Olsker rundkyrka – interiör

Visst är den otroligt vacker. Kanske den vackraste av kvartetten rundkyrkor på Bornholm. Då är det dags att visa upp interiören.

År 1825 reste man ett par stödpelare av orsaken att de var rädda för att väggarna skulle rasa samman.
Jag läste att år 1951 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. I mer modern tid går att läsa att det restaurerades invändigt 1985.
Det var stundtals inte lätt att hitta en egen position/vrå för att få till skapliga foton. Men jag tycker Solveig lyckades bra med uppgiften.

Det gick heller inte att ge sig ut eller snarare uppför egna spännande äventyr. Kanske har de speciella visningar för den typen av upplevelser. Vi var ändå så nöjda med att betrakta historiken från marknivå.

Predikstolen är från 1575. Den upptäcktes på vinden 1921.

Dopfunten liknar flera av dem vi såg på Gotland.

Altaret och altartavlan kom på plats vid arbetet 1951.

Undra vid vilken storm på havet som votivskeppet hamnade här? 😉

Vi gick sakta runt kyrkans område en extra gång. En mycket rofylld plats med historiskt tuffa vindar i bagaget.
Så var det dags att dra oss mot andra kustens norra hörn och få uppleva nostalgiska vindar från sommaren 2017. Ordet vindar symboliserar verkligen denna semestervecka.

Olsker rundkyrka (Ols kyrka)

Vårt andra stopp var planerat. Det var dags att besöka nummer två av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Vilket knepigt jobb det måste vara att bygga en rund kyrka.

Kyrkan är med sina 28 meter den högsta av kvartetten rundkyrkor. Olsker står på en ”kulle” ungefär 112 meter över havet.

Kyrkan byggdes omkring 1150. Sedan dess har den byggts om och förstärkts flera gånger. Skepp, kor och absid fanns från början. Vapenhuset tillfogades däremot under senmedeltiden.

Byggnaden är en utpräglad försvarskyrka. Det runda skeppet har tre våningar. Totalt finns det nio kryphål vid Olsker rundkyrka. Om man tar sig uppför den smala trappan ska det synas tydligt varför kyrkan en gång i tiden ansågs omöjlig att erövra för fiender. Jag måste tillägga att kyrkan från början hade ett platt tak. Muren var dessutom en del av bröstvärnet. Det var under 1200-talet, när tiderna blev mer fredliga, som kyrkan fick sitt nuvarande spetsiga och spånklädda tak.

Olskirke är uppkallad efter Norges kung Olav den Helige (död 1031). Olavs rykte var då stort i hela Norden.
I nästa inlägg får du följa med in i kyrkan. Välkommen tillbaka på onsdag.

Nexö kirke

Kyrkan i Nexö har ändrat karaktär genom historien. Det är svårt att fastslå kyrkans ålder. Tornet är i alla fall från 1500-talet. Under 1700-talet byggdes mycket om. Då förlorades exempelvis den sengotiska karaktären. Även kyrkan blev skadad under bombningarna 1945.

Kyrkan är helgad åt fiskarnas och sjömännens skyddspatron St Nicolaus.

Här ser du Marta och Maria.

Predikstol i renässans och dopfunt från 1784.

I denna kyrka i en fiske stad passar det naturligtvis extra bra med två votivskepp.

Från vår lägenhets balkong hade vi bra utsikt mot kyrkans ”övre del”. Ändå lyckades jag dra iväg Solveig åt fel när vi skulle gå tillbaka.

Klemens kirke

Det hände mycket på Bornholm under artonhundratalet. Kanske inte så konstigt med tanke på förändringen av befolkningsmängden. Tidigare hade befolkningsantalet varit ganska konstant fram till femtonhundratalet. Det bodde länge ungefär 8 000 invånare och det fanns gott om små gamla kyrkor, precis som det gjorde på exempelvis Gotland.

Men på de närmaste trehundra åren ökade det till tjugotusen personer, som blev det dubbla vid nästa sekelskifte. Det behövdes med andra ord större kyrkorum på Bornholm. Jag är tacksam för att det inte hände samma ”byggbomb” på Sveriges största ö.

1882 ersattes Sankt Clemens av denna stora kyrka av granit.
Vilken tur vi hade. Det var en måndag och då brukar kyrkor vara stängda. När vi ändå var i byn tog vi exteriör foton. Då upptäckte vi att porten var öppen. Vi frågade kyrkvaktmästaren om vi fick ta bilder till vår blogg. Den trevlige mannen fick naturligtvis ett visitkort av oss.

Det finns plats för hela tusen sittande personer. Fler än det finns i många domkyrkor i Sverige, enligt vad Ulf Schenkmanis skriver i sin läsvärda bok ”Se Bornholm”.

De två tavlorna på sista bilden är ditsatta 1980, när altarutsmyckningen blev utbytt. Konstnären heter Paul Höm och har även målat altartavlan i rundkyrkan Österlars.

Undra hur många votivskepp och dopfuntar som vi hunnit fotografera under våra kyrkbesök? När det gäller dopfuntar passerade vi givetvis hundra under åren på Gotland. En del kyrkor hade dessutom två stycken funtar. Många väldigt välbevarade.
Jag blev på en nanosekund sugen på att räkna antalet votivskepp. Bra när man inte behöver byta blogg. Enkelt att trycka på kategorin ”Medeltida kyrkor på Gotland”. Fick scrolla ner/bakåt ett bra tag på paddan för att nå 96. Etelhem kyrka och sedan följa listan fram till vårt första kyrkbesök som var 1. Folingbo kyrka.
Drog slutsatsen att chansen är störst att få se votivskepp i kyrkor som ligger i närheten av ”vatten”. Jag hittade xx votivskepp. Hur många hittade du? 🙂 Egentligen fanns det votivskepp som inte fick vara med på ”redovisningen” av två orsaker. Vi hade så många valda bilder och en del skepp höll inte lika hög klass som andra.

Ni som deltog i novembertävlingen BGS 2024 minns kanske min fråga 28 och denna bild som 27 % av deltagarna svarade rätt på. Den trevliga nallen fanns i Klemenskers kyrka. (Kärt barn har många namn) Syftade inte på nallen. 😉

Bodils Kirke

Den romanska kyrkan byggdes omkring tolvhundra. Kyrkan är tillägnad det engelska helgonet St Bothulf. Av något misstag har namnet senare ändrats till ”Bodil”. Själv hade jag också det smeknamnet när min mamma tyckte att mitt hår blivit för långt. ”Har Bodil sovit gott i natt?” 😉

Kyrktornet renoverades omkring 1913 efter ritningar av Mathias Bidstrup.

Absidkyrkor är så vackra. ❤
Byggnadsmaterialet är både kalksten, lokal sandsten och lokal fältsten.

Den lilla fina kyrkan förfogar över två dopfuntar. En av gammal gotländsk kalksten. Den andra av nyare kalksten, en så kallad ”baegerbladstyp”.

De tre vise männen?

Predikstolen är från cirka sextonhundra. Sammanfattning. En fin kyrka på en fin ö. Som vanligt är jag svag för…

… votivskepp.

Sommarens sista dag

Inget dåligt väder på Bornholm under sommarens sista dag 2024. I förra inlägget visade vi upp exteriören runt Bornholms minsta kyrka Knuds kirke. Nu ska du få följa med in. Som tur är får numera både kvinnor och män gå in genom samma port.

Vi hade ”flax”. En buss svängde in lite efter vår bil. Sällskapet skulle inte in i kyrkan. Istället promenerade de in på en ”tomt” liten bit därifrån. För du ser på bilden att det kunde blivit svårt att få till några fina bilder bland ”femtio” turister.

Predikstolen är troligen från 1596. Du ser de fyra evangelisterna från vänster till höger: Matteus med ängeln, Markus med lejonet, Lukas med oxen och Johannes med örnen.

Härliga sommarmoln och en förgylld duva som svävar under den. Duvan är en symbol för den Helige Ande, som steg ner över Jesus i form av en duva vid dopet.

Altaret är från 1596 och innehåller bilder av Isaks offer och Kristi korsfästelse.

Troligen är dopfunten lika gammal som kyrkan. Den är gjord av granit och huggen av två stenar.

Vi tog en sista titt innan vi gick ut i solen igen.

Ps. Fråga 15 den femtonde november 2024 i Novemberspelens BGS var från platsen där turistgruppen en stund tidigare vandrat in. En läcker bil och en söt hund fanns med på bilden med fyra alternativ. 22 % av de tävlande gissade på Knudsker, av de fyra alternativen.

Knuds kirke (Knudsker)

Redan vid förra resan såg jag kyrkan, när vi lämnade Rönne och körde iväg mot Svaneke. Då sa jag att den tar vi nästa gång som vi är på rätt sida av den trafikerade leden. Den här gången var det dessutom till sin fördel att vädret var bättre.
Den romanska kyrkan uppfördes ungefär 1150 och ska vara Bornholms minsta kyrka.

Den romanska kyrkan består av långhus, kor, absid, torn och veranda.
Tornet som byggdes samtidigt med kyrkan var först inte något klocktorn, utan ett fästningstorn.
Från början hade kyrkan två ingångar. En i söder för enbart män och en i norr enbart för kvinnor.

Numera hänger det sedan länge två klockor i tornet. Den minsta av dem kom på plats 1460. På den går att läsa inskriptionen: ”Hjälp, Gud och Maria”.
Den stora gjutna klockan var på plats 1702. Den yngsta klockan har en suggestiv inskription:
”Jag skriker högt och låter. Alla kommer hit till mig. Men förakta inte den välsignade tiden. Idag kan Gud kalla dig. Väck mitt folk och tänk, det ögonblick jag talar för dig. Ty Herren skall snart verkställa dom, när åskan drar fram.”

Den fina kyrkogården har en yta på ungefär sextio meter på varje sida.

Kyrkan är omgiven av ett stengärde, som i sin nuvarande form byggdes 1855. Två av familjegravarna, som var omgivna av järnstänger, finns kvar av historiska skäl.

Visst är exteriören fin? När det gäller taken är den vackra absiden täckt med bly. Medans koret numera har ett tegeltak. Fast under teglet finns kvar ett massivt tungt stentak av kalksten. Om du är intresserad av hur det ser ut inuti kyrkan är det bara att göra ett nytt besök på vår blogg om några dagar.
Ps. Detta är första inlägget på den nya ”datorn” med en rejält stor bildskärm.

Svaneke kirke

På en höjd av arton meter står Svaneke kirke. Troligtvis fanns ett litet kapell här redan före 1500-talet.1881 gjordes en radikal ombyggnad av den kyrka, som ersatt kapellet.

Vid ombyggnaden tillkom också absiden, som du ser till höger på bilden. Längst upp i tornet av granit ståtar symbolen för Svaneke. Jag syftar på väderflöjeln som föreställer en svan, djuret som representerar stadens vapen.

Det är alltid spännande att komma in i en ny kyrka. Dessutom svårt att låta bli att jämföra med alla medeltida kyrkor, som vi besökte och dokumenterade under våra Gotlandsår.
Arkitekten Mathias Bidstrup stod för ledningen, när kyrkan byggdes ut och renoverades 1881. Kyrkan ska numera ha plats för trehundra besökare.

På Wikipedia står det att träaltaret är från 1881 och altarmålningen från året efteråt. Altarmålningen är signerad A. Dorph.

Dopfunten skiljer sig rejält från de flesta dopfuntarna vi sett på Gotland.

1683 tillverkades predikstolen i barockstil.

Votivskepp tycker jag är trevliga inslag i kyrkor. De passar särskilt bra i kyrkor på öar och kustnära platser. Många tankar väcks till liv om yrken till havs i alla väder.

Så här ser det ut från andra hållet. Den nuvarande orgeln installerades 1955.

Idag är det första advent, som detta år infaller på den första decemberdagen.
Önskar er alla en fin första advent!

Nu hände det igen…

Kyrkan som skulle ersätta den gamla kyrkan är byggd i nyromansk stil av grovt huggen granit och är en av öns största kyrkor. I min bok ”Bornholm i sikte” står det att kyrkan och många andra på ön är ritade av danska arkitekter utan känsla för bornholmsk egenart. Kyrkorna ligger som grå plumpar i ett kulturlandskap som i övrigt präglas av harmoni och balans. Jag kan i detta fall delvis förstå ”de grå orden”.

Annars ser kyrkan riktigt fin ut på den här bilden med sitt absid. Tänk om den varit vitkalkad som exempelvis Ibs som vi hunnit visa upp.
På tal om bloggrubriken. Igår när jag läste på och vi tillsammans valde ut bilder skrattade jag till. Helt otroligt. En häftig repris från inlägget om Svanekes store son Johan Nicolai Madvig. Där jag den gången råkade lägga in blogginlägget på hans födelsedag, 7 augusti. Här handlade det om att denna kyrka invigdes 1891, den 18 oktober. Arkitekten var Andreas Clemmensen.

Lite siffror inomhus. Det finns numera 300 sittplatser, men plats för 400 personer. En gång i tiden kunde de ta in 1000 personer.
Jag hittade även siffror, eller snarare ett belopp för notan när kyrkan byggdes. Det står 53 460,80 kr. Vet inte vad det blivit i svenska riksdaler.

Krucifixet är gjort av Paul Höm.

Empirepredikstolen är från 1593.

Förgyllt altarbord.

Senromansk gotländsk kalkstensfont. Vad trevligt. På Gotland hann vi visa upp XX stycken. Kolla in kategorin ”Medeltida kyrkor på Gotland.” så kan du räkna fram ett facit. En del var riktigt fina.

En Madonnabild får avsluta. Men alltså. På hela åtta ställen läser jag om familjeporträttet (Epitafium) från 1682 med upprorsledaren Jens Kofoed, som ska hänga i kyrkan. Mannen som ledde upproret mot svenskarna 1658. Har du vägarna förbi någon gång får du hjälpa oss. En tanke som fladdrade till är att det befinner sig i säkerhet i ett museum i Köpenhamn. Fast å andra sidan är det ögonen man blir blind på först.

De hann halvvägs…

En kyrka byggdes i Östermarie omkring 1200. Kyrkan var helgad till Jungfru Maria.

På artonhundratalet steg befolkningsmängden rejält på Bornholm. Därför var det många platser på ön där de önskade sig nya och större kyrkor.

I Östermarie var det extra bråttom för det hade upptäckts att tornet var rejält förfallet. Därför började rivningen 1885 av den romanska kyrkan från 1200-talet.

När de hunnit ungefär halvvägs insåg de att det här var inte vilken kyrka som helst på Bornholm. Mängder av bevis och detaljer avslöjade att det rörde sig om irländska särdrag av hög byggnadsklass.

Ovanför korets tunnvalv fanns ett massivt sadeltak av sten av en typ som endast var känd från Knuds kirke, tre skånska kyrkor, en sydfransk och ett femton tal på Irland.

I litteraturen nämns rivningen av de gamla kyrkorna med starka ord som 1800-talets vandalism och tragik av högsta rang. För att se lite ljusare på tillvaron kan vi ändå konstatera att kyrkogården i Östermarie har ”nästan” två kyrkor.

Pigan Karen blev alltså ”nästan” 105 år. Det borde skrivits en hel bok om henne. Flera spännande och nyfikna frågor börjar direkt födas i min måndagshjärna. Gör det inte det i din också? Jag hade gärna tagit en fika med Karen.