Efter en ”tuff” och ovanlig privat vecka, är min längtan extra stark efter att få besöka ett av alla de underbara gotländska änge, som finns på ön. ❤
Bara att öppna bildörren och ta in dofter, årstidens smörgåsbord och framför allt lugnet, gav så otroligt mycket positiva vibbar. Det spelade då ingen roll att exempelvis covid-19 härjade som värst. Den tankeknappen stängde vi själviskt av.

Varje årstid hade sin charm. Vi lärde oss efterhand vilka änge som hade det där lilla extra. Då kunde det bli spontanbesök. Med tiden blev vi duktiga på att hitta via olika mindre vägar. Kyrktornen på ön är utmärkta GPS konkurrenter. Nästan alltid ser man minst ett.

Ofta gjorde jag egna avstickare när Solveig väntade in att vinden skulle mojna så blommorna & växterna stod skapligt stilla för att kunna ”macras”.

Visst hände det att vi kom en bit ifrån varandra. Det är lätt så att mina fötter lyder min fantasi, som inte tycks sina bort helt. Självklart blev jag nyfiken när en ovanlig krokodil började gapa stort…

… Jag höll ett lagom långt avstånd för att inte riskera något dumt i Kräklingbo änge.

Elinghem ruin och änge. En av favoritfikaplatserna. En skön mix av historia & natur.

Mästerby änge var det första änget som vi bekantade oss med. Där var vi flera gånger. Då fick kamerorna ibland vila.

Skolänget besökte vi bara en gång. Men den gången glömmer jag aldrig. Då fick vi snabbt flera orkidéer serverade på ett silverfat. Dels för att jag fräckt ”avbröt” en guide som gick med en grupp på fältet. Målet var att äntligen hitta en flugblomster. Helst innan mitt blodsocker fortfarande gick att mäta. 😉 Sedan gick vi över gatan och fikade utomhus på härliga prästgårdskafét. Mums! Vad behagligt och lätt det kan vara att leva.
Jag önskar dig besökare en skön pingst.