ebb på Gotland | bornholmuppochner & gotlanduppochner

Förra gången vi var i trakten fortsatte vi vidare ner till vackra Hammars fiskebodar. Den här gången gjorde vi ett stopp vid Liste ängar.

Någonstans i fotot går det att skymta Solveig. Liste ängar är uppdelat i tre delar. Den första delen skulle varit mer spännande som barn. Nu gällde det att försöka undvika ögonskador och annat riv. Här handlar det om igenvuxen betesmark. Fram till 1930-talet släpptes djur ut på bete i strandänget. År 2023 gick vi en fight mot aspsly och annat mindre trevligt.

Plötsligt kom vi ut till andra delen och möttes av ljus och öppenhet. Jag blev inte klok på vad byggnaden hade för syfte. Området ska vara ett av Gotlands orkidériktaste änge. Undra om vi kan få både medalj och diplom för att vi inte lyckades hitta en enda orkidé?

Solveig gick ner på knä och började fota med sin kamera. Själv hade jag kommit in i tredje delens nedre kant och hade mina bruna ögon inriktade på något som jag aldrig tröttnar på att betrakta. Havet med alla sina olika ansikten. Denna morgon var EBB-ansiktet på.

Olika mönster i sanden.

Någon bloggbesökare som vill briljera och hjälpa till med namnet?

Solveig tog larven på bar gärning.

Liljekonvalj klarar jag av. Hoppas att det går lika bra för mig att sortera och dela upp alla foton från morgonens besök innanför ringmuren. Tur att vi alltid tar en bild i marken när vi byter gränd. För alla gränder/gator har inte gatuskyltar i båda hörnen.
Så många olika dialekter och språk jag hört idag. Ibland fick jag lust att lägga mig i och visa upp mina kunskaper i halländska. Eller inte… Jag gillar att lyssna och betrakta.

I veckan såg vi några häftiga foton från norra Gotland. Där visades gamla spännande båtvrak upp, som inte synts på väldigt många år. Orsaken var den ebb som rådde på ön. Sandstranden hade breddats med råge.
Därför bestämde vi oss för att ta en tidig tur upp till Kappelshamn på KHFD.
Vi hade det mysigt och lugnt. Långt från att bli nervvrak, 😉 men tyvärr befann sig inte båtvraken på torra land. Istället kunde vi konstatera igår att lågvattnet fanns kvar i Visby omnejd.

Det blev fem-sex stopp med ”Den lilla blå”. Den ovala bilden ovan är en jämförelse med ett tidigare besök vid fuskrauken. Solveig tyckte att Snäckschimpansen, i en annan vinkel, liknade en häst den här gången. Endast fantasin sätter gränserna.