Månadsarkiv: juli 2025

Passagerarbåten Ertholm

Publicerad den av
6

Vädret på Bornholm tog ingen hänsyn till att två fjärdedelar av familjen Lidén från Sverige var på fint besök. Det kändes som om vi vaknade till en blåsig, kylig och mörk novemberdag. Jag bläddrade i min medhavda blå pärm och insåg att första dagens schema behövde tänkas om. Jag rattade en stund senare nerför den branta backen i Gudhjem och släppte ut Solveig nere vid hamnen.

På fotot ser det mysigt och stämningsfullt ut. Därför lurades jag ut en stund. Men bäst var det i bilen denna tidiga morgon i slutet av juni. Eftersom vi var tillbaks här senare under veckan kommer informationen om hamnen längre fram tillsammans med betydligt finare sommarväderlek.

Istället bjuder vi på information om en annan ö. Fast ska vi vara riktigt petiga kallar de flesta fastboende på Bornholm sin bostadsö för landet. En ö för dem är exempelvis dit passagerarbåten Ertholm tar sin tur, klockan tio varje dag.
Jag läser att det finns en tradition att det samlas en kör varje dag för att se båten lämna kajen och fara ut till Christiansö. De sjunger några melodier och vinkar iväg båten och dess passagerare. Visst är det häftigt!

Färjan mellan Gudhjem och Christiansö kostar någonstans mellan 220 och 250 kr. Turen tar ungefär 55 minuter.
På den lilla ön bor 90 fastboende. Det finns en liten bro till den mindre ön Fredriksö. Om man jämför med resten av Danmark så får inte de boende rösta i något kommunalval. Orsaken är att de inte tillhör någon kommun utan det är försvarsmakten som bestämmer. Däremot har de tillåtelse att rösta i både riksdagsval och EU-val.

För att få flytta till Christiansö krävs det att man har ett jobb som behövs där. Jag läste om en kvinnlig konstnär som sålde sina alster i en liten butik. Annars är det arbete som brandman, bibliotekarie, lärare, hotell & restaurangpersonal som gäller. Någon/några med sjukhusutbildning tycker vi också borde finnas på plats. Vad tycker du?
En lite sorglig information var att när de boende går i pension får de inte bo kvar på ön. Allt har sin tid… Jag hoppas det är andra regler som gäller om ens sammanboende fortfarande jobbar.

Bland blommorna i Pyttegårdens trädgård. Olika, men lika unika.

Publicerad den av
14

Jag vill påstå att det är något som gör att vi människor mår bra när vi vistas utomhus. Kanske har jag fel… Oavsett vilket, jag hör i alla fall till dem som gör det. Bland blommor, träd, växter, fåglar och små surrande insekter trivs jag gott. All inre stress och alla ”måsten” landar i ett skönt lugn. Under vår vecka då vi bodde på Pyttegården blev det tid att beundra alla blommor som fanns i deras trädgård. Givetvis tog jag fram kameran med macro.

Den speciella ”kärleken” till rosor har jag troligtvis ärvt från min mamma. Hon hade många olika rosor som hon vårdade ömt. Bosse och jag pratar fortfarande om våra Ingrid Bergman-rosor som vi fick på köpet då vi köpte vårt hus i Ängalag. Därefter planterade vi vid våra boenden både i Skummeslöv och i Ystad. Vilka sorter de tre ovanstående bilderna visar har jag ingen aning om. Men visst är de vackra! Var och en på sitt vis.

Rapsbaggarna tycks föredra prästkragar. Kanske inte så konstigt eftersom de söker sig till det som är gult. Tänk så besvikna de måste bli när de upptäcker att det inte smakar som raps…

Plötsligt händer det! Där stod jag och försökte få till skärpan på blomman. Den lilla blomflugan hade siktet inställt på att landa på samma blomma. Det lär finnas mer än trehundra arter i Norden. Jag läser att ca hälften av dem har larver som livnär sig på bladlöss. Blomflugan letar upp bladluskolonier när den ska lägga ägg. Den sortens blomflugor hade varit välkomna till vår balkong i början av sommaren. Då tyckte bladlössen att våra blommor var en trivsam miljö. Jag var däremot inte lika intresserad av att få dem som inneboende. Som jag plockat och duschat och såp-sprayat…

Avslutar med färger och former som sticker ut lite grann. Vackra, var och en på sitt sätt. Precis som med oss människor. Olika men lika unika!

Pyttegården Apartments – Interiör

Publicerad den av
10

Trappan upp till vår lägenhet var i brantaste laget. (Den kan du se på sista bilden i förra inlägget.) Det du inte ser var den härliga balkongen utanför vår entré. Där kunde man sitta vid ett bord i sköna stolar. Eller välja de andra stolarna. Till båda alternativen fanns sköna dynor. Här fanns utsikt både mot havet och baksidans fina trädgård. Under en vecka med kalasväder hade detta varit suveränt. Nu blev det istället oftast korta pass och sedan in i värmen eller för att fly ösregnet och vindarna som inte var att leka med under denna vecka.

Fint och praktiskt kök för en veckas semester. Jag lärde mig snabbt att hitta.

Utsikten från matplatsen var läcker. När jag dukade fram frukost brukade jag ändra bordsplacering varje morgon.
Vi avläste olika väderappar. Tittade ut genom köksfönstret. Fick en lokal totalbild om vi gick ut på balkongen och såg åt flera väderstreck. Otroligt hur fort vädret kan ändra karaktär på en ö när det blåser rejält. Samma sak när vi åkte omkring i bilen. Givetvis har vi fem års erfarenhet från Gotlandsåren, men detta slog nästan rekordet.

Jag läser på ett papper att vi hade 52 kvm. När jag scrollar på paddan i kategorin ”Godnat min skat” inser jag att vi redan bott på tre olika typer av boende under detta ”bornholmuppochner”-äventyr. Vilket av dessa tre hade du valt?

Bra sängar är alltid A och O under en veckas semester. Dessa var riktigt sköna. Minns första natten när jag skulle gå upp till toaletten och var nöjd med mig själv, när jag lyfte på fötterna i mörkret och inte slog i tröskeln i sovrummet. Kanske log jag lite för mig själv i mörkret och var dubbelnöjd eftersom jag dessutom hittade till badrummet utan att behöva tända och därmed väcka min sovande fru i onödan.
Hm! Det gjorde rejält ont i vänster fot när jag slog i den högre tröskeln till toan… 😦

Betyg för vårt tredje boende (Max 5)
Jag gav 3
Solveig gav 3

Pyttegården Apartments – Exteriör

Publicerad den av
12

Det gick rätt fort att handla i Östermarie och alltför snabbt var vi utanför vårt kommande ”sovställe”. Tänk vad olika en timme kan förflytta sig framåt. Ibland med blixtens hastighet. Här mer i snigels stresslösa färd genom livet. Ingen av oss hade lust att ”snoka runt” för mycket. Den mesta tiden satt vi ”bastubilen”. Bilderna i inlägget är från olika tider under veckan.

Här är huset där värdparet Lene och David välkomnar alla nya gäster. De är också noga med att ta personligt avsked vid utcheckningen.
Namnet Pyttegården kommer från det danska ordet pytte som betyder kyckling. Långt tillbaka i tiden föddes det nämligen upp kycklingar på gården.

På en kulle, trehundra meter från den klippiga kusten mellan Svaneke och Gudhjem ligger Pyttegårdens semesterlägenheter. Paret satsar hårt på att anläggningen ska passa alla typer av människor hela året om. En hel del aktiviteter finns det för barn, men också mysiga privata ytor för avkoppling och lugn. Jag minns med nostalgi våra små promenader på hemmaplan bland fina blommor, bärbuskar och fruktträd. En härlig kombination av fria ytor, omringat av åkrar, älvdal och skog.

Nu visste vi var vi skulle bo. Solveig gick upp och öppnade. Jag körde fram bilen. Vi hjälptes åt att tömma den och sedan backade jag tillbaks ”Den lilla blå” till utgångsplatsen.

Givetvis fick Solveig uppgiften att ta macrobilder på blommorna på hemmaplan. De kommer i nästnästa blogginlägg. Denna gång har vi delat upp det i tre inlägg. Nästa handlar om interiören.

Kul att få vara med när David matade de fyrbenta.

Under min första egna promenad slog jag mig ner på denna bänk en stund. Läcker utsikt över Östersjön. Jag bestämde mig för att ta med min gamla klasskamrat till en fika här. Det blev också så en gång under veckan.

Undra hur många hundra gånger vi såg ut mot havet? Mestadels från lägenheten, där vi försökte lägga upp dagens schema. Snabbt kunde vädret ändra karaktär och vi fick tänka om. Tur vi var pålästa och hade upptäckt inomhusaktiviteter på nära avstånd. Samtidigt är det nästan aldrig det som lockar mest. En mix är idealet.

Då säger vi välkomna tillbaka på fredag när vi tar dig med uppför den branta trappan till vår veckolya….

Gennembrud

Publicerad den av
9

Efter vår lilla fadäs bestämde vi oss för att åka vidare mot vårt logimål. Men ett konstverk som vi trodde var okej att ”besöka” fick bli vårt avsked av Allinge för denna gång.

Mest av en slump hamnade vi senare under veckan, återigen i den mysiga staden, som egentligen är förenad med Sandvig sedan flera år tillbaks. Fast än så länge får Allinge ha en egen kategori på vår blogg. 🙂

Det finns rätt många synonymer till ordet gennembrud. Fast just där på plats funderade vi mest på om det inte var läge att besöka en bekant affär i Östermarie för att proviantera innan vi letade upp vår kommande bostad/logi…
…och här på hemmaplan jobbar vi febrilt med att skapa ett nytt personligt hem. Samtidigt pusslar vi avkopplande med tusen olika pusselbitar på balkongen. De olagda bitarna minskar till antalet. Det gör tyvärr också Solveigs sommarlov. Aldrig har hon börjat så tidigt en hösttermin.

Bara till låns

Publicerad den av
10

Vi vandrade vidare tillbaka från ”Domen” till rökeriet och bilparkeringen. Vi tänkte passa på att återbesöka det fina biblioteket på höjden, med utsikt mot havet. Vi mindes med glädje att vi njöt av besöket under vår semesterresa sommaren 2017, som de två utbildade bibliotekarier vi alltid kommer att vara.

Åtta år senare är det intressant att läsa på om husets tillkomst. Allinge Borgerskole invigdes 1895. Byggnaden byggdes av de tre byggherrarna som lämnat in det billigaste erbjudandet. I en tidningsannons från maj samma år stod följande text: August Kofoed 14 620 kr, murare Larsen från Allinge 15 847 kr och snickaren Anton Sonne också från Allinge 16400 kr.

Materialet är röd sten och granit med ett torn med timmer och spira. Du ser på toppen av spiran ”reklam” från hantverksyrkena. Jag syftar på ett pass och en triangulär linjal.

Konstigt! Vi mindes inte att de hyrde ut cyklar förra gången vi var här…

Nostalgiska som vi är tänkte vi tillbaka med ”bibliotekstankar” när vi kom fram till framsidan och skulle gå in. Därför ovanstående två gamla foton.

Jag hade tagit täten, men kom av mig när någon i arbetskläder tilltalade mig på danska. Jag uppfattade bara att han frågade om jag skulle ta mig en titt. Han försvann ut genom porten. Jag tappade tempo. Antagligen skulle de renovera och flytta runt böckerna till olika avdelningar. Sedan insåg vi båda två att vi hamnat mitt i en pågående renovering och att biblioteket var ett minne blott.

När vi kom ut tittade vi uppåt på den nya skylten som ersatt Biblioteksskylten.
År 2017 (strax efter vårt besök) stängdes biblioteket som hållit till där sedan början av 1970-talet. Nu finns det i en skola i Allinge.
Tydligen används byggnaden numera som kontor för föreningen Folkemödet.
Vi får se vad det blivit av den fina byggnaden nästa gång vi kommer dit…
(Fakta från INFOBORNHOLM.)

Med många vinklar och vrår

Publicerad den av
10

Vi gick tre minuter, längs vatten, ”från förra inlägget” och nådde denna vida berömda byggnad.

Namnet på denna speciella byggnad är ”Domen i målet Allinge”. Kupolen ägs av Boligselskabernes Landsforening (BL). Den är ritad av arkitekterna Benny Jepsen och Kristoffer Tejlgaard och byggd 2012 i samband med ett offentligt möte på ön.

Det var häftigt att läsa att kupolen under de två första åren stod på parkeringen på andra sidan vägen. Sedan tillkom en önskan om att det skulle bli en permanent byggnad för Folktoppmötet. Därför monterades den ner och förflyttades hit där den står nu. Självklart insåg de att det behövdes rejält med förbättringar av byggnaden på denna mer utsatta plats, med tanke på havets och vindarnas alla temperament.

Ett inledande steg var att placera ett lager av väderskyddspapper mellan inner- och ytterväggarna. Det installerades fönster av plexiglas. Missa inte det här! Glasen är tillverkade i hela femtiotvå olika varianter. (En hel kortlek.) Jag läser vidare att byggnaden har en lounge, en maffia (?) och en sal med plats för etthundrafemtio personer.

Träskelettet är tillverkat av statligt kontrollerad Bornholms Douglasgran och beklädnaden av olika typer av återvunnet trä.
Vad kostade då hela bygget av denna kupol på 212 kvadratmeter och med 8 meters höjd? Jag läser siffran sex och en halv miljon.

Det är som att sitta på första utomhus parkett, med en underbar utsikt över vad som händer på havet. Du som följer vår blogg ser både rökeriet, där vi åt tidigare, och en del av promenaden som Solveig skrev om sist.

Katedralen fungerar som möteslokal under Folkets möte, men den ägs också av Bornholms regionkommun. Den går därmed att hyras för olika aktiviteter. Här nämns festlokal och konstutställningar. Men den som hade tänkt slå till stort med en privatfest eller ett guldbröllopsfirande kan glömma tanken.
(Har hämtat min fakta från INFOBORNHOLM.)

Vilket håll ska vi ta?

Publicerad den av
6

När vi parkerade bilen utanför Allinge Rögeri såg vi direkt vad vi ville göra efter lunchen. Så underbart att det fanns en ”jämn” promenadväg med en fantastisk utsikt över havet alldeles intill parkeringen.

Här fanns bara ett dilemma: Vilket håll ska vi gå åt? Vi vill ju inte missa något.

Alla goda ting är tre: Solen lyste på oss. Vi var mätta och belåtna efter en god lunch och vi kunde njuta av utsikten mot klipporna och havet.

Varken Bosse eller jag kände för att vara lite mer våghalsiga, och ge oss ut och klättra, utan vi höll oss snällt på den jämna ”vägen”.

Tänk att den här lilla skönheten valde att växa just här. Förutsättningarna var förmodligen inte de bästa, men viljan var stark och då går det mesta.

Om du som läser det här någon gång kommer till Allinge så rekommenderar jag den här promenaden. Förutsatt att det inte blåser ”full storm” förstås. Hade vi kommit hit en av de andra, betydligt mer blåsiga, semesterdagarna kanske vi inte valt att gå just här.

Ibland får naturen bestämma och den mänskliga konstruktören får hitta lösningar som anpassar sig därefter. Smart!

Om någon undrar över vilket håll vi valde så är svaret att vi först gick åt höger, så långt det gick, och sedan vände vi, gick tillbaka och fortsatte åt det andra hållet. På så vis missade vi inte något. En fantastiskt fin promenad!

Allinge Rögeri

Publicerad den av
9

Nöjda lämnade vi rundkyrkan och rullade iväg mot andra kusten. Nu var det snart bara tre timmar kvar tills vi kunde checka in på veckans boende.
Med nostalgiska semesterminnen i bagaget, minns vi våra härliga dagar i denna trakt under sensommaren 2017. Då åt vi två gånger på detta rökeri.

Hoppas det smakar lika gott denna gång och hoppas de har kvar den blå båten och de otaliga signeringarna i taket & bjälkarna.

Check. Check. Dessutom lika fräscha toaletter som vid förra besöket.
Eftersom vi tycktes vara de första gästerna valde vi självklart ett bord med havsutsikt. Som du såg på flaggan blåste det snålt utomhus. När solen gömde sig bakom moln var det ”jackväder”. Femton sekunder senare var det tvärtom. Syns kanske på kommande blogginlägg i kategorin på to ben.
Jag var så säker på ett svar på tre bokstäver att jag aldrig frågade min älskade fru om hon kunde tänka sig att hoppa upp på mina axlar och skriva våra namn med sin snygga och läsliga handstil. Istället tonade mina busiga tankar bort när en trevlig tjej kom med vår beställda mat. Min mage kurrade redan förväntansfullt.

Mums! Lika gott som förra gången. Mer av en slump råkade vi hamna här igen några dagar senare. Antagligen var det ”Den lilla blå” som rullade ner av egen vilja till parkeringen vid Sverigesvej 5. 😉
Betyg fem och fem plus vid återbesöket när det var lite tunnare ”fiskbitar” och det smalt extra läckert i gommen.

Olsker rundkyrka – interiör

Publicerad den av
6

Visst är den otroligt vacker. Kanske den vackraste av kvartetten rundkyrkor på Bornholm. Då är det dags att visa upp interiören.

År 1825 reste man ett par stödpelare av orsaken att de var rädda för att väggarna skulle rasa samman.
Jag läste att år 1951 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. I mer modern tid går att läsa att det restaurerades invändigt 1985.
Det var stundtals inte lätt att hitta en egen position/vrå för att få till skapliga foton. Men jag tycker Solveig lyckades bra med uppgiften.

Det gick heller inte att ge sig ut eller snarare uppför egna spännande äventyr. Kanske har de speciella visningar för den typen av upplevelser. Vi var ändå så nöjda med att betrakta historiken från marknivå.

Predikstolen är från 1575. Den upptäcktes på vinden 1921.

Dopfunten liknar flera av dem vi såg på Gotland.

Altaret och altartavlan kom på plats vid arbetet 1951.

Undra vid vilken storm på havet som votivskeppet hamnade här? 😉

Vi gick sakta runt kyrkans område en extra gång. En mycket rofylld plats med historiskt tuffa vindar i bagaget.
Så var det dags att dra oss mot andra kustens norra hörn och få uppleva nostalgiska vindar från sommaren 2017. Ordet vindar symboliserar verkligen denna semestervecka.