Etikettarkiv: instagramvänner

Den tredje gången… del 1

Publicerad den av
20

Vårt tredje besök på den vackra danska ön tog inte tjugo nya väntande år. Den här gången dröjde det enbart tre år. Vi kom på att det varit tre olika bilar inblandade på de tre semestrarna. Den här gången var det ”Den lilla blå” som fick följa med. Precis som förra gången behövde vi inte köra långt för att köra på den nya snabba färjan. Vår bostadsort var fortfarande Ystad.
Här fördrev vi tiden i närheten av den fullastade bilen i väntan på att få checka in.
Efter all inläsning som jag gjort sista året skulle vi definitivt utforskat denna plats betydligt mer om jag då visste att…

Det är aldrig långt till havet och dess alla temperament och färger. Jag längtar efter att dra nytta av den information som jag skaffat mig via böcker, internet och nya insta-vänner.

Självklart vet jag sedan barnsben hur landets flagga ser ut. Men nu har jag också lärt mig att Bornholm tillhört Sverige en tid. Dessutom minns jag skyltarna som upplyste om att det var inte tillåtet att cykla nerför backarna i den mysiga lilla staden Gudhjem. Personligen anser jag att ägarna till cyklar med handbroms inte skulle behöva kliva av. För vi har ju både livrem och hängslen.

Min förstådda danska har blivit betydligt bättre. Syftar främst på en underbar inköpt bok av en kvinna med ett manligt svenskt smeknamn (Janne). Den har jag redan sakta bläddrat och läst i tre gångar. Dessutom antecknat flitigt och låtit annan litteratur vävas ihop med den.

Hoppas mina tankar och drömmar varken blir pannkaka eller luftslott. Istället vill jag det ska bli en lyckliga repris från förra gången. När jag gick från riktigt dålig hälsa till fem underbara år på Gotland. Jag ber för en möjlig repris.

Kanske är det min medfödda fantasi som spelar mig ett spratt. För just nu ser jag hur ”Den lilla blå” från vår betalda parkeringsplats blinkar oroligt. Hur kan en bil med begränsat IQ veta vad jag skrev ovan? 😉

Personligen får han gärna bli den första bilen som fått följa med två gånger. Vi får se vad matte tycker…

Den första gången…

Publicerad den av
8

Tidpunkten var midsommarveckan i juni 1994. Vi hade hyrt en stuga på Bornholm. Efter att först bott en natt i ett trångt vandrarhemsrum i Ystad tog vi morgonfärjan, som på den tiden tog sin tid att färdas med. Två timmar och en halvtimme.
Extra trevlig start var att vi fick träffa och fika en stund med min bror, fru och deras två pojkar. Deras vistelse på ön var inne på sista timmarna. Vår hade precis börjat.
Nice att det fanns en blå dörr och många blå detaljer på stugan och i trädgården. Annars var den på tok övermöblerad. Vi stängde direkt till rum som vi därmed slapp städa i om en vecka. I det fina lusthuset i trädgården satt vi och åt bara vid några få tillfällen. Vädret var orsaken. Kaffet hann nästan både bli kallt och skvalpa över innan jag kom dit med brickan. Sedan var vi såklart i rörelse under dagarna på många skiftande ställen.

Vi bodde nära havet, på en plats som heter Balka. Därifrån gick vi snabbt ner till stranden. Det småregnade och blåste rejält under ankomstdagen. Vid ett tillfälle under veckovistelsen låg vi på en filt på den fina omtalade stranden i Dueodde. Vi såg bara ett fåtal människor omkring oss. Vi kände på vattnet. Iskallt. Inte en tanke på att bada.

Likt turister tittade vi i broschyrer och besökte kända, fina sevärdheter. Här tog vi en stillsam paus vid en fotvandring i det rejält kuperade området Paradisbakkerne.

Solveig njöt i den frodigt grönskande sprickdalen med namnet Döndalen. Nästa år hoppas jag hon kryper omkring där med m-objektiv och studerar smådetaljer. Men framför allt att min älskade pusselbit njuter och trivs med de nya ö-besöken. ❤

Helligdomsklipperne är en av mina absoluta favoritplatser på Bornholm. Där har vi varit vid ”alla” våra tre besök på ön.

Vi åkte till Almindingen enbart för att försöka hitta denna häftiga sjuträdsskapelse. Det gick inte lika bra tjugo år senare när vi skulle visa våra döttrar ”trädkonsten”. Jag läste vid hemkomsten att den hade ruttnat och sågats ned.

Vid vårt första besök, blev rejält kuperade kuststaden Gudhjem min personliga favorit. Det händer att vi fortfarande dricker kaffe ur de tuffa blå muggarna, som vi köpte där i en butik på den branta… nu tog jag en snabb tur till skåpen och insåg att muggarna i keramik inte fick följa med på vårt sista äventyr. Snyft. Då blir det inget trettioårsfirande nästa juni. Minns nu faktiskt att Solveig frågade. Alla dessa tusen beslut som vi var tvungna att fatta. Helst snabbt om det inte var väsentligt.

Trots att vi inte hade så mycket erfarenhet drog vi redan då jämförelser med Ystad och Simrishamn i Skåne. Kullerstensgator och liknande hus med rosor växande framför med minimalt med jord omkring rötterna.

Cyklarna var med. Vi var pålästa och visste att det nedlagda järnvägsnätet hade gjorts om till cykelvägar. Mycket klokt beslut som vi uppskattade.

Förutom all cykling hade vi två minigolffighter, rodde i en sjö, spelade boule på stranden och prövade på utomhusbowling.

Ändå hann jag med att titta på fotbollsmatcher från USA under sena kvällar och in på nätterna. ”Bara det inte påverkar dagarna”, sa min söta fru till mig. Det gick bra både för mig och de svenska hjältarna som senare bärgade ett brons. Thomas straffräddning blev till och med ett frimärke. Men då var vi hemma i Halland igen. Jättekul var det att jag och Solveig hade tippat 40 strörader på VM-tipset. I och med att det var utsträckt på flera dagar var det länge spännande. Vi hade chans att vinna på flera rader – ett tag.

Vi besökte en av de berömda rundkyrkorna. Jag klev uppför en slingrande brant stentrappa och…

…fick med Solveig på bild. Tror inte att hon såg mig. Fast det ser så ut på fotot.

Två dagar kvar till hemfärd. Vi blev lite oroliga att blåsten skulle finnas kvar eller ännu värre öka i styrka.
På färjan svepte istället den nästan tropiska värmen in. Detta höll i sig i flera veckor. Visst minns du? Synd den inte kom en vecka tidigare. Då hade det blivit ett helt annat semesterminne.

När havet glittrar…

Publicerad den av
19

När solen skiner och havet glittrar är det lätt att tro att det är varmt och skönt utomhus. Så var det inte… Plötsligt var vi tillbaka till underställ, vinterjackor, vantar och mössor.

Det här har troligtvis varit en gammal jaktstuga.

Vi hade tagit av i Vamlingbo och följt nerförsbacken ner mot en av Gotlands vackraste och populäraste platser. Så bra det är att vi med tiden skaffat oss många trevliga och hjälpsamma Instagramvänner, som känner till Gotlands ”smådetaljer”. Så tusen tack till Ragny med den söta hunden Rosie. ❤

Annars hade jag säkert satsat på att klättra uppför den högsta punkten du ser till höger på bilden. Vi har ett foto från en semester där våra två döttrar glatt springer uppför och nerför den höga kullen.
Hög tid att berätta var vi befinner oss. Husrygg är ett naturreservat på Sudret (södra Gotland), en åsliknande klint som löper ungefär tre kilometer längs kusten från Hoburg till Nackshajd.

Jag är väldigt förtjust i detta smultronställe. För första gången klättrade vi uppför åsen. Längst upp var det en härlig utsikt över nejden och Östersjön. Vi stannade bilen på 3-4 ställen och klev över stättor och tog oss upp. I hundratals år har lammen betat på markerna och hållit landskapet öppet. Därför har det kunnat bli en alvarmark med lågväxta växter. Solveig hade med sin macrokamera och stativ. Själv strosade jag omkring på egna äventyr och glömde oftast bort att ta kort med min kamera. Ibland stannade jag till och betraktade havet. Tankarna fladdrade iväg till att jag läst att de hittat gravar på området, som bevisar att det bott människor långt tillbaka i tiden.

Jag konstaterade, efter jag vänt på åsens stig och gått tillbaka en bra bit, att ”Den lilla blå” fått sällskap. Själv började jag sakna mitt resesällskap och en mysig fika. Inte läge att rangordna de två sakerna. 🙂 När jag kom ner insåg jag att det var inte så dumt att det var jag som hade ansvaret för bilnycklarna. Då var frågan vad Solveig sysslade med?

I nästa blogginlägg får hon själv berätta och visa…