Koviks kapell


Det är rofyllt att stillsamt vandra mot kapellet. Här är det öppet för alla att komma som man är.

Jag känner mig ödmjuk inför vårt enda jordeliv som vi fått oss tilldelat. Trots att jag gnäller ibland över ”småsaker”.

Tänker på hur orättvist livet ibland kan upplevas. När livets klocka slutar ticka i förtid.

Havet som både ger och tar. Utan hänsyn till liv, familjer och släktband.

1965 byggdes detta enkla kapell av sten och trä till minne av de fiskare som drunknat i havet utanför. I fiskelägena Gnisvärd och Hallshuk finns liknande kapell, som jag ska visa en annan gång.

Sorg och glädje kan samsas i samma lokal. För det har också blivit populärt att viga sig här.

Hade jag inte redan varit lyckligt gift så…