Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Här tog han sina första steg

Publicerad den av
8

En sak till ville vi hinna med i Svaneke innan det var dags att förflytta bilen till skugga och påsatt AC. Vi visste sedan förra gången att en väldigt känd målare/konstnär föddes på denna gata.

Snabbt fick jag annat att tänka på. Här skulle jag kunna tänka mig att bo och ha ett eget hus. Undra om det funkar om jag blundar tio sekunder och önskar mig att det blir en sanndröm?

Otroligt. Nästan för bra för att vara sant. 😉
Jag vågade inte ringa på och presentera mig. Istället insåg jag att gatan tog slut. Vi hade missat det egentliga målet. Tursamt nog befann sig en man i närheten i sin trädgård. Jag frågade den slitna frågan som han säkert hört förut.

Vi vände helt om och gick tillbaka en bit igen. Nu med blicken på andra sidan gatan.

Oluf Höst föddes i detta hus 1884. Han är en av få bornholmskonstnärer som är FÖDDA på ön. I sina stora målningar skildrar han kanske mest Gudhjem, där han bodde mellan slutet av 1920-talet och fram till sin död 1966. En annan gång ska vi besöka Oluf Höst Museet i Gudhjem. Förra sommaren såg vi en dansk ungdomsserie på TV där det stals ett känt konstverk från museet.

Jag läste en intressant sak om honom. Precis som Edvard Munch fascinerades Höst av elden. Det påstods att Höst alltid fick bud, då en eldsvåda upptäcktes.

Vi gör det igen

Publicerad den av
4

När vi rullade ut på stora vägen igen, efter Knuds kirke besöket, så ändrade vi på det planerade lunchstoppet i staden som vi skulle bo i. Istället blev vi sugna på ett återbesök i ”Svaneke i solsken”. För det var många timmar kvar tills vi skulle få ”nyckelknippan”.

Nu var det betydligt fler bilar & bussar på gratis-parkeringen än vid förra resan hit.

Men på vårt favoritställe var det fortfarande ganska lugnt. Lunchen var lika superb som när vi var här i juni. Nu i efterhand kommer jag på att vi borde valt ett utomhusbord med havsutsikt.

En av dessa bilder blev andra resans Header. På några av de sista fotona går det att se platser som tidigare fått egna inlägg. Från ingenstans kom idén till en ny kategori – som även fått dagens rubrik. I det här fallet rörde det sig om att visa upp varför ön kallas för solskensön. Men precis som vi upplevde det på Gotland kan öars väder snabbt ändra karaktär. På gott och ont. Om jag ska avsluta med att vitsa till det lite kan jag säga att det var Höst redan vid nästa blogginlägg. 😉

Sommarens sista dag

Publicerad den av
16

Inget dåligt väder på Bornholm under sommarens sista dag 2024. I förra inlägget visade vi upp exteriören runt Bornholms minsta kyrka Knuds kirke. Nu ska du få följa med in. Som tur är får numera både kvinnor och män gå in genom samma port.

Vi hade ”flax”. En buss svängde in lite efter vår bil. Sällskapet skulle inte in i kyrkan. Istället promenerade de in på en ”tomt” liten bit därifrån. För du ser på bilden att det kunde blivit svårt att få till några fina bilder bland ”femtio” turister.

Predikstolen är troligen från 1596. Du ser de fyra evangelisterna från vänster till höger: Matteus med ängeln, Markus med lejonet, Lukas med oxen och Johannes med örnen.

Härliga sommarmoln och en förgylld duva som svävar under den. Duvan är en symbol för den Helige Ande, som steg ner över Jesus i form av en duva vid dopet.

Altaret är från 1596 och innehåller bilder av Isaks offer och Kristi korsfästelse.

Troligen är dopfunten lika gammal som kyrkan. Den är gjord av granit och huggen av två stenar.

Vi tog en sista titt innan vi gick ut i solen igen.

Ps. Fråga 15 den femtonde november 2024 i Novemberspelens BGS var från platsen där turistgruppen en stund tidigare vandrat in. En läcker bil och en söt hund fanns med på bilden med fyra alternativ. 22 % av de tävlande gissade på Knudsker, av de fyra alternativen.

Knuds kirke (Knudsker)

Publicerad den av
8

Redan vid förra resan såg jag kyrkan, när vi lämnade Rönne och körde iväg mot Svaneke. Då sa jag att den tar vi nästa gång som vi är på rätt sida av den trafikerade leden. Den här gången var det dessutom till sin fördel att vädret var bättre.
Den romanska kyrkan uppfördes ungefär 1150 och ska vara Bornholms minsta kyrka.

Den romanska kyrkan består av långhus, kor, absid, torn och veranda.
Tornet som byggdes samtidigt med kyrkan var först inte något klocktorn, utan ett fästningstorn.
Från början hade kyrkan två ingångar. En i söder för enbart män och en i norr enbart för kvinnor.

Numera hänger det sedan länge två klockor i tornet. Den minsta av dem kom på plats 1460. På den går att läsa inskriptionen: ”Hjälp, Gud och Maria”.
Den stora gjutna klockan var på plats 1702. Den yngsta klockan har en suggestiv inskription:
”Jag skriker högt och låter. Alla kommer hit till mig. Men förakta inte den välsignade tiden. Idag kan Gud kalla dig. Väck mitt folk och tänk, det ögonblick jag talar för dig. Ty Herren skall snart verkställa dom, när åskan drar fram.”

Den fina kyrkogården har en yta på ungefär sextio meter på varje sida.

Kyrkan är omgiven av ett stengärde, som i sin nuvarande form byggdes 1855. Två av familjegravarna, som var omgivna av järnstänger, finns kvar av historiska skäl.

Visst är exteriören fin? När det gäller taken är den vackra absiden täckt med bly. Medans koret numera har ett tegeltak. Fast under teglet finns kvar ett massivt tungt stentak av kalksten. Om du är intresserad av hur det ser ut inuti kyrkan är det bara att göra ett nytt besök på vår blogg om några dagar.
Ps. Detta är första inlägget på den nya ”datorn” med en rejält stor bildskärm.

Bornholmslinjen, etapp tre

Publicerad den av
12

Lite drygt två månader senare stod vi här igen och väntade på ”uppkörning”. I min femårsdagbok kan jag notera skälet till att det blev senare ankomst till Ystad denna andra gång. I juni rullade vi iväg hemifrån klockan 05:11. Tyvärr kom vi denna tidiga morgon inte iväg förrän klockan 05:12. 😉

Kanske tar vi med våra cyklar och lämnar bilen hemma vid ett dagbesök på Bornholm någon gång i framtiden. Men det börjar med en rejäl uppförsbacke i Rönne. Tror inte vi kommer att cykla uppför den. I den största staden finns många ”vita fläckar” som vi kunde färglägga med att enbart promenera, njuta, ta kort och sätta oss ner och dricka och äta något mellan varven.

Vår lilla blå verkade på den trånga parkeringen känna sig trygg med sin grannkompis och lovade att inte börja blinka med ljuset. (Gammal historia från 2017.)

Solveig ställde sig i kö för att köpa fika. Själv hade jag mitt på det torra och såg fram emot att sätta tänderna i min älsklingskaka från Nisses Konditori i Ängelholm. Min älskade fru som åkte ”gratis” tåg i Skåne under sommaren 2024, tog en del rundor till Ängelholm av olika skäl. Varje gång frågade hon mig om jag ville ha… eller om jag tröttnat på kakorna som jag njöt av redan när vi bodde i Skåne på nittiotalet och tyvärr saknade mycket under de fem Gotlandsåren. En annan sak som jag saknar just nu i denna sekund är ny musik av Robban Broberg. ”En av de stunder när verkligheten blir sagolik”, sjunger han för mig på mitt nya kontor och kommande gästrum.

Redan denna andra ditresa kändes det som om tiden gick fortare än förra gången.

Eftertext:
Tid för överfart: 8:30-9:50
Pris: 630 SEK
Havets humör: Soligt och lugnt på havet.

105. Sankt Pers gränd

Publicerad den av
12

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
En mysig liten gränd som ligger nedanför klinten och kan nås från exempelvis kuperade Hästgatan eller den ”inbyggda” trappan, som du kan se längst ner på vänster sida, på foto två.
Vilken trappa tycker du är snyggast på foto åtta? Jag tycker den på väggen vinner.

Bornholmslinjen, etapp två

Publicerad den av
9

En vecka går fort om man har det trevligt. Det stod att de höll på med vägarbeten så vi åkte avresedagen extra tidigt från boplatsen. Här ser du kyrkan i Rönne.

Jag noterar både att vi är först och det är samma tid som när vi åkte till ön. För här i nutid har jag inte längre tillgång till bornholmspärmarna. Men en vacker dag så… 😉

Rullgansen var redan igång. En av oss höll reda på två platser. Den andre gick upp till övre däck. En stund senare gjorde vi tvärtom.

Undra vid vilken resa som vi ska spetsa in oss på största staden Rönne? Vi har ännu inte bestämt oss ens för nästa tripp. Varken datum eller boställe. Sådant ligger för tillfället längre ner på agendan. Men vår andra tripp dyker upp här på bloggen när du minst anar det.

Då var det dags för andrafotografen att ta sig ner till ”sittläge”.

Eftertext:
Tid för överfart: 08:30-9:50
Pris: 921 svenska kronor.
Havets humör: Lugn, solig tur tillbaka till Ystad.
Trippmätare: 25,4 mil på svensk mark och 46,9 mil på Bornholm. Totalt, 72,3 mil.

Avsked och Längtan

Publicerad den av
12

Vår första tripp som ”bornholmuppochner skapare” började närma sig sitt slut. Tidigt nästa dag skulle en fullastad ”Den lille blå” återigen rulla iväg mot Sveriges gränser. Med en liten gemensam paus på 80 minuter på färjan.

Vi var tacksamma för att den vackra ön denna sista hela dag ville visa upp sitt bästa väder för oss. När jag sitter vid ratten är det som det sker något magiskt. För har vi inget givet mål så är det nästan alltid havet, kustremsan, som likt en magnet drar i ”trådarna”.

Jag kunde inte låta bli att se efter vad det var för några medmänniskor som gick på Balkastranden. Ser ut som de är ganska fullastade.

Bornholm har rätt många likheter med Gotland. Kallt i vattnet under juni. Få badande. Vi har varit här under midsommar en gång tidigare och kunde jämföra.
Skolbarnen gick fortfarande i skolan, såg vi under veckan. Eller var på vårterminsutflykt. Vi mötte både bussar och ungdomar lite överallt de första dagarna, innan sommarhelgen. Men denna dag firade de säkert sitt nystrukna långa lov på hemmaplan.
För oss var det dags att ta farväl av bensträckaren vid kustpromenaden och dra oss ”hemåt”, för att börja packa lite smått.

Den här gången njöt vi extra mycket av utsikten vid bostället. Men det gick aldrig helt att slappna av. Med så många djur på två eller fyra ben gjorde det omöjligt att helt koncentrera sig på vyn mot havet. Otroligt att vi lyckades hålla liv i dem alla…
Längtan efter ett återbesök växte sig stark. Åtta veckor senare var vi tillbaks på Bornholm. Betydligt fler veckor har runnit iväg sedan vi sist var fastboende i Ystad. Jag får räkna på det för skojs skull. Men inte nu. Vid lediga stunder tar jag istället farväl av Råå omgivningar eller promenerar vid härliga Tallskogsleden. Var sak har sin tid. I nästa inlägg får du åka med på färjan tillbaka till fastlandet Sverige. Nu är min datortid för idag slut.

Följ mig bortåt vägen

Publicerad den av
4

Det gäller att passa på att upptäcka så mycket som möjligt när man stannat till med bilen.
I Svenskehavn gick vi förbi den här vägen på väg ner mot havet. När vi gått längs havet en stund valde Bosse att stanna vid ”sitt älskade hav”. Jag gick tillbaka för att utforska vart vägen ledde. Lånar orden från Povel Ramel ”Följ mig bortåt vägen…”

Det känns alltid tryggt när en vandringsled är ”uppmärkt”. Då borde till och med jag kunna ta mig vidare utan att gå vilse.

Det visade sig att trots att vi var på Bornholm så blev den här vandringen en nostalgitripp bakåt i tiden och till olika platser i Sverige. Med risk för att upprepa något som jag berättat om tidigare… Som barn växte jag upp på en gård i Västergötland. Vi hade kalvar, kvigor och en ko. Det är något visst att se ett nötkreatur som ligger och idisslar. Det är liksom rogivande med det där tuggandet. Samtidigt som den tycks ligga där och begrunda livet.

Vi hade varken getter eller får, på vår gård. De får mig enbart att känna respekt. Horn är alltid horn och en ilsken getabock lär inte vara att leka med.

Så fick jag en liten skymt av havet igen. Dock ingen Bosse så han hade nog gått åt andra hållet.

Cikorian väcker många minnen. Dels från våra år med kaffekoppsmuséet i Ängalag då vi köpte frön utan att inse den självsår sig fritt… och dels från alla våra Gotlandsutflykter.
Jag tycker att den är en fantastiskt vacker blomma att studera på nära håll. Det tycker nog den lilla blomflugan också.

Har man väl börjat att gå så kan man inte ge upp bara för att det plötsligt blir en lite mer utmanande stig. Det kan ju vara något spännande längre fram.

En ny utsikt mot havet till exempel och just då en liten, liten skymt av en blå himmel. Insåg att det nog var dags att vända om. Men även detta är en plats att återvända till i strålande solsken.

Det bästa med att gå tillbaka på en stig där man gått förut är att man vet att den leder rätt.

Nyponblom, även de ger mig nostalgiska minnen från många av våra utflykter. Dem har jag fotograferat många gånger förut. Men de förtjänar att få vara med på ännu en bild. Vilken tur jag hade! Bosse väntade vid bilen och så körde vi vidare…

Sverige mot Danmark

Publicerad den av
8

Innan vi startade upp första etappen av projektet Bornholmuppochner hann jag läsa på en hel del om solskensön. Allt har enligt historien inte varit solsken. Vänskapen mellan Sverige och Danmark har varit lite si och sådär under flera århundraden.

Den här gången kom vi från Svaneke och åkte längst kusten ner mot nästa stad Nexö. Målet var att ta oss ner till Svenskehavn. Det var grått, halvkyligt och regnet ”hängde i luften”. Men det var vackert och stillsamt här en junieftermiddag 2024.

De som promenerar kuststien vid denna sträcka kommer automatiskt till Svenskehavn. Logiken när den är som bäst. 😉

Det nordiska sjuårskriget utbröt år 1563. Under de åren var svenska skepp ofta synliga runt Bornholms kust. Flera gånger gjorde svenskarna även landstigningsförsök.

Sedan fortsatte det att rasa krig mellan Sverige och Danmark på 1600- och 1700-talen. Kustförsvaret på Bornholm förstärktes med flera nya befästningar.

I början av juni 1645 försökte en svensk eskader under amiral Carl Gustaf Wrangel sig på att landstiga söder om Nexö. Försöket gick inte så bra. Därför bestämde Wrangel sig för att lätta ankar och ta sig lite mer norr ut längs kusten.

Den här gången hjälpte det inte att bornholmarna gav eld med två kanoner. Svenskarna var överlägsna. De svenska båtarna roddes in mot kusten och det sattes i land stora truppstyrkor, som med stor framgång började sin framryckning.

Sedan gick det snabbt. Svenskarna plundrade först Nexö. Därefter intog de Hammershus och till slut hela ön.

Förhoppningsvis ägnade sig ”flanörerna”, som jag såg på håll, inte sina tankar åt det här krigiska. Nästa inlägg är från samma plats, när Solveig ensam vandrade iväg med kameran åt andra hållet. Mot Nexö.
Regnet hängde i luften. Men jag övergick på stranden till mer ljusa tankar om nutiden. Vilken vacker ö Bornholm är. Otroligt att en sådan förhållandevis liten ö kan ha så många olika smultronställen. ❤

Måste avsluta med ett stänk ironi. Redan samma år, i juli 1645, inträffade den historiska freden i Brömsebro. Då lämnade svenskarna Bornholm. Först passade de på att utsätta ön för en totalt hänsynslös plundring. Sedan dröjde det bara tolv år innan nästa krig mellan grannländerna utbröt…

Ps. För jättelänge sedan kallades platsen för Vagtbodhavn.