Månadsarkiv: augusti 2023

LEVA Kungslador

Publicerad den av
14

2023 är året då Bosse och jag sagt ”Äntligen kom vi dit!” flera gånger om olika besöksmål.
I år har vi hunnit med att stanna till vid ställen som vi passerat många gånger förut. Varför det blivit så finns ingen bra förklaring till, mer än att tiden inte räckt till… En julidag styrde vi söderut och vi behövde inte köra långt, bara några minuter, innan det var dags att svänga in till LEVA Kungslador.

Eftersom vi parkerade bilen ungefär tio minuter i åtta, hann vi med att strosa omkring på området och fota innan vi gick in.

Här blev vi förstås lite extra nyfikna… Vad finns innanför dörren månntro?

Eftersom klockan nu närmade sig åtta sökte vi oss till entrén och beundrade alla Kungsljus som lyckats växa upp trots torkan här på Gotland.

Lisa serverade oss kaffe, te och surdegsfralla. Vi passade såklart på att handla med oss något från den imponerande bröddisken också. Det är inte varje dag vi besöker ett autentiskt stenugnsbageri.

Ute eller inne? Visserligen var det lite grått, men det regnade ju inte.

Vi valde växthuset och fick en lugn stund med gott fika.

Är det någon som har uppmärksammat att den första bilden har en ovanligt blå himmel i jämförelse med de andra bilderna? Bilderna är tagna vid två olika tillfällen. Vi hann med ett besök till, ett par veckor senare, och då hade vi sällskap av yngsta dottern. Det var väl ett fint betyg på att vi var nöjda?

Trullhalsar – inte bara sten

Publicerad den av
12

Vilket fint foto Solveig tog på en Skogsstjärna. ❤ Det behövdes något vackert att vila ögonen på efter det att jag, under den sista kilometern, kört slalom mellan groparna på den lilla smala vägen.
Vi befann oss en bra bit från bebyggelse, på en plats som jag inte hade längtat efter att besöka en mörk stormig höstkväll. Möjligtvis under tidig tonårstid för att leka gömme.

Ingen vet helt säkert varför platsen kallas för Trullhalsar. Två skilda gissningar hittade jag i min research. Min personliga gissning är variant två:
A. Stenarna som står upp ur jorden påminner om troll med sträckta halsar.
B. Det finns en våtmark i närheten som kallas Bysträsket. Bysen är ett gotländskt sagoväsen som även kallas för Trullet.
Låt oss traska vidare på stigen så du kan bilda dig en egen uppfattning.

Det är fantasieggande att tänka sig att havsytan var 3-4 meter högre när gravfältet användes. Nu ligger gravfältet i tallskogen en bra bit från havet. Då fanns troligen en större hamn i anslutning till gravarna och fältet låg förmodligen på en udde eller halvö, nära strandlinjen.

Smålands landskapsblomma – Linnéa. Som en liten sagoälva i rosa klänning.
Vi uppskattade denna plats som på 1920-talet inköptes av Gotlands Fornvänner. 1933 återställdes ett flertal gravar till sitt forna utseende.

Omkring 320 synliga gravar bestående av rösen, stensättningar och domarringar finns i Trullhalsars gravfält.

Lingon som blommar ❤
Det var en rofylld plats. Vi rekommenderar ett besök här om du för en stund vill känna historiens vingslag men det gäller att köra långsamt… Här finns möjlighet att göra en tidsresa bakåt, samtidigt som du njuter av blommor och fågelsång.

Wikipedia nämner att gravfältet beskrevs första gången 1801. Mannen bakom orden hette Carl Gustav Gottfried Hilfeling.

Under början av 1900-talet undersöktes ett flertal gravar som sedan återställdes. Exempelvis gjordes en arkeologisk undersökning 1915-16 av Birger Nerman. Mellan 2004-2006 gjordes nya undersökningar. Fynden som påträffades var från 600- och 700-talen efter Kristus födelse. Denna tidsålder kallas för Vendeltiden och var förstadiet till vikingatiden.

Lite modernt vackert ögongodis, liljekonvalj.

I gravfältet har både män och kvinnor påträffats. Särskilt i kvinnogravarna har det hittats prylar som tyder på att människorna varit ganska förmögna. En del fick med sig smycken, vapen och något att äta. Själv vet jag med säkerhet att jag kan klara mig utan dessa saker när den dagen kommer. ”Vi kan inget ta med oss när…”

Sandhamn vid vackra Ekstakusten

Publicerad den av
14

Ett smultronställe till med sandstrand och en läcker utsikt mot Karlsöarna. Bakom ryggen finns Sandhamns campingplats, som drivs av Södra Gotlands Husvagnsklubb. Söderut tar en av Gotlands vackraste partier över. Jag syftar på Ekstakustens naturreservat med exempelvis Djauvik fiskeläge.

Gotlanduppochner är inte småaktiga. Finns det ”en båt i vila” räcker det med en fiskebod för att hamna i kategorin Fiskelägen på Gotland. Med tanke på att det ösregnar utanför mitt fönster är det extra skönt att vila ögonen en stund på dessa foton. Vi minns den tidiga morgonen när vi stannade till här för en skön bensträckarstund. Solen lyste och himlen var alldeles blå. De dagarna finns också…

Smedjegatan; akt 45

Publicerad den av
6

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol. Mindre tid för inlägg och bloggtänkande har vi inte haft på dessa fem år.

Fotnot:
Den här gatan ligger bra till för mycket. Exempelvis är det nära till tre kyrkoruiner. S:t Clemens kan du skymta på ett foto. Du som varit med som bloggbesökare sedan starten 2019 minns kanske när vi presenterade 25 fik som vi besökt under året. Sedan fick bloggbesökarna rösta fram sina egna favoriter. Café gula huset vann den tävlingen. Ett populärt ställe som hållit igång sedan 1987 och har öppet året runt. Sådant uppskattas. Hotell S:t Clemens blev det inte för oss om ”några timmar”. Undra hur många sekunder det är kvar? Det som vi kan dela med oss av är att vi i morse besökte de sista gränderna. Vi försov oss för första gången. Klockradion spelade ingen musik, bara brus. Därför var vi långt ifrån ensamma där vi befann oss. Svårare att fotografera. Men oj vad mycket vackert och intressant det finns att se innanför muren. Jag sög in utsikten från Trappgränd. ❤ Höll för näsan när vi gick i den branta trappan, halvt inomhus, som tydligen varit en ”kisstoalett” i natt. 😦 Vi blev ledsna när vi såg en fågelunge som troligen ramlat ner från boet i trädet på Hamngatan. Nu väntar andra sysslor.

Med himlen som tak

Publicerad den av
16

Idag, den tredje augusti, är det fem år sedan vi flyttade till Gotland. Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och jag är glad att vi inte befinner oss inne i S:t Lars kyrkoruin, där bilden är tagen. En solig julidag för ett par veckor sedan, när vi för första gången kom in i ruinen och jag tog bilden, kändes det som en god idé att ha himlen som tak. Vilken rymd! Vilken utsikt uppåt!

En bit norr om Stora Torget i Visby, mellan Lybska gränd och Syskongatan, finns S:t Lars kyrkoruin (som tydligen även kan kallas för S:ta Anna.) Den byggdes på 1200-talet och fick sitt namn efter helgonet S:t Laurentius. 300 år senare, på 1500-talet, övergavs den i samband med reformationen.

Det är en mäktig känsla att stå på golvet och se uppåt. På informationstavlan utanför står det att kyrkan troligtvis var inspirerad av bysantinska kyrkor och att den kan vara ”en av de två ryska kyrkor som köpman från Novgorod enligt traditionen byggde i Visby”.

”Trots sin annorlunda form har den uppförts av yrkesmän från Gotland. Det framgår bl.a. av stenbehandlingen och murningen”.

Nu har jag tagit mig upp en bit, via en trappa, och gått vidare längs en mur. Detta är något som är speciellt för S:t Lars kyrka. Här finns många trappor och gångar i murarna och det är häftigt att det går att förflytta sig runt nästan hela kyrkan.

Utsikten ner mot kyrkan är imponerande… speciellt då man tänker på att det är ungefär 800 år sedan man murade detta…

Det är inget fel på utsikten ner mot havet heller. Bra när man kan fota genom en av gluggarna i muren. Så gavs möjligheten att ta en bild på Kruttornet från en annan vinkel, än de vanliga, också.

I en annan av fönstergluggarna gick det att fotografera Drotten. De båda kyrkorna kallas ibland för Systerkyrkorna. Kanske för att de liknar varandra till det yttre? Dessutom ligger de nära varandra.

Nere på golvet igen.

Dags att ta farväl av S:t Lars kyrkoruin. Ett mäktigt och imponerande byggnadsverk som förhoppningsvis får stå kvar i många hundra år till.

Frukost vid Ryssnäs

Publicerad den av
15

Efter stoppet vid Broakiosken väntade en tidig frukost på södra Fårö. Här har vi varit några gånger tidigare. Både som turister och som fastboende på Gotland.
Det var lite kallt om benen när vi gick från parkeringen och hamnade i skuggan. Vi såg en husbil på parkeringen och de som ”bodde” i den sov antagligen.

Lambgift heter de gotländska fårhusen. På loftet finns det plats för foder.

Engelska kyrkogården i Ryssnäs är både vacker och sorglig. Kolera tillhör inte de snällaste sjukdomarna. Här kan du se och läsa om ett tidigare besök på platsen: https://gotlanduppochner.com/2019/05/28/engelska-kyrkogarden-och-naturreservatet-ryssnas/

Vi utforskade den vackra klapperstenstranden en stund innan…

… det började kurra i våra magar.

Fortfarande var det lite kyligt i morgonluften. Vägen på bilden ovan passar nog bäst för promenader. Tror inte att Solveig gått med på att vi kört vidare på den. Istället gick vi tillbaka till bilen och fortsatte på en annan väg, en som var helt ny för oss.