Matte och vi

Balka strand innebär mycket nostalgi för oss. I Balka bodde vi första gången som vi besökte Bornholm. Härliga moln och väldigt många fåglar som verkar vara på väg till något spännande resmål.

Några dagar in på september. Både tvåfotade och fyrfotade passar på.

Men ”matte” gjorde som badkrukorna från Ystad. Höll sig på torra land. Hon hade bra kontakt med den fyrfotade från sin position.

Tänk om Solveig kunde nappa på mitt nygamla förslag om att bo ”på en ö ett år”. Då bodde vi i Ystad och våra älskade döttrar for iväg för att plugga på var sitt håll. Ett år blev fem år och några extra dagar på Gotland, med basen Visby. Hur kan fem år springa iväg så fort? Så ett enda år kan väl inte vara för mycket? Dessutom bor vi i Ystad igen. Vad kan gå fel… 😉

På upptäcktsfärd med kameran, etapp 2

Efter den lite ödsliga promenaden, helt ensam inne i en okänd skog, kändes det rätt skönt att komma ut i det öppna landskapet igen.

Jag hade inte tänkt på det tidigare men nu såg jag att molnen hängde tunga över havet.

Några badande turister eller fastboende syntes inte till, men helt ensam var jag inte även om det ser ut så på bilderna. Jag såg någon som satt och läste, en annan som höll på att ta fram sin mat och om jag inte minns fel så dök det även upp en tredje person. Vad han eller hon gjorde har jag totalt glömt.

Nej, inte heller jag fick någon större lust att bada. Men, att titta på vågorna som slår in mot stranden kan kännas rogivande.

Långt där borta såg jag något spännande. En bro!

Just då hade jag ingen aning om att det jag såg var Arnager. En plats som blev en favorit och som vi besökte flera gånger under den här vistelsen.

Allting har sin tid! Även kvällspromenader ska avslutas när de är som bäst. Dags att traska tillbaka till lägenheten och se vad Bosse hittat på under min frånvaro. Man vet ju aldrig…

Vilket håll ska vi ta?

När vi parkerade bilen utanför Allinge Rögeri såg vi direkt vad vi ville göra efter lunchen. Så underbart att det fanns en ”jämn” promenadväg med en fantastisk utsikt över havet alldeles intill parkeringen.

Här fanns bara ett dilemma: Vilket håll ska vi gå åt? Vi vill ju inte missa något.

Alla goda ting är tre: Solen lyste på oss. Vi var mätta och belåtna efter en god lunch och vi kunde njuta av utsikten mot klipporna och havet.

Varken Bosse eller jag kände för att vara lite mer våghalsiga, och ge oss ut och klättra, utan vi höll oss snällt på den jämna ”vägen”.

Tänk att den här lilla skönheten valde att växa just här. Förutsättningarna var förmodligen inte de bästa, men viljan var stark och då går det mesta.

Om du som läser det här någon gång kommer till Allinge så rekommenderar jag den här promenaden. Förutsatt att det inte blåser ”full storm” förstås. Hade vi kommit hit en av de andra, betydligt mer blåsiga, semesterdagarna kanske vi inte valt att gå just här.

Ibland får naturen bestämma och den mänskliga konstruktören får hitta lösningar som anpassar sig därefter. Smart!

Om någon undrar över vilket håll vi valde så är svaret att vi först gick åt höger, så långt det gick, och sedan vände vi, gick tillbaka och fortsatte åt det andra hållet. På så vis missade vi inte något. En fantastiskt fin promenad!

Avsked och Längtan

Vår första tripp som ”bornholmuppochner skapare” började närma sig sitt slut. Tidigt nästa dag skulle en fullastad ”Den lille blå” återigen rulla iväg mot Sveriges gränser. Med en liten gemensam paus på 80 minuter på färjan.

Vi var tacksamma för att den vackra ön denna sista hela dag ville visa upp sitt bästa väder för oss. När jag sitter vid ratten är det som det sker något magiskt. För har vi inget givet mål så är det nästan alltid havet, kustremsan, som likt en magnet drar i ”trådarna”.

Jag kunde inte låta bli att se efter vad det var för några medmänniskor som gick på Balkastranden. Ser ut som de är ganska fullastade.

Bornholm har rätt många likheter med Gotland. Kallt i vattnet under juni. Få badande. Vi har varit här under midsommar en gång tidigare och kunde jämföra.
Skolbarnen gick fortfarande i skolan, såg vi under veckan. Eller var på vårterminsutflykt. Vi mötte både bussar och ungdomar lite överallt de första dagarna, innan sommarhelgen. Men denna dag firade de säkert sitt nystrukna långa lov på hemmaplan.
För oss var det dags att ta farväl av bensträckaren vid kustpromenaden och dra oss ”hemåt”, för att börja packa lite smått.

Den här gången njöt vi extra mycket av utsikten vid bostället. Men det gick aldrig helt att slappna av. Med så många djur på två eller fyra ben gjorde det omöjligt att helt koncentrera sig på vyn mot havet. Otroligt att vi lyckades hålla liv i dem alla…
Längtan efter ett återbesök växte sig stark. Åtta veckor senare var vi tillbaks på Bornholm. Betydligt fler veckor har runnit iväg sedan vi sist var fastboende i Ystad. Jag får räkna på det för skojs skull. Men inte nu. Vid lediga stunder tar jag istället farväl av Råå omgivningar eller promenerar vid härliga Tallskogsleden. Var sak har sin tid. I nästa inlägg får du åka med på färjan tillbaka till fastlandet Sverige. Nu är min datortid för idag slut.

Hav i blåa nyanser

Ett av mina finaste minnen från Gotland är en sommarmorgon då Bosse och jag cyklade längs Ekstakusten. Det som gjorde den cykelturen till ett minne för livet var att havet låg alldeles stilla, utan minsta krusning. Nu är jag visserligen inte någon expert på hur hav brukar bete sig, men jag vill ändå hävda att det inte händer alltför ofta att ett hav är alldeles spegelblankt. På Bornholm har vi, ännu, inte fått uppleva vare sig att cykla längs havet eller att se det ligga alldeles stilla. Men den som väntar på något gott…

Alltsedan vi ”slog våra påsar ihop”, Bosse och jag, har vi bott på många vackra platser i vårt land. Nästan alltid med havet som granne.

Hur är det egentligen? Är det kanske vackrast när det skymmer?

Eller är det den ljusblå nyansen som slår det mesta?

Om man befinner sig i en segelbåt spelar nog inte färgen så stor roll. Då tror jag att man är betydligt mer intresserad av om det blåser eller ej…

Hit vill jag återvända en dag med strålande sol. Det ska bli spännande att se vilken nyans av blått som framträder då och vad som händer med alla de andra färgerna runtomkring.

Hur många nyanser finns det egentligen av färgen blå? Kanske oändligt många? Nästa gång vi åker till Bornholm hoppas vi på att både himlen och havet visar upp några av dem.