Lillebror har växt om Storebror

I natt hände det. Gotlanduppochner & Bornholmuppochner gick förbi min debutblogg, som jag startade i slutet av juni 2012. Jag syftar på antalet visningar.
Ovan första bilden som hamnade på min debutblogg. Minns att det handlade om en slags presentation av bloggägaren. Själv funderade jag på vad en blogg var för något. Säkerligen inget för mig.

Första bildinlägget på nya bloggen. Den härliga pausen som vi tog under vårt uppackande i Visby. Fikakorgen var med. Vi stannade kvar på stranden så länge som möjligt. Allt för att slippa återkomma till röran på hemmaplan. Startdag för vår gemensamma blogg blev 1 januari 2019.


 Men flytten till Gotland gick redan i början av augusti året innan. Undra hur många hundratals gånger vi traskat och cyklat igenom de härliga portarna? Solveig har säkert gjort det flest gånger. En av hennes arbetsplatser låg strategiskt innanför muren.
Under 2018 hade jag helt andra hemliga planer för min fritid. Inte kunde jag ana att jag skulle kunna bli så förälskad i en ö. Det är stor skillnad på att vara där som turist, när man inte bestämmer över vädret, mot när hela möjligheternas skrin öppnas. Helst när jag börjat läsa på, på allvar under en längre tid och samlat in tips från ”infödda” och Solveig bidragit med smultronställen från kollegor.

Heller inte helt fel att sitta på Almedalsbibblan vid ett fönster mot Almedalen. Sedan födde det ena det andra. Gemensamt la vi ett pussel som vi sent ska glömma. Varje tripp innehöll oftast även spontanbesök. Ofta blir det en extra krydda. Många saker finns fortfarande inte med på kartor och moderna surfplattor m.m. Solveig älskade när jag hittade nya slingrande, gropiga grusvägar. Eller var det jag som jag gjorde det mest? 😉

Nästan varje ensamdag händer det att jag en kort stund längtar tillbaka. Samtidigt är jag supernöjd över att det blev drygt fem år. Allt har en början och ett slut.

Kram nostalgikern Bosse

Sol…

Min sportlovsvecka går mot sitt slut. Den har bjudit oss alla här på Gotland på en hel del solstunder. Stunder som fått mig och Bosse att ta fram kameran och ge oss ut på upptäcktsfärd. Den här veckan har vi rört oss runt och innanför muren. Så här kommer några fotominnen från våra miniutflykter.

”Sol, sol, vi har längtat många, långa och huttriga dar…”
(Solsången, text: Britt G. Hallqvist och musik: Olle Widestrand)

För visst är det så att vi har längtat oss igenom ganska många gråa dagar nu och att vi genast blir lite gladare när vi ser att solen äntligen har tittat fram.

”När vi går i solen, då sjunger vi så här: Sol, sol, jättesköna sol! För du värmer vårt land, och du är så populär. Sol, sol, jättesköna sol! Det är du som ger oss alla liv och ljus. Sol, sol, jättesköna sol!”
(Jättesköna sol, text och musik: Olle Widestrand)

Underbara Almedalen och utsikten upp mot innerstaden! Vi har varit här många gånger, men jag njuter fortfarande varje gång vi kommer hit.

Almedalsbiblioteket och den fantastiska glasväggen som ger så fina spegelbilder.

Jag har svårt för att gå förbi blommor utan att stanna och ta en bild. Vintergäcken verkade njuta av solskenet lika mycket som vi gjorde.

En morgon parkerade vi utanför Söderport, men upptäckte ganska snabbt att det var rejält halt, så efter de här två bilderna valde vi att ”halka” tillbaka till bilen och åka hem igen.
Vi tog revansch på eftermiddagen.

S:t Nicolai tycks vara ”bo” för många fåglar. Inte dumt att ha egen balkong med utsikt över innerstaden.

”Solen lyser, himlen är blå, vad det är skönt att leva då.”
(Solskensvisa, text och musik: Olle Widestrand).

Om någon undrar varför jag har snöat in på Olle Widestrands barnvisor så kan jag berätta att jag gick på lärarhögskolan i Jönköping i början av 80-talet och där lärde vi oss många av hans visor. (Vill minnas att han jobbade där…) Texterna lever kvar och dyker upp ibland i mitt minne.

Nu ska vi strax ge oss ut i solen igen. Fast idag blåser det rejält, så det blir nog bara en tur till Maxi, utan kamera…