
Idag för exakt ett år sedan lade jag in första blogginlägget om Bornholm på vår gemensamma blogg; bornholmuppochner & gotlanduppochner.
Då handlade det om ett semesterminne från den varma fotbollssommaren 1994, när det grävdes efter guld.

Nu ett år senare handlar det om en rutt på drygt två kilometer och en stigning på 15 meter. Typen av rutt går under kategorin ”Rundslinga”. Platsen är runt kända Slusegård.

Förutom den fina sandstranden och havet bjuder turen på två riktigt intressanta attraktioner. Dessa kommer att redovisas i de två kommande blogginläggen. Imorgon och på söndag.

Det var en kylig vind som var på bushumör denna junieftermiddag. Jag borde valt en varmare jacka. Vi kommer definitivt att återkomma hit en varmare dag, när vi befinner oss i närheten. Dock hände det inte på vår andra tripp, som vi återkom från, för några dagar sedan. Då rörde vi oss i helt andra ”kvarter”.

1956 och 1968 infördes skyddsregler för större delen av området. Exempelvis sjön och havsbotten är skyddade 300 meter ut från stranden och på en sträcka av hela 1500 meter. Vad var de två stora orsakerna? Det var dels att säkra vattenkvarnanläggningen vid Slusegård och dessutom se till att allmänheten hade tillgång till kustområdet.
Kuriosa: I detta område har det funnits gravplatser från järnåldern. När drottning Margrethe var förbi här i yngre ålder grävde hon ihop med arkeologerna.


Vi fortsatte promenaden ovanför havet tills vi kom fram till en bro över Ole å. Denna å är Bornholms längsta (20 km) och den som för mest vatten. Leden fortsatte innan bron mot andra stora attraktionen. Tyvärr såg inte vår verklighet ut som på den härliga bilden, som jag hade sett i en bok. Därför var det ingen idé att ta några kort just den biten. Ibland behövde våra kameror vila en stund. 😉



















