Vi rullade vidare på Fårö och nådde det fiskeläge som ligger mest norr ut. Ekevikens fiskeläge kan inte jämföras med våra favoritklassiker Jauvika och Helgemannen på västra sidan. Men här ute på piren finns ett annat intressant blickfång. Mina fladdrande tankar gick till de två städerna Örnsköldsvik och Antwerpen.

Det är Ekevikens Fiskehamnsförening som håller i trådarna för ställplatsen med torrdass, badmöjligheter och nära till långgrund sandstrand. Men det gäller att ha respekt. Jag läste på ett annat ställe upplysningen om att inte bada vid stark vind. Olyckor har förekommit.

Vi lyckades ta några snabba ”klick” utan att störa morgonbestyren innan vi körde vidare mot nya vita fläckar på norra Fårö. Egentligen kom vi inte mycket längre norr upp. Fåglarna vill såklart inte ha besök vid den här tiden på året (läste info dagen före om besöksförbudet). Jag tror heller inte ”vingdjuren” hade nappat på mitt egoistiska förslag om att byta till de två höstmånaderna oktober och november. Trots att jag skulle kunna erbjuda mig att göra både tjusiga textade skyltar och teckningar med sträckfåglar. 😉

Ps. Städerna i alfabetets ytterkanter A och Ö återkommer jag till i nästa inlägg. Då handlar det om en helt annan bloggkategori.
Njut så mycket det går av senhöstens värme.