Vi ställer sällan klockan på helgerna. Den inre klockan brukar väcka oss vid ungefär samma tid som på vardagsmorgnarna.
I lördags var det en extra dag. Den som dyker upp vart fjärde år. Efter en färggrann frukost tog vi ”Den lilla blå” till en parkering, där vi inte parkerat förut. Härifrån var det inte långt till den världsberömda ringmuren. Det är verkligen vardagslyx att kunna gå in och ut genom muren en tidig morgon utan att behöva betala flera tusenlappar för att ta sig till Gotland. Systemkameran fick inte följa med, men våra mobilkameror täcker smidigt upp om något oväntat skulle hända. Självklart kan vi inte låta bli att snegla mot snygga dörrar som är en ny kategori här på bloggen. (Ten doors) Samtidigt funderade jag på vilket torn eller vilken murport som jag ska visa upp nästa gång.
Tidigt på morgonen möts man inte av många personer. Men på något vis blir de man möter mer värdefulla. Vi ger våra medmänniskor större plats och har t.o.m. tid att använda ordet på tre bokstäver som börjar på h. Ordet som faktiskt kan göra en dag för exempelvis ensamma människor. Åtminstone ge lite guldkant. Så enkelt att säga. Tyvärr så svårt att hitta i ordförrådet hos alltför många.

När fika- och kaffetarmen haft ett ”murmöte” är det bara att lyda. Därför lämnade vi medeltidsmuren, som vi är övertygade om står kvar där till nästa gång och styrde stegen mot ett morgontidigt fik. Tyvärr är de inte så många. De flesta öppnar tidigast 10.00. Men det är mysigt och numera hemtamt på Märtas café en lördagsmorgon. Den här gången valde vi ett bord där jag njöt av stranden i Skagen och minnets skafferi öppnade dörren på glänt. Mitt sällskap tog mig tillbaks till nutid.
”Kan vi inte ta en sväng om Mio på hemvägen?”
”Visst. Något speciellt som vi ska köpa?”
”De har snygga gröna handdukar till kampanjpris.”

Måste ha varit populäraste färgen. Det fanns tre, fyra andra färger att välja på men de gröna var slut. Där låg bara några extra stora badlakan i samma kulör. Expediten sa att de skulle få hem fler i nästa vecka.
”Nu när vi ändå är här kan vi väl ta en runda härinne.”
Jag hängde gärna på förslaget. Vi har varit trogna kunder på Mio både i Ystad och i Visby. Det är även trivsamt att gå där, flanera och planera.
Solveig berättade efteråt att hon undrade varför jag försvann så fort och vek av mot ett speciellt hörn, istället för att fortsätta längs den ”vanliga” leden. Hon visste inte att mina ögon hade fått syn på Frank och att det blev kärlek vid första ögonkastet. Nu överdrev jag. Jag har faktiskt träffat på både Frank och hans kollegor … förlåt fårlegor sedan vi flyttade hit. 😊 Vi har provsuttit dyra fårskinnsklädda fåtöljer i olika möbelaffärer. En del har varit sköna – men inte alla. Priset och storleken har varit till deras nackdel. Ofta har de varit för stora för att få plats i den vrå vi tänkt oss i vår bostad. Den enda jag visste som höll måttet och var skön att sitta i var Frank.
Solveig hittade till vrån med mig och min kompis. Hon provsatt och de verkade också trivas tillsammans. Priset var rejält nersatt.
”Ska vi slå till?” sa min älskade fru.

Det har redan varit flera sköna stunder. För mig på dagarna. För Solveig på kvällarna. Men nu är det allt lite nervöst. För Frank ska bli sambo. Vi ska snart åka ut till flygplatsen och… hoppas han inte bräker för högt på nätterna. 😉