Det surrar och kvittrar

Idag är det Annandag påsk. Om vi hade bott kvar på Gotland så hade jag kunnat se fram emot en påsklovsvecka, men här i Skåne har vi redan förbrukat större delen av påsklovet.
Det har vädermässigt sett varit en ganska grå vecka och även idag lyser solen med sin frånvaro. Men, veckan som gått har bjudit på soldagar också och en sådan soldag tog jag fram mitt macro och sedan gav vi oss ut i vår närmiljö.

Promenaden ackompanjerades av surrande och kvittrande. Ett litet bi ville absolut komma med på bild, men förstod inte vikten av att hålla sig stilla… Det for hit och dit bland krokusarna och jag blev smått trött av att försöka få till några bilder med skaplig skärpa.

Jag hade redan tidigare spanat in några små gula fläckar på baksidan av huset.
”Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Åh vad fin du är! Tussi, tussi, tussi, tussi, tussilago – Nu är våren här!” Så sjöng alltid mina elever i Båstad när de hade musik med våra fantastiska musiklärare Annelie och Malin. Både text och melodi ”sitter” för alltid.

Det är inget fel på svalörtens förmåga att lysa upp en hel gräsmatta.

Jag njuter verkligen av att se hur de till synes helt döda grenarna plötsligt får liv igen.

Vår! Varje år gläds jag över att få ta del av allt som händer i naturen. Det känns som om alla sinnen vaknar till liv efter en lång, mörk tid. Just den här våren tror jag att jag gläds lite extra mycket och är tacksam över att jag än en gång får ge mig ut och lyssna på hur det surrar och kvittrar.

Då var det första maj. Nu är det snart första juni…

Ibland när jag ska räkna bakåt i tiden blir jag smått överraskad av hur fort tiden har sprungit iväg. Dagens bilder tog jag, första maj, under vår lilla minisemester till Holmhällar. Nästa vecka är det redan dags att vända almanacksblad igen…

Trots att jag gick en ganska lång runda den här morgonen mötte jag inte en enda människa, bara fåglar och små ”rabbisar”. Det finns ett lugn över platsen som verkligen tilltalar mig.
Att strosa omkring helt ensam med bara kameran som sällskap känns helt okej. Eftersom vi varit här förut visste jag att det fanns fältsippor i mängd. Det gällde bara att gå till rätt ställe, trodde jag…

Jag lyckades bara hitta små ludna ”monster”. Inte en enda fältsippa hade slagit ut då.

Tänk att det kan finnas så många olika nyanser av färgen grönt! Det stämmer verkligen att ”Grönt är skönt!”