Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Vi var inte bortskämda med sol och blå himmel under denna sommarvecka. Därför gällde det att passa på. Efter söndagslunchen rullade vi iväg på för oss delvis nya vägar. Målet var att njuta av lite av varje. Trafiken var gles i inledningen och därmed öppnades möjligheten att även chauffören kunde ägna extra små stunder åt betraktelser av den vackra ön.
Cirka 1200 uppfördes denna kyrka som bytt namn några gånger genom historien. Ruts kirke och Rutsker är de moderna två namnen. Under medeltiden var kyrkan tillägnad Sankt Mikael. Rutsker är Danmarks högst belägna kyrka med sina 130 meter över havet och det rör sig även om Bornholms tredje högsta punkt.
Kyrkan är mestadels vitkalkad och byggd i romansk stil.
Klocktornet är det äldst bevarade på Bornholm. Det tros vara från senare delen av 1500-talet.
Vilken härlig utsikt det var från kyrkogården. Vi gick runt i ett behagligt tempo och stannade till ibland en stund. Vi har ett bra skäl att återvända till positionen. För kyrkporten var stängd. Troligtvis hade det varit en gudstjänst på förmiddagen. Så interiören visas förhoppningsvis från en kommande resa.
Det är något speciellt med ”sista timmarna” av en resa. Är det härligt väder vill det njutas extra. Innan vi nådde mer trafik vid andra kusten passade vi på att se oss omkring. Ett kommande stopp såg vi som en ”andra chans”. Några dagar tidigare var vi inte speciellt imponerade. Nu fanns det möjlighet till revansch för fiskeläget T…
Redan under forntiden var Gudhjem centrum för en del av östersjöhandeln. Till den lilla staden seglade man med olika slags varor och det var här fisken landade. Exempelvis har fornfynd visat att det funnits stora boplatser i Gudhjem under järnåldern.
Staden Gudhjem hade under en lång tid många glansdagar, med besök av rika köpmän och dessutom fanns det rikligt med fisk i den lilla staden. Köpmän från Hansan kom hit framför allt för överflödet av sill.
Under några tuffa år förändrades det mesta i staden. Orsaken var den hemska pesten som drabbade ön 1653-1654. Dåtidens stad dog i det närmaste ut och staden förlorade därmed sina stadsrättigheter. De närmaste tjugofem åren vågade ingen flytta hit längre. Då kom verkligen solen bakom moln i Gudhjem.
De som till slut ”bröt isen” kom framför allt från Skåne och Blekinge. Snapphanar och andra dansksympatisörer från skånska kriget satte ny fart på livet i Gudhjem.
Det blev ättlingar till dessa skåningar och blekingebor som återigen satte fart på ruljangsen i Gudhjem. De hade beskådat hur engelska legosoldater hade rökt sin sill i små skorstensugnar och började apa efter. Det allra första sillrökeriet byggdes i byn Gudhjem 1866. Sedan gick det fort. Till slut hade nästan alla hus i byn ett eget rökeri. På sommaren röktes det sill. På vintern handlade det mest om rökt korv.
Det måste varit många glansdagar fram till det dystra som hände i september 1872. Stormfloden har vi skrivit om tidigare. Aldrig förr hade Östersjön drabbats av en sådan ruskig storm.
Jag avslutar med en modernare historisk milstolpe, som troligtvis inte så många turister känner till. För under åren 1916 till 1952 var Gudhjem ändstationen för järnvägslinjen mellan Aakirkeby-Almindingen-Gudhjem. För att vara vitsig kan jag som slutord nämna att det finns två ”spår” kvar från den epoken: A) Stationsbyggnaden som är kulturminnesmärkt. B) En vändskiva som fortfarande kan ses. Den behövdes eftersom det fanns tre sammanhängande spår.
Den skylten skulle jag vilja ha på ett speciellt ställe på Regementsgatan i min nuvarande hemstad. I förra veckan, innan snön kom på besök, gled jag iväg och höll på att ramla omkull. Inte första gången som jag sett ”korvar” på just det stället. Den här gången handlade det om färskvara. Då kunde det blivit…
…pannkaka av lilla gubben.
Njutbar vy och lockande personlig skylt.
Sanningsenlig text. Samtidigt är det en bra beskrivning av nerförsbackarna i vackra Gudhjem. Själv tror jag nästan jag föredrar en brant uppförsbacke än det motsatta. Vad är din åsikt?
Gudhjem är en väldigt vacker plats att vara på i fint väder.
Solveig försvann iväg med sin macroutrustning. Vilken stolfärg skulle jag välja? Så överraskad jag blev av att inte behöva putsa linsen direkt som varit nödvändigt vid de tidigare besöken. Luftfuktigheten var nu betydligt lägre och mer behaglig vid vårt sista besök i Nexö. Jag var inte trött i benen. Mitt skäl till att sitta ner en stund grundade sig på ett minne från när vi var här med våra döttrar. Då var det på gränsen till läbbigt när det hela tiden kretsade fjärilar nära oss och satte sig på olika ställen på våra kroppar. Ibland viftade vi bort dem. Minns att det var gott om blå fjärilar. Kanske kunde jag om en stund få till en suverän bild på en blå fjäril…
Ännu inte en enda tvåfotad person i lokalen. Jag bestämde mig för att gå iväg på ett eget strövtåg. Efter ett tag kände jag mig iakttagen.
Vi sa inte mycket till varandra. Det var i alla fall ingen som bet till.
Vacker exotisk växt. Ingen aning om vad den bär för namn.
Nu började det fylla på med besökare. Jag kunde tjuvlyssna både på danska och tyska. En stund senare började det bli lite mer trångt vid ställen där fjärilar stannat till en längre stund. Undra hur många varv jag hann med? Ibland gick jag uppför en brant trappa för att få en bättre översikt.
Våra trogna besökare känner säkert igen Blue Morpho Butterfly som jag fick till en skaplig skärpa på. Solveig visade upp den gäckande fjärilen i vårt förra blogginlägg. De vackra blåa vingarna såg jag bara när de ivrigt flög iväg. Dessvärre var det ingen av dem som ville landa nära mig. PS. Vi vill ge en eloge till de nya ägarna. Vilket fint jobb de lagt ner på att ”ta hand om” både insidan och utsidan. Vi ser fram emot fler besök under 2026. DS.
Jag hoppas att jag inte lurar någon när jag skriver att det här är en Blue Morpho Butterfly, på latin Morpho Peleides. Har dragit denna slutsats efter att ha jämfört mina bilder med andra på nätet. Titta så fint den sitter med sina hopslagna vingar. Jag kunde ha tagit hur många bilder som helst på den, ja med hopslagna vingar vill säga…
Så häftig den ser ut när man tittar lite närmare. Stora ögon – för att skrämma bort eventuella rovdjur och en brun färg med mönster – ett slags kamouflage – om den vill sitta stilla och vila bland grenar, bark och vissna löv. Vid ett av våra besök i Bornholms Sommerfuglepark (numera Bornholm Butterfly Park) tog jag många kort på den. Hela tiden var jag på jakt efter någon som vilat klart och ville visa mig sina vackra utfällda vingar.
Rubriken syftar på att det fanns gott om flygande fjärilar som visade upp sig, men så snart de landade så skyndade de sig att slå ihop vingarna. Jag gick många varv och tittade försiktigt in bland löv och grenar… En av de andra besökarna förstod nog vad jag letade efter för plötsligt sökte han upp mig och pekade ner mot marken… och där satt den.
Jag knäppte och knäppte… och hoppades att någon av alla mina bilder skulle bli den perfekta. Nu har jag insett att den här sortens fjärilar kräver en proffsfotograf som vet hur man ska ställa in kameran för att inte den metalliska färgen ska ”slå igenom” och göra bilderna suddiga. Ovanstående bild blev inte så perfekt som jag önskade, men den framhäver i alla fall hur intensivt blå färgen lyser när man ser fjärilarna flyga omkring. Läser nu att deras vingar har miljoner små ”speglar” som reflekterar omgivningens ljus, så den är inte blå i sig själv. Dess kontrast mellan kamouflagefärgen och den intensiva skimrande färgen gör att den ser ut att försvinna när den flaxar med vingarna. Fiender som är på jakt blir därmed en aning förvirrade.
Ibland är det kul att leka med färger i redigeringsprogrammet…
Och det är betydligt mindre tålamodsprövande att fotografera blommor inomhus (där det inte blåser), som den här Kristi Korsblomman. God fortsättning på 2026!
Gudhjems historia består inte bara av solskensdagar. Någon gång på 1860-talet fick den lilla orten sin första hamn. Gudhjem var första orten på Bornholm där man började röka sill. Idyllen fick sig en riktig käftsmäll när den värsta stormen någonsin drabbade Östersjön 1872. Det står att vattennivån höjdes tre meter över det normala. Flera hundra människor försvann i havet. Till och med gårdar spolades ut i havet av stormfloden.
En ny fräsch hamn stod färdig 1883. Numera är hamnen möjlig att vid en kraftig storm stänga med en grind. Samtidigt förstod de smarta att det behövdes både hängslen och livrem. Därför byggdes en andra hamn som klarar av att ta emot fiskebåtar och mindre fartyg i alla väder. Nörresand byggdes 1902. Det var vid den hamnen vi befann oss vid exempelvis solnedgången i tidigare inlägg och morgonen när vi skulle traska vidare till de fyra bautastenarna Hestestene.
Du ser på bilderna att vi var på plats vid olika väderlekar. Vid sådana här öppna platser föredrar vi ljumma varma vindar och en blå himmel med vita bomullstussar. Större krav har vi inte… 😉
Kyrkan ligger strategiskt på sin klippa och syns bra från Östersjöns farled. Professor Mathias Bidstrup ritade kyrkan, som invigdes den 3:e september 1893. Byggnaden är byggd av granitstenar och långhuset, tornet och absiden är täckta med skiffertak.
Till historien hör att det var tuffa åsikter, förhandlingar och undersökningar m.m. mellan att bevara den gamla kyrkan och motståndarna som ville se en ny kyrka på plats. Pastor Looft och läraren Niels Ingvar Jensen ville se en ny större kyrka på plats. För det hör till saken att Gudhjems befolkning nästan hade fördubblats när fästningen på Christiansö revs 1856.
Altartavlan är troligen från 1475 och skapad i tyska Lubeck. Det rör sig om ett sällsynt motiv som visar begravningen av Jesus mor Maria. Panelen innehåller åtta eller nio kvinnofigurer.
Det är samma sak med predikstolen. Den härstammar också från en äldre kyrka. Troligtvis ursprungligen tillverkad år 1575.
Det har hunnit gå några extra år sedan votivskeppet fyllde hundra år.
Ps. Till denna trakt kommer vi att återvända av flera ”bloggorsaker”. Om det då är fint väder kommer en fikakorg att följa med oss.
Den som befinner sig i hamnen i Gudhjem gör klokt i att vända ryggen mot havet och ta sikte på kyrkan. Då upptäcker man nämligen att det finns trappsteg som leder upp till en fantastisk utsikt. Den vill man ju inte missa!
Väl däruppe gäller det att välja mellan att stanna kvar på platsen och bara njuta eller att gå vidare och se vad som väntar runt nästa hörn.
Den här gången fick det bli det förstnämnda, men nästa gång…
Att bara vandra omkring och se sig om räcker gott om man befinner sig i Gudhjem. Speciellt en dag som denna då bilden togs. Färgen på havet och himlen överträffar det mesta.
För den som vill stanna mer än under dagen finns Hotell Klippen. Tänk att sitta på deras terrass en kväll och titta på solnedgången eller att äta frukost en tidig morgon.
Det är härligt med bilder. Det är som att göra om sin resa igen. Kanske är det precis det som behövs en gråmulen, regnig decemberfredag. Snart vänder det igen och dagarna blir ljusare. Jag tror att vi behöver både och. Den långa mörka hösten och vintern gör att vi längtar och plötsligt är vi där. Visst är det härligt!
Så öppnar sig en ny, outforskad stig. Det är bara att traska vidare… mot nya mål.
I Charlottenlund grundade Stephan Peter Nyeland 1875 Danmarks första trädgårdsskola. Han döpte den berömda skolan till Vilvorde i Ordrup Krat. Namnet kom från en belgisk stad, där hans fru var född. Marie Isabelle Caroline Willems Raman kom från en god katolsk familj. Hon var dessutom nära vän med prinsessan Marie av Orlean, som var gift med Christian IX:s yngste son Valdemar.
Det började inte bra. Redan några månader efter invigningen brann skolan ner. Men det är inte dumt att ha bra kontakter. Kung Christian IX som sett lågorna från sin tjusiga balkong på Bernstorff slott såg till att skolan snabbt byggdes upp igen.
Pssst! Haven betyder trädgård på svenska.
Nu undrar du läsare såklart vad detta har med Bornholm och Gudhjem att göra. Lugn i stormen. Här kommer pusselbitarna i min makliga takt. 🙂 Åren och framgångarna på en annan dansk ö flöt på. Men 1905, 30 år senare tvingades tyvärr Nyeland att lämna skolan på grund av sviktande hälsa.
Liksom många andra med ekonomiska möjligheter hade Nyeland sommargästat Gudhjem på Bornholm. Han hade även besökt svenska ön Gotland, där han blivit fascinerad av Botaniska Trädgården. Kan de kan jag, tänkte han kanske?
1903, två år innan Nyeland slutade på trädgårdsskolan, köpte han ett hus på Bokuls sluttning i Gudhjem. Dessutom fick han, så länge han levde, av Gudhjems Hamnkommission och Gudhjems Bergkommission en stor trädgård. Denna döpte han till Prinsessehaven (Prinsessträdgården). Namnvalet var en fin geist till fruns väninna, prinsessan Marie. Marie i sin tur tackade genom att ge honom en vit bulldogg. Jag ser just nu den fina hunden på en egen stol på ett svartvitt fotografi.
Spännande träd och exotiska växter planterades, med Botaniska Trädgården i Visby som förebild. Hans egna ord: ”… Jag ville i likhet med vad jag sett i Visby på Gotland, plantera en samling sällsynta växter och vårda dem, så att den kunde vara av samma ära för Gudhjem och Bornholm som planteringen i Visby är för gotlänningar och särskilt för Visbyborna och de utländska besökarna där…”
Nyeland satte dit en fin grind med lås. Han gick själv dit och öppnade och låste. Trädgården var öppen på söndagar och helgdagar. ”Eftersom barn i vuxens sällskap inte orsakar skada, vilket har visat sig ha hänt vissa dagar då trädgården var öppen på grund av reparationen av grinden försommaren 1906”. Detta är ett utdrag från ett brev till Hamnkommissionens styrelse som tydligen vill att det ska vara öppet varje dag och natt. Det var trots allt Nyeland som själv påkostat allt planterat.
Det blev inget lyckligt slut. Stephan Peter Nyelund tröttnade. Istället flyttade han till grannön Christiansö. Där bodde han i det gamla bryggeriet fram till sin död 1922.
Det hade varit intressant att jämföra Nyelunds prinsessträdgård med ”Botan”, som vi uppskattade att besöka under våra fem Gotlandsår. Vi fortsatte på två ben tillbaks till ”Den lilla blå”, som stod parkerad vid Gudhjems reservhamn. Jag ser nu med mina bruna ögon taket på vår fyrhjulade kompis. Undra vad som rör sig i bilars tankar? Hur många hjärnceller har…? 🙂
Fotnot: De personliga Nyelund-replikerna är från skrift från Bornholms Historiska Förening.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 