Tio utvalda kyrkor – Solveigs val

Det är inte lätt att välja ut bara tio kyrkor av de drygt nittio som det finns att välja emellan. Det är ungefär lika svårt som det är att ta ett kort på en kyrka på utsidan. Många av kyrkorna är ”omringade” av stora träd, andra har murar runtom.
Vi har ibland önskat att vi kunnat ”låna” en kyrkgrannes trädgård för att få till det optimala kortet, men aldrig vågat fråga. Däremot har vi lutat över murar, nästintill krupit in i dem eller gått varvet runt – allt för att få till rätt vinkel på kameran för att få med hela kyrkan.

Lite orättvist är det. En kyrka blir alltid finare i rätt ljus, med rätt årstid som inramning. Men visst är det så att själva kyrkobyggnaderna skiljer sig rätt mycket från varandra…

Visby Sankta Maria Domkyrka – Givetvis måste den vara med bland mina tio val. Så många gånger jag beundrat den, både på avstånd och nära.

Akebäck – Denna kyrka fick en extra chans eftersom den var stängd när vi var här första gången.

Alva – Proportionerna stämmer inte riktigt… (Enligt en av våra kyrkoböcker skulle tornet ha blivit mer än dubbelt så högt, men bygget stoppades av okända faktorer.)

Anga – har ett kort långhus…

Bro – en solig sommardag! En av våra kyrkoböcker hävdar att detta är en av de mest sevärda på Gotland.

Fröjel – en s.k. klövsadelkyrka (ett högt stort kor, ett litet lågt långhus och ett torn i väster).

Kräklingbo – den trappstegsformade uppbyggnaden gör den här kyrkan till en av mina favoriter.

Roma – Här tilltalas jag av alla vinklar och vrår…

Stånga – en av de fyra kyrkor som har Gotlands högsta torn (De andra är Rone, Dalhem och Öja.)

Tingstäde – ligger högt och har ett högt torn. Syns därför vida omkring!

92. Burs kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Burs är en av de 14 klövsadelkyrkorna på Gotland. Det innebär att kyrkan har ett högt torn i väster, ett stort kor i öster samt mellan dessa ett litet lågt långhus. Det sistnämnda är byggt i början av 1200-talet. Galleritornet är byggt vid mitten av 1200-talet. Koret är yngst och kom till vid mitten av 1300-talet.

I sydportalens västra kapitälbandet framställs de visa jungfruarna ledda av Ecclesia.

Teglet introducerades i Sverige genom tiggarmunkarna på 1100-talet. Tegel användes ibland i 1200-talets kyrkor på Gotland. Här i Burs finns det i gallerier och ljudgluggar.
Dags att förflytta oss in i kyrkan.

Vad är ditt första intryck? Vi står ofta kvar en stund när vi kommit in och låter första intrycket smälta in. Med undantag av våra första besök har vi nästan alltid läst på redan på hemmaplan. Allt för att inte upptäcka senare att vi missat något väsentligt.

Altarskåpet är tillverkat i Lübeck på 1400-talets förra hälft.

I korets östra fönster finns det kvar tre rutor med glasmålningar från 1300-talets andra fjärdedel med scener som visar Kristi uppståndelse, ett baldakintorn och bladornament.

Triumfkorset med ringkors är ett gotländskt arbete från senare delen av 1200-talet.

Predikstolen är tillverkad av Visbysnickaren Johan Dunderhake 1756. Förebilden är Domkyrkans praktfulla predikstol från 1689.

Kyrkans dopfunt är från 1600-talet.

Bredvid altaret vid korets södra mur finns en märklig bänk av kalksten med reliefer. Bänken antas vara utförd av Egypticus´ byggnadshytta på 1300-talet.

Det tredelade trätaket i långhuset har målningar från 1706.

Solveig noterade att bänkdörrarna pryddes av målningar enbart på kvinnor. I alla fall på denna sida. Om du besöker fina Burs kyrka får du själv kolla upp andra sidan.

Tänkvärda ord:
”Ge det bästa till världen och det
bästa kommer att komma tillbaka
till dig.”
Ella Wheeler Wilcox

25. Fröjel kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det är så fint längs med västra sidan och det är lätt att bli lyrisk. Vilken tur att inte alla vet om det och flyttar dit. 😉 Fröjels kastal kommer i ett eget inlägg någon gång i framtiden. Nu ska det enbart handla om denna kyrka.
Fröjel kyrka är en klövsadelkyrka. Det innebär att det har ett högt stort kor, ett litet lågt långhus och ett torn i väster. Äldst av de tre nämnda delarna är långhuset som uppförts vid 1100-talets slut. Tornet är från början av 1200-talet. Församlingen hade djärva planer för framtiden, men dessa skrinlades av okända anledningar.

Kyrkans interiör präglas av en tredelning. Ett mörkt tornrum, det ganska ljusa långhuset samt ett stort kor.

I triumfbågen hänger ett välbevarat triumfkrucifix med sitt ringkors.

Predikstolen ska vara tillverkad år 1600.

Målning med de fyra evangelisterna; Matteus, Markus, Johannes och Lukas på trappbarriären till predikstolen.

Altartavlan av sandsten är från 1634. Peter van Eghen har gjort den biträdd av sonen Gert samt Peter Cran.

Kyrkan saknar numera väggmålningar, men trätaket i långhuset går inte av för hackor. Det är rikt dekorerat och målades i slutet av 1600-talet.

Madonnafigur.

”Byzantios” ligger bakom dopfunten, med sina fabler, från 1100 talets senare hälft. Den är den enda i sitt slag på Gotland, men de är kända i länderna runt Östersjön.

En fin duva som du ser hängande till vänster på andra bilden.

Landskapsblomman håller på att ta över kyrkans utsida och all fin majgrönska skymde havsutsikten.

Vi vandrade ut genom stigluckan och fortsatte söder ut.

Tänkvärda ord:
”Mitt i vintern lärde jag mig att inom mig
bodde en oövervinnelig sommar.”
                                         Albert Camus