Från lägenheten i Hasle hade vi bra koll på när det började bli dags att vandra nerför den branta backen mot kvällens höjdpunkt.

Självklart var vi inte ensamma. Men denna första gång behövde vi inte trängas. Fast vi och medmänniskorna njöt av samma kvällsupplevelse.

Det blev inte, enligt mig, full valuta i slutskedet. Men revanschen låg endast en kväll bort…

Det blev kyligare på slutet. Inte ens den branta backen fick upp den inre temperaturen. Vi var nöjda med dagen som börjat med lite skvättande, men redan vid lunch gått över till sol och blå himmel. Skulle jag fått önska och bestämma hade jag tidigarelagt dropparna till nattens timmar. Tyvärr är min makt av ringa kraft.