Det är samma sak vid varje flyttning. De två utbildade bibliotekarierna sökte sig snabbt till närmaste bibliotek på Kaptensgatan.
Intressant att det går snabbare att cykla än att ta bilen mellan vår nya lya och bibblan (skulle lätt kunna gå på mindre än tio minuter). Förutom frisk luft och motion får vi en underbar utsikt över havet och det känns som det skulle vara möjligt att simma över till Ven. Vii ser även norra Själland. Jag som alltid älskat havet och öar får därmed en dubbel dos av det sistnämnda.

Efter vi fått våra nya lånekort kunde vi på hemmaplan äntligen börja bläddra i juli månads ”Bokspegeln” och därefter beställa en rejäl dos titlar. Vi har inte precis haft tid för läsning under många veckors tid.
”Aldrig mer flytta”, brukar vara en sliten fras mellan oss. Aldrig tycks vi hålla det oskrivna avtalet. Eller hade vi taskigt minne redan 1992? 😉

Vilken förmån att kunna göra beställningar på hemmaplan och sedan inte ens betala en riksdaler när vi hämtar dem. Samma förmån på vackra Gotland. När vi bodde i Ystad fick vi betala för varje beställning. I Skummeslövstrand var det antagligen familjen Lidén som gjorde att bokbussen behöll sitt stopp vid vår återvändsgata. Våra döttrar var då riktiga bokslukare. Vår bästa tid var naturligtvis när vi lånade hem böcker som vi packat upp från en låda. Själv var jag socialbibliotekarie och måste såklart veta först om böckerna passade mina låntagare. Solveig som jobbade som barnbibliotekarie hade en rejäl trave böcker vid sängen när vi bodde i Hjo. Hennes nya guldkorn passade jag också på att läsa. Alla dessa nostalgiska minnen… ❤

Då syftade jag på nostalgiska och fina minnen. Min första beställning kom redan dagen efteråt. Romanen handlade om motsatsen. Den gripande romanen som Kelly Rimmer gediget snickrat ihop är inspirerad av en sann historia. Här handlar det om NASA:s kontroversiella underrättelseprogram som anställde före detta nazister efter andra världskriget. Kapitlen växlar mellan Sofie i Berlin och i Huntsville, Alabama och Lizzie i Texas och i Huntsville i Alabama. Tidsperioden flyttar sig framåt från 1935 och in på femtiotalets första del.
Jag är känd för att ”suga” i smådoser av innehållet i en bra bok. Gå och fundera ett tag. Hur hade jag gjort i samma sits? Det är så lätt att ha åsikter och låta präktig i olika sammanhang. Men känner vi oss själva till 100 %? Här handlar det inte om svart eller vitt. Rimmer plockar fram många olika nyanser. Det allra sorgligaste är att vi människor TILLSAMMANS inte har blivit klokare och lärt oss av historiens mörkaste tider. I min fantasi försökte jag lista ut hur jag skulle gjort i Sofie och Jürgens knepiga situation.
Betyg 5/5.

Ps. Jag svarar på eventuella kommentarer med en symbol. Det enda mörkar jag vill tillåta mig att befinna mig är november månads naturliga kretslopp. Hundratals timmar återstår innan jag förhoppningsvis kan välkomna alla leksugna till fråga 1. Det ser ut att bli tio Skrapkryss i potten. En av dem går till någon som navigerar rätt i Grändernas stad. Men först ska vi åka med en fullastad ”Den lilla blå” till vårt magasin i Kurt Wallanders stad, som var det givna nästa bostället, under våra fem underbara Gotlandsår. Livet går inte rakt fram på räls. Min nästa bloggplan fick sig en ”käftsmäll”. Kanske får du redan i nästa inlägg en glimt av den. Då tittar jag i nostalgins backspegel. Gotlandsinlägg kommer givetvis att fortsätta trilla in på gotlanduppochner. Men de får vackert lära sig att ibland stå tillbaka under resten av året. Längre fram i tiden lägger vi i nuläget inte ner någon energi på.
Du som nåt ända hit ner i texten. Var rädd om dig och alla dina medmänniskor runt omkring dig. ❤