Gotland som äger och sköter Hörsne Prästänge. Det innebär att de på traditionellt sätt sköter om fagning på våren, slåtter under högsommaren och allt efterarbete under sensommaren. En stor APPLÅD och ett tack till föreningen från gotlanduppochner.

Inom området löper en naturstig. När vi kommit in i själva änget delade vi på oss. Solveig sjönk ner någonstans och började ta kort med sitt macro. I inlägget ser jag överst en smörblomma och sedan en häftig tvåbladsorkidé, som ser ut som en slags grön gubbe.
Det känns som väldigt länge sedan vi ”redovisade” tvåblad. Tidigt i morse när 99,9 % av befolkningen på Sveriges största ö sov, stötte vi på en ny orkidé som kommer att bli nummer tjugofyra här på bloggen.

Någon gång förra året läste jag på internet om favoritplatser på Gotland. Anders Lekander skrev om ”Famntaget i Hörsne Prästänge”. Han berättade att i ängets norra del, i en undanskymd vrå, finns det två träd. En ask och en lundalm som slingrar sig om varandra. Det ser även ut som om de växt samman. Tyvärr hade jag glömt sannsagan när jag gick där ensam i änget. Givetvis hade jag inte glömt att jag var lyckligt gift med en gammal kurskamrat från Bibliotekshögskolan i Borås. Men en…

… spännande stätta kan förvilla tankarna. Jag klev över och fortsatte på naturstigen utanför. En vacker fjäril gäckade mig x antal gånger. Kan de inte sitta stilla i tio sekunder? Där någonstans började jag tänka på tid och avstånd. Bäst att försöka hitta tillbaka till Solveig.

Solveig ställde in kameran på fotoillustrationer. Vi hade tur och slapp möte på ”enbilsgrusvägen” åt båda hållen. Det är en snäll raksträcka och en uppmärksam chaufför kan se hela sträckan och kan därmed vänta in bilen som var först på vägen.