Donners plats i centrala Visby. Vilket perfekt läge för det kvinnliga kooperativet Kvinnfolki, som för två år sedan firade 25 år.

Ingången är från bakgården.
Just nu är det 16 andelsägare som turas om att göra sin ”arbetsplikt” i den gemensamma lokalen i det grå stora huset, där de har öppet varje dag – med få undantag vid storhelger. Annars är medlemmarna egna företagare och utspridda på hela Gotland. Det är inte vem som helst som upptas som medlem. Ribban är lagd högt när det gäller kvalitetskraven.

i hallen innanför entrén finns ett galleri med månadsutställningar. Vi gjorde vårt efterlängtade återbesök här en av de sista dagarna i februari. För jag ville inte missa Ingalill Fredlys återvinningsfantasi och protest mot överkonsumtionen.
Textilkonstnären Ulla Hellman var den andra utställaren. Det är hon som vävt tavlan med vävtekniken hundtand.

Denna dag jobbade trevliga kvinnorna Leena och GunBritt. Kanske möter vi dem igen i deras egna hantverksateljéer någonstans på ”öjn”, när vi är ute och njuter av Gotlands alla möjligheter. Det hade varit intressant att se dem i aktion på hemmaplan.

Jag hoppas verkligen du bloggbesökare hittar till Kvinnfolki om du besöker Visby någon gång. I och med att kvinnorna är duktiga på olika saker blir det en lyckad kombination i verksamheten och utbudet. Rummen är ljusa och inbjuder till en mysig harmoni.

Även sådant som är ätbart finns med på hyllorna. Givetvis äkta gotländska råvaror.

Eftersom jag är svag för änglar fick glasänglarna en plats i inlägget. Det var inte lätt att välja bland alla foton. Ändå kunde vi tagit ännu fler kort.

När vi flyttade hit permanent 2018, var detta en av de första butikerna som vi gjorde ett återbesök i. Minns att vi köpte julklappar till våra döttrar och varma sköna saker till oss själva.

Visst är konstruktionerna häftiga.

Akvarellerna av Carina Norefalk blev vi väldigt förtjusta i. Vi köpte både kort och en bricka med samma motiv som jag har i min header. Brickan har fått en speciell plats i vårt kök.

Kläder finns med bland alla produkter.

En till Ingalill Fredly måste få vara med. Blev förtjust i hennes humor.

Med en harmonisk och varm inre känsla lämnade vi Kvinnofolki och Leena och GunBritt. Tänk om jag varit en kvinna. 😊 Då skulle jag gärna ställt ut mina leksaksbilar från 60-talet en månad och haft ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” och ”Minnen som stannat kvar” i skyltfönsterna. Inget dyrt porto. Signerat böcker och berättat sanningen om att det var tre drivna kvinnor som minsann var med i teamet bakom manusen… 😉