Para ihop foto och månad

A

B

C

D

Månader som är aktuella i finalen:
Maj, Juni, Juli och Augusti.
Regler/Poäng:
Tävlingstiden är mellan 9:00-21:00
Varje rätt inkommande kombination ger följande poäng.
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1
Svara helst så här:
A-Månad, B-Månad, C-Månad, D-Månad
Chans att vinna och komma på pallen:
3 deltagare har chans att vinna titeln Fotomästare 2022. Hela 17 deltagare har chans att komma på pallen och få en Skrap-Kryss. Sedan finns för ALLA deltagare prestigen att få högst poäng i finalen. Maxpoäng är 40 poäng. Stort LYCKA TILL!

PoängBild ABild BBild CBild D
10WiolettanWiolettanAnita LAnita L
9Anita LZnoggeBlomsterbönanEva-Lotta
8Eva-LottaAnita L Gunnel
7Eva RIng-Britt Primrose
6   Gunilla W
5    
4    
3    
2    
1    

Priser:
Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson. Ikväll lämnar hon över bucklan till en mycket värdig vinnare. 😉
Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.
SLUTTABELL: ❤ = Skrap-Kryss
120 poäng:
1. Anita L ❤
63 poäng:
2. Ing-Britt ❤
55 poäng:
3. Minton ❤

49 poäng:
4. Znogge
40 poäng:
5. Eva-Lotta
24 poäng:
6. Lisbeth A, Louise P, Anne B och Lena W
21 poäng:
10. Jennifer L
20 poäng:
11. Wiolettan
16 poäng:
12. Ann-Terese Å, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte, Karin E och Maj J
15 poäng:
19. Eva R
14 poäng:
20. Gunilla W
9 poäng:
21. Blomsterbönan
8 poäng:
22. Annika So, Peter L, Hans F, Anna B, Lotta T och Gunnel
7 poäng:
28. Primrose
0 poäng:
29. Liv G.K, Signhild H, Börje C, Inger B, Saga H, Marie K, Margareta G, Anki A, Emil L, Marie T, Inger A, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Susan A, Susie B, Inga-Lisa K, Lollo, Annika Sä, Kerstin N, Camilla S, Birgitta H, Dan P och Kenneth J
1 minus poäng:
55. Agneta MP 😉
Övriga
56:e plats




Kålfjäril – Pieris brassicae

Vardagligt kallas de ofta ”vita fjärilar”.

Vi är tämligen säkra på att detta är en kålfjäril. Men det är inte helt lätt att skilja den från sin mindre släkting rovfjärilen. Den mörka framvingespetsen hos kålfjärilen löper betydligt längre ner längs vingens ytterkant.

Hur skiljer man på könen? För det första. Undersidan är lika hos könen. Men de två svarta fläckarna på framvingens ovansida saknas hos hanen. Honan är dessutom en av våra större dagfjärilar.

Arten är vanlig på hela Gotland. Undantaget skulle vara tät skog. Vanliga platser är trädgårdar, öppna landskap, vägkanter och lusernfält. Flygtiden är uppdelad i två, ibland tre generationer. Ofta går den att se från maj till september. Jag ser den ofta när jag är ute och cyklar.

Larven kan tyvärr orsaka stor ekonomisk skada i viktiga odlingar.

Ps. Imorgon klockan 9:00 får jag inte glömma bort att trycka iväg ett inlägg med fyra foton från Almedalen. Din uppgift är att koppla ihop dem med återstående fyra månader. Välkommen då. Nu ska jag återgå till att fixa med kvalet till korsordsmästerskapen. Ska bli spännande att den 30:e november få reda på vem som är Mästarnas Mästare. 🙂

Lilla Strandboden och kvinnan i trappan

Vi är kvar i Danbo naturreservat och jag fortsätter på temat Greve Eric von Rosen. Egentligen bodde familjen flott på Rockelstad Slott i Sörmland. (Googla och njut av deras hemsidas smörgåsbord) En snöig februaridag 1920 var greven i Stockholm och ville hem till slottet. Trist nog hade SJ ställt in alla turer. Eric som var känd i flygkretsar efter sin våghalsiga flygning mellan Umeå och Vaasa under Finska frihetskriget hade skaffat sig kontakter i branschen. Men han kammade noll hos Svensk Lufttrafik. Ingen svensk pilot vågade åta sig uppdraget. Däremot fanns det en nyanställd tysk f.d. stridspilot som inte bangade ur. Namnet var Hermann Göring. Ringer det någon klocka hos dig?

Flygfärden genom snöstormen gick lågt och Göring orienterade sig efter järnvägens spår. Säkert skakigt landade han på isen utanför slottet. De genomfrusna männen värmde sig sedan vid brasan i hallen. Det var då det knarrade till i trappan och grevinnan Mary von Rosens lillasyster Carin von Kantzow (en av Stockholms skönheter på 1910-talet) gjorde entré.
Det blev kärlek vid första ögonkastet. (Trots att Carin var gift och hade ett barn). Hon och Göring flyttade till München och gifte sig. Båda blev efter en tid utmärkta brickor när en liten Adolf systematisk började bygga sitt ”livsverk”. 😦 Carin fick aldrig vara med om det värsta. Hon dog i hjärtsvikt redan 1931.

Hermann Göring ska ha varit i denna stuga. Den enda byggnad som finns kvar från ”tältåren”.
Naturvårdsverket köpte in området av släkten von Rosen och har renoverat och gjort Strandstugan tillgänglig för oss alla. Hoppas ALLA besökare är tacksamma för det och uppför sig som ”normala” medmänniskor.

Intressant stuga att besöka av många skäl.

Det är något visst med gamla svartvita foton. Känns på gränsen till högtidligt att studera dem.

Fin gest och vacker hyllning till trakten av änkan och släkten von Rosen. Kul att komma i kontakt med en del äldre ord. Ser äro som ett exempel.

Dags att lämna det svartvita och istället öppna upp för naturens naturliga färger.

En sista gång blickade vi bakåt innan vi fortsatte vår underbara vandring längs kusten mot Sjaustru fiskeläge.

Fotnot:
Imorgon tror jag det blir fjärilar. På fredag klockan 9:00 är det tävlingsdags och stor final bland månadsbilderna från vackra Almedalen. Samma dag firar Anita och Annette sina namnsdagar. Kommer Anita L att försvara sin förstaplats? Vilka tre kommer på pallen och får var sin Skrap-Kryss? Tävlingen stängs klockan 21:00. Välkomna då!
Kram Bosse von Lidén för en dag.

Raukar på torra land; del 2

Raukarna i lilla naturreservatet Danbo har havsutsikt. Om de såklart var tillräckligt smarta och vände sig åt rätt håll från början. 😉

Jag skulle gärna besöka den här platsen i mitten av maj när det blommar rikligt med fältsippor på den öppna sandheden.

Rauken med uppsikt uppåt land tänker kanske tillbaka i tiden, till åren när det var en liten tältstad här. Tänk dig sju tält. Sex barn som hade var sitt litet tält och föräldrarna ett ihop. Dessutom fanns det ett kökstält med endast två väggar, ett garderobstält med långa klädstänger, ett tält för porslin och avslutningsvis ett gästtält. Inte precis som dagens tältplatser.

Tälten hade varit uppsatta på en Afrikaexpedition 1911-12. Pappan var inte vem som helst. Han var greve och bar namnet Eric von Rosen (1879-1948). Eric var uppväxt i Stockholm, men tog studentexamen i Visby. Tydligen var han väldigt förtjust i Gotland. Därför återvände han hit för att köpa mark vid Gryngeviken. 1920 köpte han första marken. Sedan blev det fler inköp. Allt betalades i guldpengar.

Man kan säga att naturskyddet i Danbo började 1921, när Eric samlat på sig tillräckligt mycket mark. Skogsbruk och betesdjur tilläts inte på hans mark. Häftigt med en greve som varit på spännande etnografiska expeditioner i både Afrika och Sydamerika, som där kommit att uppskatta det enkla lägerlivet och fortsatte det livet i Sverige, i takt med att familjen växte.

Barnen måste ha älskat att spana genom den här speciella raukkikaren.

I ungefär sex veckor varje sommar åkte familjen hit. De hade bekantat sig med två familjer som hade ägt mark här tidigare. Det var till dem de skickade brev och berättade när de skulle komma. Därefter kom grevefamiljen fram till uppsatta tält på exakt samma ställe varje sommar.
Änkan Mary von Rosen fortsatte att tälta i Danbo ända in på sextiotalet.

I morgondagens blogginlägg ska jag berätta vidare om byggnaden du ser en bit av på bilden. Du får ha en bra dag.

Raukar på torra land; del 1

När all tung is som täckte Gotland försvann, efter senaste istiden, höjde sig havsbotten. Det gick inte på en kafferast, utan väldigt långsamt.

Tidpunkten var ungefär för 11.500 år sedan. Det var då det gick att skymta klippor på öjn för första gången.

Det blev en intern fight när land och hav möttes. Vågorna slog upp och skavde på stranden. Märgelstenen och det mesta av kalkstenen hade ingen chans utan spolades med tiden bort.

Men vågorna vann inte fighten mot den betydligt hårdare revkalkstenen, en sten som redan från början var hopkittad. Därför finns det fortfarande i våra dagar kvar höga pelare med revkalksten – raukar.

Jättesko

Visste du att ordet Rauk är ett gammalt ord för höjd? Fast jag personligen är mest förtjust i raukar som har utsikt mot havet är det ändå intressant att se vad de tittar på långt upp på land. Vad rör sig i deras sten-hjärnor? Kommer de att raukrösta? 😉

Bergstroll

Otroligt att till och med böndernas plog kan stöta emot raukar under markytan, när det plöjs på åkern. Förstår du läsare vad du lärde dig? Ska bli spännande om någon får sig en tankeställare och svarar rätt.

Fotnot:
Vi cyklade denna stund omkring på Furillen.

Livet kändes så lätt

När andra sov parkerade vi ”Den lilla blå” bredvid några husbilar vid Sjaustru fiskeläge.

Därefter paxade vi bordet med bänkarna, placerade på höjden. Vilken mysig vy vi hade härifrån. Ser du att ”spegelbåten” gör sig färdig för en morgontur? Eller är det bara jag som ser och vet.

Himlen såg oroande mörk ut åt höger, längre bort. Skulle vi hinna komma tillbaka innan ett åskväder tog över scenen? En bil kom inkörande och en man klev ur.

En kort stund senare var han på väg. Vi förstod att han gjort resan förr. Vi följde hans rutt medan vi njöt av vår medhavda frukost. En bit från strandremsan sänkte han farten och ströp motorn. Det tog inte många minuter innan han vittjat nätet och styrde tillbaks till hamnen igen.

Det var gott om fåglar som satt på udden. Tyvärr blev det ingen skärpa i bilden som skulle kunnat visat dig det. Inte heller deras ”prat/sång” går att redovisa.
Vi gick ner till bilen och satte in frysväskan och korgen. Nu var vi betydligt mer redo klädmässigt m.m. än https://gotlanduppochner.com/2021/10/05/som-vi-fros-del-1/

Nu längtade vi efter att gå lite längre, än de där kalla metrarna förra gången, av Grynge/Sjaustruleden. Orange färg på ”stubbarna” skulle lotsa oss fram och tillbaka.

Käkar han också frukost? Antagligen tycker han att det är stengott.

Solveig tyckte det såg ut som två krokodiler som biter varandra.

Här ser du att vi är på rätt led. Denna led ingår i något större som heter Östkustleden som är hela 73 km lång och går mellan Närsholmen och Anga. Vi befinner oss också i ett litet naturreservat som heter Danbo. Antagligen döpt efter mig och min bror. Varför måste jag komma sist? Bodan. Nä. Jag är lillebror och rättar in mig snällt i ledet. 😉

Hm. Första gången som jag råkade radera en bild vid inläggning. En riktigt fin bild. Vad duktig jag är. Men jag är tacksam för att det inte är – än så länge – samma strul och konstigheter som det var igår. Då gav jag upp till slut och gjorde ett nytt tidskrävande inlägg en stund senare. Men på plats såg det ut som vanligt. Mysko. Men här under vandringen fanns inget strul. Som vi njöt. ❤

Då och då mötte vi människor i alla åldrar. De flesta var ute och morgonjoggade. Leden går längs sand- och klippstränder och genom barrskog. Det sistnämnda blev inte lika bra på foto. Därför kom inte de bilderna med i inlägget. När vi gick tillbaka tog vi ut svängarna och sökte oss allt oftare längre ner mot vattnet. Därför tog den sträckan längre tid. Inte alltid så lätt att gå på ”naturliga” stenar i olika storlekar. Men alltid mer spännande. 😉

Den där båten kom med på många bilder. Vi skulle kunnat gjort en svit bara med den. Tror vi skippar det.

De mörka molnen såg vi inte till mer. Därmed hade vi inte bråttom tillbaka. Vilken härlig start på en sommarmorgon. Snacka om livskvalité.

Kompisarna på parkeringen hade inte startat upp den nya dagen. Visserligen rörde det sig i den närmaste husbilen när vi kom tillbaka.

Café Maffen

Efter att ha cyklat runt i Fårösund i 88 minuter längtade vi efter en mysig fika. Redan innan vi flyttade till Gotland läste jag om Maffen. Det beskrevs som ett charmigt och avslappnat café som var öppet året runt. Egentligen sysslar de med många saker. Det är ett bageri, lunchrestaurang och de gör både tårtor och smörgåstårtor. Catering står också på schemat m.m.

På bilderna ser det folktomt ut. Det var långt ifrån sanningen. Café Maffen är kända för en trogen stammisar som dyker upp när de öppnar klockan nio. På sommaren är det öppet varje dag. Resten av säsongen tar personalen endast paus på söndagarna.

Vilken text blev din personliga favorit? Min är den i mitten.

De ljumma vindarna och solen lockade ut oss.

Vårt mål var den ”gömda” trädgården med valnötsträdet och möjligheten att välja sol eller skugga. Därför fortsatte vi balanserandet med godsakerna. Tog det ”orgel” i trappan för att göra om det klassiska ta det piano, som inte passade in just nu i omgivningen.

Mums! Godaste mackan i år. Det tyckte både jag och Solveig. Dessutom kunde jag njuta av en svalkande cola light. När hade jag den möjligheten sist på ett fik på öjn? Bakom fotografen finns en scen där det ibland spelas livemusik. Ofta är det öns favoritband som underhåller för en billig peng (100-120 kr). Ibland har jag läst om kända artister som lirat här. Hade jag bott i Fårösund hade maffiga Café Maffen garanterat varit mitt stamställe. Fårövägen 9 är postadressen. Känn er som hemma.

Jauvika

På Fårö känner många till det berömda fiskeläget Helgumannen. Färre känner till att det största fiskeläget på ön är genuina Jauvika i Lautervikens sydvästra hörn.

Enligt uppgifter från Region Gotland handlar det om 33 bodar. Precis som vid Helgumannen förekommer det inget permanent sommarboende. Till vackra Jauvika söker sig gärna Fåröbor året om. Det hade jag också gjort om jag bott på Fårö. För direkt blev platsen en favoritplats för mig. En oas för själen.

Under andra världskriget, när Sverige drabbades av matbrist, hade Jauvika sin storhetstid. Strömmingsfisket kom igång på riktigt och exporterades ut i landet till kurrande magar. Senare blev också laxen en mer uppskattad matfisk.
En annan verksamhet som förr varit lönsam i Jauvika är säljakt.

På 40-talet hade fiskeläget ett eget salteri. Min ”ovilda” chansning är att det rör sig om detta huset. Numera är lokalen en samlings- och festsal.

Det här ska vara en vindskyddad vik i Östersjön med sex bryggor. Jag räknade inte dem. Istället njöt jag av läget, atmosfären och det sköna sommarvädret. Nu när jag hittar hit kommer det förhoppningsvis att bli återbesök.

Det fick bli ett snabbt farväl. När jag tittade på mobilklockan insåg jag att möjligheten fanns att hinna med nästa färja. Vilken tur det är kraftig nerförsbacke på slutet… 😉

Fardume slott

Någon gång under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal byggdes de stenhus som kallas för Fardume slott. Mot vägen ligger bostadshuset med ett välbevarat förrådsrum i bottenvåningen. På våningen ovanför fanns tidigare en vardagsstuga med eldstad. Högst upp var loftet där ex. säd förvarades.

I folkmun kallas ruinen för ”Sören Norrbys källare”. Sören var en mytomspunnen dansk länsherre som styrde Gotland mellan 1517-1525. På hans visitkort kunde stått både kapare och sjörövare.

Om jag öppnar dörren till min egen fantasi. ”Det hade varit spännande att titta in som objuden gäst någon gång under de åtta åren som Sören var upptagen med annat på annan plats”.

Vi klev uppför trappan för att få en ny dos historia serverad framför ögonen.

För här uppe finns resterna av en kvadratisk kastal, ett medeltida försvarstorn, som kallas Mynttornet. Under senare tid användes det som magasin. Troligtvis har tornet varit fler våningar högre.
Husen och marken omkring ägs av Gotlands Fornvänner.

Till höger kan du skymta en del av Fardume träsk. Många fågelarter stortrivs i träsket med en kalkrik jord som fälls ut i vattnet. Det är inte ovanligt att tranor kommer hit och övernattar. Vattenväxter som vass och ag trivs också här.
Numera är träsket/sjön fridlyst.

Nordligaste tätorten

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

Sträckan mellan Visby och Fårösund har vi gjort många gånger i år. Eftersom vi bor i Norra Visby är väg 148 utan rondeller en smidig variant under högsäsong. Avståndet är ungefär 5,5 mil. Fårösund ligger precis intill havet. Det är både orten och sundet som heter Fårösund.

Jag lät Solveig ta hand om kameran medan mina ”cykelben” direkt sökte sig ner till havet. Vilken underbar morgon vi valde (i lördags). Klockan var ungefär kvart i åtta när vi lyfte av cyklarna från bilen. En del tog sitt morgonbad. Vi hann prata några ord med ett trevligt par.

Vi fortsatte att cykla in i en skuggig mysig miljö med bänkar lite överallt.

Både dessa bilder och fler foton kommer i ett eget blogginlägg i september.

Jag skulle kunna tänka mig att ha den utsikten från Strandvägen. Tänk att sitta där och njuta av havet, båtar och södra Fårö. Kanske lite mer påklädd i november.

Bunge Bunn var namnet på kalkugnen som byggdes 1849 av Edvard Israel Grubb d.y, som var en välkänd köpman och kalkpatron. Jag läste att det sägs vara den största ugnen på öjn. Dessutom en av de sista som var i bruk. Den togs ur drift vid 1800-talets slut.
Oj vad arbetarna fick slita under långa pass och dessutom taskigt betalt.

Jag som både pluggat film och troligen sett över tusen filmer trodde innan gotlanduppochner föddes att biografer på Gotland/Fårö skulle få en egen kategori. Pandemin satte käppar i hjulen för det. Däremot har vi köpt en läsvärd bok som heter ”Från Lada till Salong”, som är en guide till Gotlands biografer. En del av texten under nästa bild har jag hämtat från den boken.

Undrar om ryktet stämmer? Skulle biografens namn egentligen varit Royal och allt handla om money? Eftersom en neonskylt med fem bokstäver blev för dyr… 🙂
1940 var den moderna biografen med 255 sittplatser klar. Huvudfilmen i premiären var klassikern ”De tappras legion” med populära Gary Cooper i huvudrollen. Han och många fler har jag som filmisar.

Stucken kvarn byggdes 1868 och har en vridbar topphätta som ställs i riktning efter vinden. (Kallas Holländare) Kvarnen är ett byggnadsminne. De flesta som är på väg att ta färjan till Fårö lägger säkert märke till kvarnen. Själva noterade vi att timern var på väg att berätta att 88 minuter var till ända. Vad härligt att ha nerförsbacke till fiket som vi äntligen skulle besöka. I förra årets ”Kryssa på Gotland” hade jag med en zoomad bild därifrån, med en man vid entrédörren. Minns du som var med? I år behöver ingen med vattuskräck, den 1 november, hoppa ner på botten i en bassäng. Istället ska du få starta på marken och sedan klättra uppför berget med namnet… 🙂 Poängen för de som svarar rätt av de tre alternativen till bilden kommer att få fler poäng än förra året. Snart är det bara två månader kvar till första bilden. Men redan 15 oktober startar kvalet till sista ”Korsordsmästerskapen”. Tio uppgifter. De tjugo första i tabellen bjuds in till mellanrundan 1 november. I finalen är det bara tio deltagare.

Kartan tog jag kort på innan resan. Annars hade det varit mer pedagogiskt att färglägga var vi lämnat ”cykelspår”. Ingen är perfekt.