Extra stor längtan i maj

Efter en ”tuff” och ovanlig privat vecka, är min längtan extra stark efter att få besöka ett av alla de underbara gotländska änge, som finns på ön. ❤
Bara att öppna bildörren och ta in dofter, årstidens smörgåsbord och framför allt lugnet, gav så otroligt mycket positiva vibbar. Det spelade då ingen roll att exempelvis covid-19 härjade som värst. Den tankeknappen stängde vi själviskt av.

Varje årstid hade sin charm. Vi lärde oss efterhand vilka änge som hade det där lilla extra. Då kunde det bli spontanbesök. Med tiden blev vi duktiga på att hitta via olika mindre vägar. Kyrktornen på ön är utmärkta GPS konkurrenter. Nästan alltid ser man minst ett.

Ofta gjorde jag egna avstickare när Solveig väntade in att vinden skulle mojna så blommorna & växterna stod skapligt stilla för att kunna ”macras”.

Visst hände det att vi kom en bit ifrån varandra. Det är lätt så att mina fötter lyder min fantasi, som inte tycks sina bort helt. Självklart blev jag nyfiken när en ovanlig krokodil började gapa stort…

… Jag höll ett lagom långt avstånd för att inte riskera något dumt i Kräklingbo änge.

Elinghem ruin och änge. En av favoritfikaplatserna. En skön mix av historia & natur.

Mästerby änge var det första änget som vi bekantade oss med. Där var vi flera gånger. Då fick kamerorna ibland vila.

Skolänget besökte vi bara en gång. Men den gången glömmer jag aldrig. Då fick vi snabbt flera orkidéer serverade på ett silverfat. Dels för att jag fräckt ”avbröt” en guide som gick med en grupp på fältet. Målet var att äntligen hitta en flugblomster. Helst innan mitt blodsocker fortfarande gick att mäta. 😉 Sedan gick vi över gatan och fikade utomhus på härliga prästgårdskafét. Mums! Vad behagligt och lätt det kan vara att leva.
Jag önskar dig besökare en skön pingst.

Hammarsänget & Dagghagen

Vilken oas vi nådde när vi vek av från vägen mellan Hellvi och Othem och rullade nerför den smala grusvägen. Vi minns när vi åkte hit för ett par år sedan och möttes av en överfylld parkering och fick svårt att vända bilen. Orsaken var att hembygdsföreningen slog Hammarsänget just den dagen. Jag läser att änget sedan 1998 är en del av kyrkoreservatet. Tio år senare bildades naturreservatet Dagghagen, där Hammarsänget ingår som en del.

Hammarsänget är ett av norra Gotlands största änge med sina 182 hektar. Praktfulla ekar ramar in änget. Under försommaren fylls platsen med gula smörblommor, vit mandelblom och väldoftande liljekonvaljer. Under maj och juni kan du hitta rikligt med sankt persnycklar, johannesnycklar, krutbrännare och vit skogslilja, arten som trivs i skuggan av buskarna. (Kvartetten finns med i vår kategori ORKIDÉER PÅ GOTLAND.)

Innan vi fikade gick vi in i naturskogen som skapade ett slags djungeläventyr. Dagghagen består nämligen till stor del av svårtillgänglig sumpskog. Naturen har här tillåtits att sköta sig själv under en lång tid. Vi såg många nedfallna och döda träd från vår stigposition.
Jag köper helt resonemanget om att många skogar är alldeles för ”välstädade”. När jag läser på inser jag att flera tusen arter djur, växter och svampar är beroende av död ved. Under 1900-talet minskade arterna starkt och en del är till och med utrotningshotade. Här i Dagghagen finns möjlighet för återhämtning. Naturens egna fiffiga SPA.

Inom reservatet finns flera gravfält och husgrunder från järnåldern. Tidigare stod här fem vikingatida bildstenar. Dessa står numera på Bungemuseet. (Se vår kategori MUSEUM)

När Solveig tog macrobilder på s:t persnycklar, gullviva och gökärt, hämtade jag fikakorgen.

Ett helt änge för oss själva. Solen värmde och ingen kylig vind kom åt oss. Vi bjöds på fågelsång från olika stämmor. Kanske stämmer texten från en bok framför mig på skrivbordet.
”Grönsångaren, som tycker om högstammig skog utan tät undervegetation, trivs bra i Hammarsänget och brukar ackompanjera halsbandsflugsnapparen i försommarens fågelkör.”
Jag glömde på platsen bort att jag läst om att änget är en av Gotlands viktigaste platser för flera arter av fladdermöss.
Gotland är bra på att leverera. Vi uppskattar stunderna när vi tidigt ger oss iväg mot äventyr. Livskvalitet när den är som bäst. En skön blandning av planerat och spontant.