Etikettarkiv: Gunnar Barbarotti

Då hav och himmel smälter samman

Publicerad den av
12

På första försöket hittade ”Den lilla blå” ner till idyllen, som Janne Westergaard så vackert beskriver i sin fotobok med orden: ”Ypnasted er en lille bid af himlen.” ❤
Sedan finns givetvis alltid möjligheten att stöta på platsen under en bensträckare på ”Kuststigen”, som är en 12 mil vandring runt Bornholm. Bör nog delas upp i små etapper.

Denna morgon var det smådimmigt, men det gick mot norr att skymta Gudhjem. Solveigs rubrikförslag slukade jag direkt. Mitt eget smugglade jag med i texten.

Vilken idyll att äga ett sommarhus i Ypnasted. Inga nya sommarhus har byggts här sedan 1950, året då området skyddades.

Jag tror att Håkan Nessers Gunnar Barbarotti hade trivts med att sitta här en stund och ta hjälp av Gud Fader om både stort och smått. Senast i ”Ung mans färd mot natt” handlade det som vanligt om allt mellan jord och himmel. Undra vad Gud Fader sa som svar till om Gunnar och Eva Backman vågade flytta till Gotland med tanke på…?

Som du ser vaknade precis en val denna tidiga morgon. ”Inte en tröttsam hallänning till. Gäsp. Tror jag går ner en stund till.”

Det finns en liten hamn. Tidigare var det här ett fiskeläge. Givetvis aldrig något av öns största.

Då var det bara att hålla tummarna för att inget stort fordon skulle rulla mot oss.
Jag har skapat en plats för noteringar om ställen som vi ska göra återbesök vid. Den dolda oasen Ypnasted på Bornholms östkust är självklar. Då ska vi traska en bit mot Gudhjem och med stor spänning besöka ett annat fiskeläge, med intressant historia från andra världskriget. Fika i ryggsäck ska givetvis med. Då vill vi ha sol och extra bra sikt.

Ps. Som med allt annat privatägt ska man alltid vara hänsynsfull mot omgivningen.

Jag fick som jag önskade

Publicerad den av
31

I vanliga fall hamnar mina boktankar på bloggen ”Bosse på bloggäventyr”. Men här fanns ett bra skäl att Gotlanduppochner fick presentera godbiten.
Den gamla gymnasieläraren Håkan Nesser, som blev författare på heltid 1998 har i många år varit en av mina favoritförfattare. Allt sedan jag läste att han skaffat bostad på Furillen på Gotland, har jag längtat efter att han skulle utnyttja miljön i kommande böcker. I den häftiga titeln ”Den sorgsne busschauffören från Alster” fick jag som jag önskade.

Få författare kan hålla i liv en sådan här märklig berättelse och kombinera deckarnöten med en torr härlig dialog, som fick mig att le många gånger. Kul att Gunnar Barbarotti och Eva Backman blivit ett par officiellt. Som ”åhörare” tröttnade jag inte på deras vardagskonversation. För om någon annan hållit i pennan…
Här möts inte läsaren av en massa ”mord och blod” utan av en betydligt mer djupare och intressantare berättelse, som Nesser knyter ihop briljant. Hela tiden försöker jag ligga ett steg före när det gäller att lösa gåtan. Vem är den förre akademikern och busschauffören Albin Runge som hör av sig till polisen hösten 2012, efter att ha fått mystiska brev med ett dolt hot? Han passar inte in någonstans i en slags mall. Har breven ett samband med bussolyckan som hände våren 2007? Trots att Albin som rattade bussen inte sågs som ansvarig till olyckan kanske någon anhörig till de sexton elever och den förälder som avled bestämt sig för en slags rättvisa?
Visst hamnar jag rätt stundtals i mina privata tankar och känner mig rätt säker på att… Backman råkar ut för en knepig situation i ett trängt läge i arbetet, i början av hösten 2018. Därför tar hon och Barbarotti tjänstledigt och lånar av inspektör Lindhagen ett hus på norra Gotland. Närmare bestämt i Valleviken i Rute socken. Det var grädden på moset att få följa med dem på cykelturer, promenader och bilturer på ön och avstickarna till Fårö. Både till platser vi hunnit med att besöka och sådant som vi längtar efter att få komma till. De lyckades med det som jag och Solveig misslyckades med förra sommaren. Hitta den gamla eken vid Ava gård.
Det som sätter nytt liv i berättelsen i nutid är när Gunnar Barbarotti fäller repliken. ”En örn kan se fel en gång, men knappast två.”
Tusen tack till Håkan Nesser för ännu en bladvändare, där mitt älskade Gotland och Fårö fick ta plats bland sidorna. Hoppas detta inte var en engångsföreteelse. Gotland är definitivt möjligheternas ö. Både i bok och filmmiljö.