Det äldsta på insidan är naturligtvis betydligt yngre än utsidan. Här är det äldsta från 1700- och 1800-talet.
Fin altartavla som ursprungligen är ett måleri från 1876.
Dopfunten är av kalksten. Jag läser att votivskeppet heter Agnes. Undra hur många votivskepp som har manliga namn?
Ska jag vara ärlig minns jag inte speciellt mycket från interiören i denna kyrka. Kanske var mina inre tankar kvar hos flickan Kirsten som inte fick fira sin tioårsdag. ❤ (Förra inlägget).
På väg hem till boendet från Boderne körde vi fram till denna romanska kyrka, som tros vara byggd runt omkring år 1100.
Jag är extra svag för absidkyrkor i vitt. Denna kyrka är troligen äldst av kyrkorna på ön.
Ett troligt byggbevis finns i uppteckningar från Lunds ärkestift. Biskopen i Dalby som hette Egin kom till Bornholm år 1065 och ”han byggde” kyrkor på södra Bornholm.
En trio gravstenar som sticker ut extra på kyrkgården. Det gör också legenden om bondesonen Bonavedde som bodde på Tornegård några kilometer söder om kyrkan. Det märkliga namnet kom från bonde (bona) och en sjöjungfru (vedde).
Grabben var inte som andra pojkar. Bonavedde ska ha haft en speciell gåva och kunde ”se” det som var dolt för andra. Därför såg han trollen (goblinarna) som hade för vana att reta varandra.
En mörk natt såg han trollen dansa. De erbjöd honom en kopp med vätska i. Bonavedde tog emot koppen men var misstänksam mot innehållet. Därför tog han det säkra före det osäkra och kastade både kopp och vätskan över axeln. En del av vätskan träffade tyvärr hans häst. Både hår och hud skadades på hästen. Trollens ilska tilltog. Därför sporrade Bonavedde sin häst extra mycket och fick den att hoppa över kyrkmuren runt Pedersker kyrka. Här var ekipaget säkra. På helg mark kunde inget troll nå dem.
Bonavedde skänkte bägaren till kyrkan, där den under många år tjänade som kalk. Troligen var det den som kallades för Bonne Vedes Kar enligt en inventarieförteckning från 1684. Tyvärr försvann bägaren under en restaurering av kyrkan 1880/1881. Sedan dess har den inte återfunnits. jag tippar på att någon ”trollade” bort den vid restaureringen.
Avslutningsord: Det ska finnas ett avtryck i en av stenarna på södra muren runt kyrkan. Ett ”bevis” från hoven på Bonaveddes häst, när den ”fyrfotade” tog sig över muren och räddade deras liv. Sant eller falskt?
Jodå. Det var öppet och vi kände oss välkomna in.
Snyggt. Tre fönster som kors i kyrkans absid. Läste att att morgonsolens strålar tränger in vackert där.
Det blir nästan alltid en extra guldstjärna för mig om det finns med ett votivskepp.
Sedan blir jag en skvätt nostalgisk när dopfunten härstammar från min svenska favoritö Gotland. Funten är ett hantverksarbete från ungefär 1250. Kan inte konkurrera fullt ut med dopfuntarna du kan njuta av genom att trycka på kategorin i denna blogg med de fyra orden; MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND. ❤
Det fanns två tavlor upphängda över de 36 präster som varit ”chefer” i kyrkan genom åren. Den första var Oluf Madsen från15XX-1555. Den nuvarande heter Hans Vilhelm Bream Jacobsen och har haft tjänsten från 2015.
Det finns kalkmålningar från så långt tillbaka i tiden som 1480. Fyra stycken fresker är från ungefär år 1560. Troligtvis är den understa målningen från tiden då kyrkan var katolsk. Här handlar det om att björnarna och vargarna gör de tre ”onda” ting som människor gjorde. Dansar, spelar och dricker. Världsliga dygder.
Vi hade lämnat Egeby Stubmölle och hade som nästa avsikt att nå kusten och havet. Då såg vi en kyrka som låg vackert på en kulle. Självklart blev vi nyfikna och tog oss in på en smal asfalterad väg.
En riktigt tjusig absidkyrka.
Kyrkan saknar ett tillbyggt torn. Jag lärde mig nyss att det innebär att kyrkan är ”kol”. Kyrkan anses vara den yngsta romanska kyrkan på ön. Någonstans runt årtalet 1248 lär den vara byggd och den är uppkallad efter aposteln Paulus.
Det är ett vackert klocktorn i korsvirke.
Vi njöt av en vid och fin utsikt åt olika håll. Hela Bornholm är fullt av smultronställen, på både synliga och mindre synliga ytor.
Nu var frågan om vi hade tur och porten stod öppen. Eller om vi skulle fortsätta mot Balka och få en dos nostalgi från stugsemestern under den varma fotbollssommaren 1994. En tropisk värme som typiskt kom till Sverige och Bornholm under vår hemfärd på färjan, från den danska lilla ön. Kunde inte värmen och solen kommit en vecka tidigare…
Följ med in i en av de fyra rundkyrkorna på ön Bornholm.
Runt den bevarade centrala pelaren finns frisen som är från 1275-1300. Den berättar i sju scener om berättelsen om korsfästelsen och syndafallet. (Tyvärr har den sista scenen gått förlorad).
Predikstolen är från 1882.
De två ljuskronorna i långhuset är från 1929 och är gjutningar efter ett original från femtonhundratalet.
Dopfunten är ett senromanskt gotländskt kalkstensarbete.
I Verandan finns det två runstenar. Den äldsta är från omkring år 1050 och har ett inristat kors. Under korset slingrar sig en orm i tre slingringar. Följande inskription finns att läsa:
Kaabe-Sven reste denna sten efter sin son Bose, den tappre mannen, som stupade i slaget vid Udlänge. Må Gud Herren hjälpa hans ande och den helige Mikael.
* Udlänge ligger vid Kalmar sunds södra mynning. Här utkämpades år 1048 ett slag mellan Magnus den gode och Sven Estridsön.
Den yngsta runstenen har fått den fina titeln ”Bornholms vackraste kristna runsten” av Martin A. Hansen.
Sasser lät resa en sten efter sin far Halvard; han drunknade ute till sjöss med hela sin besättning. Må den helige Kristus hjälpa hans själ. Denna sten skall stå efter honom.
Denna rundkyrka anses både vara störst och den bäst bevarade av öns kvartett rundkyrkor. Till skillnad från Olsker och Österlars har den inte behövts stödja med stödpelare.
Kyrkan tros vara byggd omkring 1160. Då såg den inte ut som nu. För det var på den tiden riktiga orostider som gällde under en lång tid. Därför byggdes kyrkan som en fästning och var en tillflyktsort mot exempelvis de gotländska piraterna.
Kyrkan var inledningsvis tillägnad Sankt Nikolaus av Myra, som var sjöfararnas helgon på den tiden.
Jag gillar att Solveig fick med en nutida fågel på bilden. 😉
Vi hade såklart ätit en tidig frukost. Vårt mål var att hinna med så många trevliga stopp som möjligt på denna hösttripp. Därmed hoppades vi att kyrkan var öppen från klockan åtta som vi läst.
Vi hade riktigt nära från bostaden till rundkyrkan. Ändå var detta inte vårt planerade första stopp. Tyvärr insåg vi, att vi inte visste var vi skulle göra av bilen och hur långt in i skogen vi skulle promenera. Så det inlednings historiska stoppet la vi på is.
Härligt att det började bli lite blått på himlen. En bil hade parkerat bredvid oss. Paret gick mot kyrkporten och öppnade den…
Vi var inte bortskämda med sol och blå himmel under denna sommarvecka. Därför gällde det att passa på. Efter söndagslunchen rullade vi iväg på för oss delvis nya vägar. Målet var att njuta av lite av varje. Trafiken var gles i inledningen och därmed öppnades möjligheten att även chauffören kunde ägna extra små stunder åt betraktelser av den vackra ön.
Cirka 1200 uppfördes denna kyrka som bytt namn några gånger genom historien. Ruts kirke och Rutsker är de moderna två namnen. Under medeltiden var kyrkan tillägnad Sankt Mikael.
Rutsker är Danmarks högst belägna kyrka med sina 130 meter över havet och det rör sig även om Bornholms tredje högsta punkt.
Kyrkan är mestadels vitkalkad och byggd i romansk stil.
Klocktornet är det äldst bevarade på Bornholm. Det tros vara från senare delen av 1500-talet.
Vilken härlig utsikt det var från kyrkogården. Vi gick runt i ett behagligt tempo och stannade till ibland en stund. Vi har ett bra skäl att återvända till positionen. För kyrkporten var stängd. Troligtvis hade det varit en gudstjänst på förmiddagen. Så interiören visas förhoppningsvis från en kommande resa.
Det är något speciellt med ”sista timmarna” av en resa. Är det härligt väder vill det njutas extra. Innan vi nådde mer trafik vid andra kusten passade vi på att se oss omkring. Ett kommande stopp såg vi som en ”andra chans”. Några dagar tidigare var vi inte speciellt imponerade. Nu fanns det möjlighet till revansch för fiskeläget T…
Kyrkan ligger strategiskt på sin klippa och syns bra från Östersjöns farled. Professor Mathias Bidstrup ritade kyrkan, som invigdes den 3:e september 1893. Byggnaden är byggd av granitstenar och långhuset, tornet och absiden är täckta med skiffertak.
Till historien hör att det var tuffa åsikter, förhandlingar och undersökningar m.m. mellan att bevara den gamla kyrkan och motståndarna som ville se en ny kyrka på plats. Pastor Looft och läraren Niels Ingvar Jensen ville se en ny större kyrka på plats. För det hör till saken att Gudhjems befolkning nästan hade fördubblats när fästningen på Christiansö revs 1856.
Altartavlan är troligen från 1475 och skapad i tyska Lubeck. Det rör sig om ett sällsynt motiv som visar begravningen av Jesus mor Maria. Panelen innehåller åtta eller nio kvinnofigurer.
Det är samma sak med predikstolen. Den härstammar också från en äldre kyrka. Troligtvis ursprungligen tillverkad år 1575.
Det har hunnit gå några extra år sedan votivskeppet fyllde hundra år.
Ps. Till denna trakt kommer vi att återvända av flera ”bloggorsaker”. Om det då är fint väder kommer en fikakorg att följa med oss.
Bornholms yngsta kyrka ligger i Havnebakken i det idylliska fiskesamhället Tejn.
Det var året 1940, som kyrkan i funkisstil byggdes, efter arkitekt E. Grauslunds anvisningar och ritningar.
Säkert väckte direkt stads- och landskyrkan i funkisstil, en hel del uppmärksamhet och åsikter åt olika håll.
Altaret är av Nexösandsten.
Dopfunten är av Bornholmsk granit.
En enkel predikstol i furu.
Jag hittade ingen fakta om det gröna votivskeppet med dansk flagga.
Det finns en hel del ljusinsläpp från de stora fönsterna.
Här ser du sex av de manliga sockenprästerna, som stått i den ”låga predikstolen”. Vad extra trevlig Christian ser ut på bilden. Vem vet? Kanske ”har kyrkan” en duktig kvinnlig präst i nutid.
Efter en god lunch på hemmaplan bestämde vi oss för en ny taktik. Därför tog vi en helt ny liten väg inåt landet. Minns en spännande djup sänka där det gick snabbt både ner och uppför den asfalterade vägen.
Även om just den här bilden ”ljuger” så fick vi uppleva en bit blå himmel, som vi inte blivit så bortskämda med – än så länge på den här trippen till ön.
Rö kirke från 1888 är byggd i nyromansk stil och går att beskåda i den lilla byn Rö. Det sägs att byggnaden nästan är en kopia av den gamla kyrkan från ca 1200, som revs till följd av strukturella problem. Det tog ungefär ett år att få klar den nya kyrkan, som byggdes efter ritningar gjorda 1884 av arkitekten Mathias Bidstrup. (Hans namn har vi nämnt tidigare.)
Vi tror att detta rör sig om bevarade delar från den gamla kyrkan.
Både altartavlan och predikstolen ska vara från början av sextonhundratalet. (Under xx antal färglager.)
Votivskepp och dopfuntar brukar vi foto och lägga in på bloggen. Men på Gotland hade vi en annan möjlighet att kunna ”gräva” fram mer fakta. Var sak har sin tid.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 