Chokolade-Vinge, Siproeta epaphus

Först ut i raden av fjärilar, från Bornholms Sommerfuglepark, är Chokolade-Vinge.
Man behöver inte fundera länge över hur den fått sitt danska namn.

Denna fjäril är en av de vanligaste fjärilarna i Centralamerika läste jag på en engelsk sida.
På bilden ser man verkligen de karaktäristiskt taggiga kanterna på bakvingarna.

Fjärilarna var ganska samarbetsvilliga. För en gångs skull kunde jag till och med ta flera bilder på en och samma fjäril, innan den fladdrade vidare. För att det inte skulle bli alltför lätt gjorde värmen och fukten att kameralinsen immade igen med jämna mellanrum.

Visst kommer man att tänka på ljus choklad, mörk choklad och en liten spritsad rand av vit choklad?

Fjärilen tycks ha en mycket blandad smak. Förutom nektar lever den även på ruttnande frukt, kadaver och gödsel. Hm…

Ett minne från långt tillbaka i tiden. När jag gick i skolan fick vi göra fjärilar genom att måla på den ena sidan, vika papperet och trycka ihop det. När man vecklade ut det hade man en perfekt symmetrisk fjäril. Får samma känsla när jag tittar på ovanstående bild. Symmetri!

Apollofjäril – Parnassius apollo

Plötsligt händer det! Kameran med macro-objektivet var med i cykelkorgen och när vi stannade till, för att vila en kort stund under vår cykeltur, såg jag flera apollofjärilar. Som vanligt gäckade de mig. Trots att jag höll ögonen på var de landade så fladdrade de iväg så snart jag kom närmare.

Så plötsligt såg jag en som landade i en buske…

Det förvånade mig att den satt kvar trots att jag kom riktigt nära. Fram med kameran…
Då såg jag anledningen… Den hade fastnat i ett spindelnät.

Med en stor portion dåligt samvete skyndade jag mig att knäppa några bilder. Här fanns inte tid för att ta fram stativet.

Det kändes som om fjärilen tog ögonkontakt med mig och i dess blick kunde jag utläsa en besvikelse över att jag inte skyndade mig att rädda den.

Jag har läst och jämfört med bilder i vår eminenta fjärilsbok ”Gotlands dagfjärilar”. Är det en hona eller en hane? Jag blir inte riktigt klok på svaret. Boken berättar i alla fall att apollofjärilarna är rödlistade men att de har sitt överlägset starkaste fäste i landet här på ön. ”De vita vingarna med svarta fläckar på framvingen och röda ”ögon” på bakvingen gör den helt unik”, skriver Ola Malm.

Givetvis befriade jag fjärilen och fick se den fladdra iväg. En trasig vinge hade den redan från början. Kanske den varit fast i ett spindelnät redan tidigare, vad vet jag. Spindeln som var ägare till nätet såg jag inte till. Apollofjärilar är alltför vackra för att bli någons frukost. Åtminstone när jag får bestämma!

Melitaea athalia – Skogsnätfjäril

Det finns tre stycken dagfjärilar på Gotland som tillhör nätfjärilarna. De övriga två är väddnätfjäril och ängsnätfjäril. Skogsnätfjärilen är den vanligaste i trion.

Till skillnad från sina två ”kusiner” har skogsnätfjärilen inga svarta punkter längs den yttre delen av bakvingen.

Arten älskar att befinna sig i miljöer med extra god tillgång på nektarrika blommor. Du kan stöta på den på alvarmarker, i ängen, beteshagar, skogsvägskanter och hyggen m.m.

Dess flygstil är typisk för nätfjärilar, målmedveten och ryckig med snabba glidpauser.

Flygtiden är lång. Den sträcker sig från någon vecka in i juni och fram till början av augusti, ibland även ännu längre.