Fladdrande, färgsprakande skönheter

Ett besök i Sommerfugleparken i Nexö är nästan obligatoriskt när vi kommer till Bornholm. Trots att vi varit där flera gånger, svettats i den tropiska värmen i växthuset, insett att det är en tålamodsprövande sysselsättning att fotografera fjärilar och att bilderna sällan får den skärpa som jag önskat… så återvänder vi. Bilderna i dagens inlägg är ett hopplock från flera av våra resor.

Man vet aldrig hur många olika sorter eller vilka som fladdrar omkring, när man kommer till Sommerfugleparken, eftersom det varierar. Någonstans läste jag att vissa av fjärilarna bara lever ett par veckor. Ovanstående fjäril, som vi fångade på bild vid vårt första besök på Bornholm för flera år sedan, har vi aldrig återknutit kontakten med under de senaste resorna.

Fjärilar är viktiga pollinatörer och nektar är en perfekt näringskälla för fjärilar. Deras sugsnabel fungerar ungefär som ett ihoprullat sugrör. Blomman behöver pollineras och fjärilen behöver mat. När den suger i sig nektar får den med sig lite pollen på kroppen. Vid ett besök i en ny blomma hamnar detta pollen på den nya blomman i bästa fall på pistillen och då sker en befruktning så att ett frö kan bildas. Vilket samarbete! Förmodligen utan att fjärilen har en aning om hur viktig den är.

När vi kom till Bornholm i juni i år funderade vi på om det verkligen fanns någon fjärilspark att besöka. Vid det senaste besöket hade vi konstaterat att ägaren var gammal och att det fanns en risk att han inte skulle orka fortsätta att driva stället. Det märktes ju att det skulle behövts lite mer omsorg om stället…

I den lägenhet vi hyrde hade husvärdarna lagt en tidning om aktiviteter på Bornholm under den vecka vi skulle vara där.

Glädjande nog fanns en artikel om just Sommerfugleparken och vad som hänt i och runt den. Det blev såklart ett nytt besök under resan. Men de bilderna kommer i ett inlägg längre fram.

Kan det vara en Gotlandshumla, eller?

Det blommade i blått, en mix av oxtunga och blåeld, strax utanför ”vår” stuga på Holmhällar. Det surrade och kvittrade runtom oss när vi slog oss ner utanför dörren till stugan..
När jag tittade lite närmare in i det blå såg jag en humla som jag inte fotograferat förut. Googlade (förstås) och fick upp bilder på bl.a. gotlandshumla.

Nu när jag läser på lite mer och jämför bilder från olika sidor så blir jag ungefär lika förvirrad som när Bosse och jag försöker reda ut vilken slags orkidé det är som vi hittat. Även vissa sippor har gett oss huvudbry tidigare i våra inlägg… Att jag dessutom fotograferade vid två olika tillfällen innebär att det kanske inte ens är samma art på bilderna..
Hm! Hur som helst, om det är en Gotlandshumla jag fångat på bild så har den ett fint latinskt namn: Bombus pascuorum gotlandicus!

Humlan hade bråttom… Inte undra på det. På en sida från Världsnaturfonden, WWF, läser jag att en enda humla kan besöka 2000 blommor på en timme! ”Min” humla jobbade stenhårt på att förbättra den statistiken. Inte brydde den sig om att jag satt där med kameran och försökte få till en skaplig skärpa.

Vilken fantastisk tur att humlan, dess släktingar och alla andra pollinatörer jobbar så hårt. Hur skulle det annars gå med alla växter som behöver pollineras. Tänk alla frukter och bär som är beroende av en pollinatör. Utan pollinatörer skulle en tredjedel av varorna i mataffären inte finnas på plats. Jag läser vidare på WWF´s sida att det finns forskare som räknat ut att det skulle kosta 2000 miljarder kronor om vi skulle pollinera alla grödor med tama bin eller för hand. En återkommande kostnad som ”naturen” bjuder oss på, alldeles gratis.

Vingarna är som små konstverk och humlans päls ser alldeles mjuk ut. Men, jag vågade inte känna efter om den verkligen var det…

Numera finns det förstås en hel del att läsa även om det här med gamla beräkningar om humlans flygförmåga – förhållandet mellan vingarnas och kroppens storlek.
Enligt WWF (igen) så kan humlor flyga alldeles utmärkt. De klarar stark vind och kan komma upp i 54 km/h.

Måste bara få avsluta med Lennart Hellsings underbara dikt:

HUMLAN
Humlan kan inte flyga
för vingarna är för små.
Den struntar i allt vad man säger
och flyger ändå.

Säg mig du lilla humla
hur går den där flykten till?
Men humlan den brumlar och mumlar:
Man kan allt man vill.
(Lennart Hellsing)

Bilder och text, förutom dikten, Solveig Lidén