Vi tog oss ner till strandvägen norr om Visby ringmur. Sedan följde vi Snäckgärdsvägen längs med havet. Passerade Gustafsvik och parkerade när vägen tog slut i Snäck.

Denna bild fick vara med för jag upplever den lite trolsk och jag blev dessutom sugen på att klättra upp en bit i trädet.
Vårt huvudskäl för trippen var att beskåda Visbys närmaste rauk – som egentligen inte är en äkta rauk.

Skälet är att den skapats av vågornas nedbrytning för omkring tusen år sedan. Till skillnad från vanliga raukar skapades denna INTE av revkalk från underliggande sedimentlager utan från sedimentlager som transporterats från den närliggande klinten. Närmare vågade jag inte komma. Jag tycker den ser lite ensam och ledsen ut.

Nu har du sett tre foton på den falska rauken. Vilket namn tycker du passar bäst?
I folkmun kallas den för ex. Snäck, Snäckschimpansen, Snäckapan, Hunden, Prästen och Klockaren. Min första tanke var pudel. Men jag ser efter en stund schimpansdragen. Däremot inte någon person som predikar i kyrkan.
Det festliga var att en bit uppifrån såg det ut som ”inget alls märkvärdigt”.
Häftigt det där med vinklar och perspektiv.
Några blåsippor ville också vara med i detta inlägget. Mina tankar återvände till förra helgens besök i ”Blåsippornas Mecka” ❤  Undra om där är ännu finare nu tro? https://gotlanduppochner.com/2019/04/01/blasippan-ute-i-backarna-star/

Jag vet att det inte är akademiskt korrekt att säga Hästhov, men det gjorde jag alltid som barn. Vad säger du? Linné döpte örten till ”Tussilago farfara”. Det latinska namnet betyder ”en ört som häver” (botar hosta) Hostförjagare är en annan benämning.
Den lyser upp vårvackert. 😀

Jag stod och betraktade en man och en grabb som just kom upp från ett dopp i havet. En del blir aldrig torra bakom öronen, tänkte fastlandets största badkruka ironiskt.
Ni som läst mina kåseriböcker kanske minns några episoder.

På tillbakavägen blev det ett stopp till. Var tvungen att gå en tur till längs med mitt älskade hav. Det var så skönt att det knappt blåste något alls.