Etikettarkiv: Norsta Auren

Med nya ögon

Publicerad den av
16

I det här inlägget tänkte jag göra en nostalgitripp tillbaka till Fårö. Med hjälp av några bilder och appen Waterlogue tänkte jag ta med dig runt på den lilla ön och se om bilderna ”med nya ögon”. Vi startar i Langhammars raukområde, 2019. Ofattbart nog har det redan gått fem år sedan vi var där. Bosse och jag är inte speciellt förtjusta i att trängas med massor av turister. Vi lyckades väldigt bra med att hitta tider då vi var helt, eller så gott som, ensamma.

Att åka färja är inget jag njuter av precis, med undantag för Fåröfärjan. Den är faktiskt helt okej att åka över med. Det går fort (ca 12 minuter) och innan man hinner fundera över att man är på en färja så kör man av och är på torra land igen.

En tidig morgon, parkerade vi vår lilla blå vid Digerhuvud. Cyklarna var med och när vi ätit vår frukost med underbar utsikt över havet och lyssnat till havets ljud, cyklade vi iväg och njöt av livet när det är som bäst. Till sist kom vi fram till…

Helgumannens fiskeläge som blev vändpunkten för vår cykeltur.

Husbod/Häusbod – Ett annat fiskeläge, som kanske inte är lika välkänt, men absolut lika fint att besöka.

Och ett tredje – Jauvika – som är det största fiskeläget på Fårö. Beläget i Lautervikens sydvästra hörn. ”En oas för själen” skrev Bosse i sitt inlägg när vi redovisade vårt besök här.

Allt var inte strålande solsken och blått hav på våra utflykter. (Även om vi oftast valde att stanna hemma om vädret inte visade sin bästa sida.) Vid vårt besök vid Norsta Auren, i maj 2019, var det så kallt, blåsigt och regnigt att både mössor och vantar åkte på.

Ryssnäs blev en av våra favoritplatser på Fårö. Frukost i Ryssnäs slår det mesta!

Till Stora Gåsemora gård kom vi bara en gång… Vem vet… Om vi någon gång återvänder till Fårö så kanske vi kan bo i kalkstenskvarnen som syns till höger på bilden.

Avslutar denna nostalgitripp med en vandring på klapperstensstranden vid Fårö fyr. Det ska erkännas att jag i skrivandets stund längtar tillbaka till alla dessa fantastiskt fina utflykter som vi gjorde under våra Gotlandsår. Bortsett från bensinkostnaden så bjöd Gotland och Fårö oss på upplevelser som är svåra att överträffa – alldeles gratis.

En stund runt Fårö fyr

Publicerad den av
14

Vid vårt återbesök på Fårö blev det en fin stund vid fyren på Fårö.

Som du kan läsa stod den höga stenfyren klar 1847. År 1977 lämnade den sista fyrmästaren sin post.

Här satt vi och njöt av picknickkorgens innehåll.

Sedan var frågan om vi skulle gå en sväng söder ut eller vandra till vänster, norr ut? Först en titt på fyren från kustsidan.

Förra gången vi var här var i slutet av maj 2019. Då sov vi över två nätter i en stuga. Vid besöket vid fyren minns jag att både vantar och mössa satt på plats. Dessutom snöade det en kort stund innan regnet tog över senvårmakten.
Här kan du läsa mer fakta om fyren och se andra foton från vårt förra besök. https://gotlanduppochner.com/2019/05/24/faro-fyr/

Klapperstensvandring i otroligt vacker miljö. Vi stannade till och njöt ofta. En sak som är stensäker. Det krävs rejäla vandringskängor om dina fötter också ska uppskatta tillvaron. Belöningen kommer längre bort runt hörnet. Då njuter både kropp och själ. Det är svårt att hitta en finare och lugnare badstrand än den vid Norsta Auren. Betydligt lugnare än de andra fina stränderna på Fårö. Tänker först och främst på en halv mil långa hästskoformade,
superpopulära och barnvänliga Sudersand.

Vi gick upp till tallskogen och sökte oss till norra delen av fyren och området som inte är till för vem som helst. Mina tankar gick en stund till en bloggvän, Lollo, som har en den fantastiska möjligheten att via sitt jobb kunna bo och vistas innanför muren. Kanske var hon en av dem som vi såg satt och åt frukost? Under ”fyrens dag” brukar det vara visning och finnas möjlighet att gå upp i fyren. Men vi prickade in en av årets andra 364 dagar.

Fårö fyr

Publicerad den av
27


Hemma har jag en underbar flygfotobok som jag ofta bläddrar i. Boken är fylld av superläckra foton från luften över Gotland och öarna omkring.
Innan vi åkte iväg spetsade jag in mig på bilderna över Fårös fyr. Jag drömde mig in hur vi gick in på det stora området. Fikade som de gjorde på ett foto. Betraktade fyren från alla vinklar. Tog närbilder och … inte det. Fritt från luften. Privatägt från marken.

Denna blinkande 24 meter höga fyr med en ljushöjd på 30 meter över vattenytan, byggdes 1846-47 och invigdes det sistnämnda årtalet. Ett år efter Hoburg fyr på södra Gotland. Från början använde man rovoljelampor. Senare byttes ljuskällan ut mot starkare fotogenlampor. Var 20:e sekund visades en fyra sekunder långblänk. Tornets största uppgift var säkert att varna för Salvorevs förrädiska sandbankar i norr.

Några årtal: 1953 elektrificerades fyren. 1977 avbemannades den. Men Fårö fyr är fortfarande i bruk och sköts av Sjöfartsverket. Den siste fyrmästaren var Joe Nordberg. (1920-2009)
Kuriosa. Det finns en gammal ”skrönbön” som löd så här på Fårö:
”Gud välsigna våra åkrar och ängar.
Våra pigor och drängar.
Giv fisk i garn och kut i strand.
Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt.”

Det blåste kallt. Jag hade användning av både mössa och vantar när jag nådde havet.

Stränderna är vackra men inte speciellt barnvänliga. Men det finns betydligt finare sandstränder åt båda hållen. Nästan världsklass på dem.

Norsta Auren mot norr nämns i många sammanhang som ett lugnare ställe än Sudersand och kanske är det den lilla öns bästa sandstrand. Bred strand och stora sanddyner. Där används varken mössa, vantar eller ibland ens andra kläder. (Känt naturistställe).
Nu ökade regnmängden uppifrån. En sista bild innan kameraväskan öppnades för en vilopaus för kameran.

Min busiga pojkhjärnsida skulle vilja klättra över och smyga iväg bara en liten bit och ta några bilder på fyren från den finaste sidan. Istället blev det hem till värmen i stugan och dansande på TV.  Fyra skulle bli tre. Själv håller jag på Kristin – ända in i kaklet. Ikväll är det dags igen.