Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också.

Denna gamla kyrka nås från Visby via väg 142.

Långhuset och tornet är byggt under 1200-talets sista hälft.
Det finns en latinsk inskrift som anger kyrkans invigningsår: ”Herrens år 1287 den 1 september invigdes denna kyrka till Guds, Jungfrus Maria och den helige ärkeängeln Mikaels ära.”

Koret är uppfört vid 1200-talets mitt.

En brant trätrappa upp till en ålderdomlig predikstol. Troligen tillverkad vid 1600-talets början.

Jag uppskattar dessa målningar in till sittplatserna.

Dopfunten av sandsten har flera reliefer runt den åttkantiga cuppan. Skålen (Cuppan) är stor på grund av att ursprungligen sänktes dopbarnet helt ner i dopvattnet.

Funten är utförd av en av de stora anonyma stenmästarna på 1100-talet.

Eftertext:
Alla kyrkor byggdes i öst-västlig riktning. Koret ligger nästan alltid i öster. Precis som det är i denna kyrka. Nordväggen saknar fönster – antagligen för att inte släppa in kylan.
Rätt snart slutade man begrava avlidna norr om kyrkan. En del tolkar det som att det onda kom från norr. Men det har aldrig varit kyrkans lära.

Kyrkan stod öde under en lång tid. Orsaken var att församlingen av ekonomiska skäl inte utförde reparationer som biskopsvisiteringen med skärpa uppmanat församlingen att göra. Församlingen anslöt istället till Stenkumla kyrka och lät sin gamla kyrka lämnas åt sitt öde.
I början av 1900-talet vaknade ett intresse för sockenkyrkan. Den återställdes 1917 enligt ritningar av byggmästare Nils Pettersson.

Tänkvärda ord: 
”Ett liv utan sorg
är som en målning utan skuggor”
                                        Frank Crane