Kategoriarkiv: Utanför ringmuren i Visby

Tjolahopp Tjolahej, del 3

Publicerad den av
18

Vi har kommit fram till det tredje, och avslutande, inlägget om Pippi Långstrump.
Ibland utvecklas en idé under tiden som man håller på med något. Så blev det den här gången. En av böckerna som vi lånat på biblioteket hette ”På rymmen med Pippi Långstrump”. Bokens bilder, från filmen med samma namn, inspirerade oss till att hyra filmen och leta vidare efter platser från Gotland som vi kände igen.

I filmens inledning blir Annika osams med sin mamma och vill rymma. Tommy vill förstås följa med och Pippi lovar att se efter dem. Sagt och gjort! Alla tre barnen rider iväg på ”Lilla Gubben” och i en av scenerna rider de genom Gnisvärds fiskeläge.

Ovanstående bilder är hämtade från en av våra utflykter till Tjaukle. En helt fantastisk plats en kilometer söder om Viklau kyrka. Här gissar vi bara. Kan det vara vid den här ån som barnen stannar till och där Tommy råkar bada med kläderna på? Vill minnas att en del av ån var lite grundare än vad vi fångat på bilderna. Men, som sagt, vi kanske misstar oss. Filmen är ju inspelad på flera olika platser i Sverige.

Utsikt, från Kyrkberget, över Visby och Domkyrkan. Den här vyn tar vi minsann inte miste på! Här sitter Pippi, Tommy och Annika när de blivit av med sina kläder och fått klä sig i säckar. Ja, inte Pippi förstås. Hon badade som alltid med kläderna på så hon har sina kvar. Men Tommys och Annikas kläder, som de lagt på en sten när de skulle bada, blev uppätna av några kor.

När det är marknad på Klinttorget får Pippi en idé. Hon förvandlas till Pippilotta, en fantastisk lindanserska. Tommy och Annika går runt och samlar in en krona var av alla dem som vill titta, medans Pippi visar upp konsten att både gå på lina och hänga uppochner från den.

De insamlade pengarna räcker så att Tommy och Annika kan köpa sig nya kläder i en butik på S.t Hansgatan.

I ett av avsnitten ”Astrid Lindgrens älskade filmer” (TV4 play) får Pippi, Tommy och Annika träffas på nytt i nutid. Av samtalet framgår att det inte bara var positivt att vara barnskådespelare.
Någonstans läste jag att det var 8000 som sökte till rollen som Pippi Långstrump. Vilken tur att de valde Inger Nilsson. Det är svårt att tänka sig någon annan i den rollen.

Fantastiska, underbara Visby! Tänk så många gånger vi njutit av denna stad innanför muren under våra fem år på Gotland.

Avslutar med att göra precis som i filmen. ”Klippa in” en fjärilsbild. Är det något som jag gillar lite extra med ”På rymmen med Pippi Långstrump” så är det just alla fina naturvyer som fått ta plats.
Tjolahopp tjolahej nu är det dags att planera en utflykt i solen. Inte på Gotland men väl i Skåne…

Tjolahopp Tjolahej, del 2

Publicerad den av
8

Astrid Lindgren – en av världens mest älskade barnboksförfattare! En bild på Astrid hör väl till i ett inlägg som detta så den tog jag mot tv-rutan.
När vi tittat oss igenom alla Pippi-avsnitten i Öppet arkiv upptäckte vi att det fanns två program på TV4 play som vi också ville se: ”Astrid Lindgrens älskade filmer”.
Dem rekommenderar jag varmt!
Nu ska vi åka vidare ut på ön, i Pippis fotspår, men låt oss börja i Visby.

I ett av avsnitten skymtar kvarnarna Lågan och Kärringen. En fin plats att stanna till vid med en fantastisk utsikt ner mot havet!

Raukar är minsann inte alltid så lätt att se skillnad på. Men den här rauken som ser ut som två figurer som står näsa mot näsa lyckades vi känna igen ganska snabbt. Vi befinner oss norr om Visby på vägen ner mot Lickershamn, i naturreservatet Grausne Norra Raukområde. Pippi, Tommy och Annika klättrar omkring bland raukarna och har jättekul. Något som jag gissar att åtskilliga andra barn också gjort under åren.

Vi hittade hit redan 2016 då Bosse och jag var på semester. Det blev inte så mycket klättrande, varken då eller sen, men väl en del fotografier och en fikapaus vill jag minnas.

Nu har vi vänt bilen och åkt söderut. Vyn mot Högklint lyckades vi inte skymta någonstans i avsnitten. Men…

… däremot den här vyn mot Fridhem när Pippi, Tommy och Annika klättrar i de liggande tallarna på Högklint.

En liten skymt av Visby lyckade vi också se. Att stå här uppe är en mäktig känsla. De flesta gångerna vi varit här har det blåst ordentligt. Vi har ätit frukost, haft med fikakorg, hittat tidiga blåsippor och fotograferat solnedgången eller bara vandrat omkring och njutit av den fantastiska utsikten åt flera håll.

Släpper man upp Pippi i en luftballong så kan det ju hända att hon kastar en lasso till kyrkspiran och förankrar sig i ett kyrktorn. När ballongen åker vidare blir det dramatiskt med Pippi som hänger i repet under korgen. Den stackars kyrkvaktmästaren som först ser barnen och pratar med dem springer till prosten men blir inte trodd.
Har ingen aning om varför man valde just Tofta kyrka. Det fanns ju en del kyrkor att välja på.
Vi har sett dem alla!

Nu kommer vi inte så mycket längre söderut än så här. Hoburgsgubbens sängkammare får avsluta dagens inlägg. En gång på 80-talet cyklade jag tandemcykel, tillsammans med min kompis Lena, från Visby ända ner till Hoburgen. (Den dagen cyklade vi ungefär 20 mil – Otroligt men sant!)
I det tredje, och avslutande, inlägget återvänder vi till Visby igen. Välkomna åter!

Tjolahopp Tjolahej, del 1

Publicerad den av
20

Vi har ägnat oss åt en nostalgisk resa, på flera sätt, i veckan som gått. Med hjälp av Öppet Arkiv på SvT och första säsongen av Pippi Långstrump gjorde vi en resa tillbaka både till Gotland och till vår barndom. Jag var bara fyra år när de första avsnitten spelades in, Bosse var hela nio.
Det har gått många år sedan jag såg avsnitten för första gången på TV (vet faktiskt inte vilket år det var). Men, när jag såg dem då hade jag aldrig satt min fot på på Gotland. Som den bokslukare jag alltid varit och är så tror jag faktiskt att jag tyckte bättre om Pippi i bokform än på film.
Nu när vi såg om avsnitten gjorde vi det med helt andra ögon. Så snart det dök upp en utomhusmiljö stannade vi till och försökte känna igen oss. Det var sannerligen inte lätt!
Det har ju gått ungefär 50 år sedan avsnitten spelades in så allt är sig förstås inte likt… Dessutom är inte allt inspelat på Gotland.
Vilken tur att det finns kreativa och duktiga människor som gjort en fantastisk guide: ”Upptäck Visby i Pippis fotspår”. Den har vi tagit till vår hjälp för att hitta rätt bland hus och gränder. Bosse har dessutom gjort ett gediget detektivarbete i att leta upp rätt bilder. För bilderna som finns med i inlägget är såklart våra egna. Följ med…

Redan i inledningsavsnittet rider Pippi längs med muren och man ser en skymt av både Dalmansporten och Domkyrkans torn, men när hon sedan rider in genom muren gör hon det genom…

Brunnsporten. Denna port tyckte vi var lätt att känna igen. Den dyker upp i flera avsnitt.

Fick ta fram kameran och knäppa en bild mot TV-rutan för att få med en bild på Villa Villekulla. Vi har aldrig kommit i närheten av Villa Villekulla så att vi kunnat ta några kort. När TV-avsnitten spelades in tillhörde huset Gotlands Regemente på Visborgsslätt. På 70-talet flyttades det till Kneippbyns Sommarland. Och trots flera semesterresor och fem år som fastboende på Gotland, blev det aldrig något besök på Kneippbyn… Den som vill läsa mer om Pippis hus kan göra det på kneippbyn.se. Själv plockar jag fram ”Boken om Pippi Långstrump” och läser: ”I utkanten av den lilla, lilla staden låg en gammal förfallen trädgård. I trädgården låg ett gammalt hus, och i huset bodde Pippi Långstrump. Hon var nio år och bodde där alldeles ensam.”

Även denna bild är knäppt mot TV-rutan. Tror inte att min mamma riktigt uppskattat om jag fått Pippi till bästa kompis. Fast jag hade säkert tyckt att det varit både omväxlande och kul… om inte annat så är det väl inte helt fel att ha en kompis som har en hel kappsäck med guldpengar… och som är så generös och givmild som Pippi.

Enligt den tidigare nämnda guiden är Uddens gränd det enda gatunamnet som skymtar förbi. Det konstaterade vi också. Som vi spanade för att försöka hitta någon mer gatuskylt… men inte då. I en av scenerna stannar Pippi, Tommy och Annika till och kikar ner på en bebis i en barnvagn. Då syns gatuskylten tydligt på husväggen. Vilken tur att vi fotograferat nästan alla gatuskyltar i innerstan…

Övre Finngränd. Här sitter alla barnen och spelar på sina nyinköpta Lergökar. Kling och Klang rycker ut för att få dem att skingra sig. I det röda huset, på den övre bilden, bor Allan. Han kommer ut från sitt hus när Pippi bjuder in till sitt avskedskalas.

Pippi, Tommy och Annika springer nedför kyrktrappan. Sprungit har vi inte gjort, men väl vandrat både uppför och nerför. Puh! Utsikten ner över Visby får bli dagens avslutningsbild. Den här utsikten är en av de finaste vyerna jag vet från Visby.
Fortsättning följer…

Känseldjuret & Fantasidjuret Alban

Publicerad den av
19

Utanför Forellen förskola ligger Alban och spanar efter barnen. Han längtar efter att de ska klappa om honom. Berätta hemlisar direkt från hjärtat. Bjuda på smaskig fantasimat. Eller bara sitta på honom under en högtidsstund. På vintern älskar han att de packar in honom i snö. Samtidigt är det skönt att ibland på nätterna, när ingen ser, vända huvudet uppåt och räkna stjärnorna på himlavalvet. Då förvandlas hans kalkstenshjärta till en varm hoppfullhetsmassa. ❤

Alban är tillverkad av gotländsk kalksten från Norrvange. Känseldjuret kom på plats 1995. Kvinnan bakom verket heter Hanna Wärff Radhe.

När jag sitter här inomhus och ser hur det ösregnar utanför fönstret, ett stenkast från ”på Råå”, går mina tankar till Alban. Därifrån är det inte långt till naturreservatet Galgberget. Sedan landar tankarna just nu mycket hellre på en inomhusfika på Norrgatt. Från Alban är det bara fem minuters promenad till det klassiska fiket med sin femtiotalsinredning. Drömmar är än så länge gratis, om framtiden vet vi intet…

Koncentration

Publicerad den av
12

”Koncentration” från 1993 har skulpterats ut ur ett massivt 700 kilos block i lettisk granit. Konstverket finns utanför Visby lasarett.

Jag läser att Eva Langes formspråk är subtilt. Med en lågmäld intensitet fångar hon formens vibrerande innehåll. En väl avvägd asymmetri fångar rörelsen och vila uppstår.
Konstnären jobbar i många olika material. Men framför allt gillar hon att ”leka” med gips. Annars nämns alabaster, marmor och granit i informationen om konst utomhus. En gemensam nämnare för hennes slutresultat är den mullrande tystnaden.

An apple a day, keeps the doctor away

Publicerad den av
8

En bit norr om huvudentrén till Visby lasarett finns ett konstverk av textilkonstnären Marianne Olsson.

Det står att Marianne var inspirerad av det klassiska ordspråket och bestämde sig för att göra ett jätteäpple. Konstverket är i gjuten betong och väger hela tusen kilo. Jag tror inte ens tunglyftaren utanför Klinteskolan skulle kunna få upp äpplet i luften. Eller vad tror du? https://gotlanduppochner.com/2023/09/11/ett-perfekt-genomfort-ryck/

Marianne Olsson är född och uppvuxen i Stockholm. Sedan 1992 bor hon på Gotland. Sedan många år är hon framför allt textilkonstnär. Hon hämtar sin inspiration från naturen. Tre ställen som hon nämner är Stockholms skärgård, det norrländska och gotländska landskapet.

LEVA Kungslador

Publicerad den av
14

2023 är året då Bosse och jag sagt ”Äntligen kom vi dit!” flera gånger om olika besöksmål.
I år har vi hunnit med att stanna till vid ställen som vi passerat många gånger förut. Varför det blivit så finns ingen bra förklaring till, mer än att tiden inte räckt till… En julidag styrde vi söderut och vi behövde inte köra långt, bara några minuter, innan det var dags att svänga in till LEVA Kungslador.

Eftersom vi parkerade bilen ungefär tio minuter i åtta, hann vi med att strosa omkring på området och fota innan vi gick in.

Här blev vi förstås lite extra nyfikna… Vad finns innanför dörren månntro?

Eftersom klockan nu närmade sig åtta sökte vi oss till entrén och beundrade alla Kungsljus som lyckats växa upp trots torkan här på Gotland.

Lisa serverade oss kaffe, te och surdegsfralla. Vi passade såklart på att handla med oss något från den imponerande bröddisken också. Det är inte varje dag vi besöker ett autentiskt stenugnsbageri.

Ute eller inne? Visserligen var det lite grått, men det regnade ju inte.

Vi valde växthuset och fick en lugn stund med gott fika.

Är det någon som har uppmärksammat att den första bilden har en ovanligt blå himmel i jämförelse med de andra bilderna? Bilderna är tagna vid två olika tillfällen. Vi hann med ett besök till, ett par veckor senare, och då hade vi sällskap av yngsta dottern. Det var väl ett fint betyg på att vi var nöjda?

Fabriken, Salthamn

Publicerad den av
19

En solig eftermiddag bestämde vi oss för att göra en kortare utflykt till en plats som vi pratat om. En plats där vi bara varit nere och vänt en gång när det inte var öppet. Salthamn, en mil norr om Visby. ”Wild Food Café, Restaurant & Bar” heter sommarrestaurangen i Fabriken.

Eftersom vi redan ätit lunch därhemma valde vi att gå förbi det trevliga uteköket. Trots att det var mycket folk och lite lagom stressigt hann personalen i uteköket att se oss och hälsa.
Det betyder mycket och ger ett välkomnande intryck. Tack!

Vi sökte oss vidare och såg denna Food Truck där vi kunde beställa kaffe med tilltugg.

Morotskakan var vackert dekorerad med en krasseblomma. En fin och ätbar blomma, men jag valde att låta den ligga kvar på tallriken. Nu när jag googlar på krasseblomma läser jag att den smakar som en mild rädisa. Det får mig att inse att jag fattade rätt beslut.

”Trendiga” detaljer fanns det gott om.

Efter fikat fortsatte vi in till ”Rolf & Friends”. En butik med inriktning på mode, inredning, konst och keramik. Här fanns det mycket att titta på.

Insåg ganska snabbt att det här badkaret inte skulle få plats i vårt badrum. Men visst är det pampigt och snyggt!

Vi fortsatte att vandra runt och se oss omkring.

Vissa detaljer fick mig att minnas när vi hade vårt museum med kaffekoppar och hur kul det var att arrangera och ställa iordning på lite olika sätt.

För tillfället säljer, skänker och slänger vi saker. Alltså blev det inget köp av någon ny trendig sak till vårt hem. Ibland räcker det med att titta och njuta.

Vi lämnade Fabriken och tog en tur ”runtom”.

Blir du nyfiken så finns det mycket mer att läsa på salthamn.se. En unik och annorlunda plats – på en fantastisk ö som heter Gotland!

En märklig känsla

Publicerad den av
31

Tänk att det redan är första juli. Den 12:e juni skickade Solveig följande mobiltext till mig:
”Har sökt tjänstledigt på torsdag. Planera utflykt.” Denna text läste jag i vårt kök, som du ser på de tre bilderna. Jag älskar sådana överraskningar!

Den trevlige mäklaren som var här i torsdags gillade vår fotovägg på Fiskargränd.

Häromdagen sa Solveig: ”Gör en lista på de platser som du absolut vill se innan…” Sådana fraser känns både stimulerande och läbbiga att höra.

Det här är inget hastigt beslut. Jag kände väl till våra privata tankar och oskrivna ”regler”. Det skulle bli högst fem år på Gotland. Nu är det dags för uppbrott. Solveig har fått ett jobb och en ny utmaning i livet väntar bakom hörnet.

De här bilderna tog Solveig när vi var klara igår med fixandet. Strax skulle fotografen komma på besök. I nästa vecka är troligen ”allt” på plats på Hemnet.se och karusellen rullar igång på allvar.

På den här stolen har jag suttit många gånger och lagt in blogginlägg. Då har det funnits x antal saker till, till hands. Nu är det mer avskalat.

Solveig har många gånger sagt att hon skulle vilja flytta med tapeten vi har bakom vår dubbelsäng. Jag har på sista tiden börjat kontra med meningen:
”Jag vill flytta med hela Gotland.”

Fotnot:
Ett ovanligt personligt inlägg på gotlanduppochner. I fortsättningen blir det ”vanliga” inlägg och detta håller jag gärna på avstånd och ventilerar inte öppet. Vad kul det var att på statistiken se att bloggen hade 1 395 visningar och 789 besök under ett dygn i denna veckan. Vi hoppas hinna med att åka på fler utflykter, lägga in nya inlägg m.m. Visst kommer det att bli några bloggfria dygn mellan varven. Precis som det varit under hela tiden, sedan starten 1 januari 2019. Sedan har jag en hemlig plan inför framtiden. Jag behöver en morot för att lämna denna underbara ö. ❤

Bruksparkens naturstig, Sjögrensviken och älskade havet

Publicerad den av
10

En varierad utflykt med medhavd fikakorg, där jag först hade rattat mot Lummelunda (ungefär 13 kilometer norr om Visby). Jag och Jennifer tog täten genom den vackra Bruksparkens naturstig med sin unika vegetation.

Solveig fick sköta fotograferandet. Den här ekorren var mer nyfiken än rädd.

Måste erkänna att jag föredrar mer fågelkvittret än doften från all ramslök. Men det är vackert att titta på. Det är så mysigt att vandra på stigarna och följa vattnets väg mot havet.

Här brukar vi vika vänster och följa kusten mot Visbyhållet. Den här gången ville vi fortsätta att utforska sträckan en bit bort mot Nyhamn fiskeläge. Skylten måste ha blivit ditsatt i år. Mina tankar gick lite i moln när jag tänkte på lantbrukaren som försvann spårlöst från sitt hus alldeles intill Lummelundagrottan. Jag har fortfarande inte lyssnat på podden med sina 30 avsnitt med Dan Hörning och David Oscarsson. Vet att det finns en ny gotländsk podd (Kalla Fall) där första avsnittet handlade om Sven. Däremot såg jag dokumentären som gick på TV förra året. Mina tankar blev många, men är helt privata.

Minnet blev ljust igen. En härlig vy och trevligt sällskap blåste bort ondskan. Men det började bli tungt att bära packningen och rätt svårt att gå på alla stenar i olika storlekar och former. Eftersom vi inte såg någon bänk eller större sten att sitta på bestämde vi oss för att vända om.

Det går ibland att få till skapliga blombilder, trots att kameran med macrobjektivet var kvar på hemmaplan. Någon kunnig som vet vad det är för blomma/växt?

Här behöver jag inte fråga dig besökare. Självklart vet jag att det är en tulpan. Nästan tyst, för mig själv, sjöng jag refrängen på en av Per Gessles otaliga klassiker från hans och min gemensamma barndomsstad Halmstad. Vi lever i tulpanernas tid och andas i tulpanernas tid. Fick en resa till min barndoms somrar… drömmer i tulpanernas tid… kom och stanna en stund i SYRENERNAS tid. 😉

Vi var tillbaks en kort stund bland broar, skog och vatten. Sedan kom vi ut genom en glänta och nådde mitt älskade hav. På en bänk satt vi och drack kaffe och åt gott medan vi under samtalens gång njöt av fåglar, båtar, fordon i luften och mycket annat rofyllt. Livet kändes så enkelt och vackert. Jag hoppas på en repris imorgon. Solveig har tagit semester och gotlanduppochner ska ut på en tripp. ”Den lilla blå” får följa med, trots att han just nu är långt ifrån bara blå.

Jag tog över kameran medan kvinnorna i sällskapet, på hemvägen, gick in i butiken på Krusmyntagården och köpte godsaker. Mina fötter letade sig direkt ner till havet. Min lilla hjärna försökte räkna efter hur mycket tid jag hade på mig innan…

Fotnot:
På hemmaplan läste jag igår texten. ”Besök Sjögrensviken och se minnesstenen till minne av Sven Sjögren.” Skäl att återvända dit och gå rakt fram nästa gång. På bilden ser jag stigen. Då lockade höger och någon hade redan fortsatt ditåt.
På grund av tidsbrist svarar jag bara med en symbol på eventuella kommentarer. Tack för att du kommit ända hit ner och läser i vår blogg.