Bornholmslinjen, etapp fyra

Supernöjda. Första gången som det var riktigt fint väder under hela vår vistelse på Bornholm. Tyvärr rörde det sig bara om fyra dagar och tre nätter. Om jag fått välja skulle en hel månad varit en smaklig önskedröm – om vädret fortsatt såhär.

Det var bara att rätta in sig i ledet och rulla upp på färjan.

Märkligt. Detta är inlägg nummer 128 på Bornholmuppochner. Än så länge har vi ingen kategori som heter Bornholm: Rönne.

Eftertext:
Tid för överfart: 10:30-11:50
Pris: 708 kr.
Havets humör: Soligt och lugnt.
Trippmätare: 28 mil på svensk mark och 19 mil på Bornholm. Totalt, 47 mil.

Ps. Glad Midsommar till dig som råkar ha vägarna förbi just idag. 🙂
På söndag firar jag tretton år som bloggare. Jag som inte ens visste riktigt vad en blogg var för något. Kul att Solveig övertalade mig att prova och ännu mer roligt när hon själv hängde på ”tåget” under våra underbara fem år på Gotland.

En annalkande höst

På papperet åkte vi till Bornholm på sensommaren och vände åter till fastlandet i början på hösten 2024. Det verkar stämma att öns somrar sträcker sig från mitten av juni och en bit in i september. Bornholm har många positiva smeknamn. Ett av dem är ”Södern i Norden”.

Vi valde samma ”pausplats”, som vi gjorde två gånger vid förra resan. Ett perfekt läge i utkanten av Rönne. Endast kvar en kort bilresa ner till Bornholmslinjen.
Den fullpackade ”Den lilla blå” höll jag under uppsikt ”från bild nummer 7”. Under tiden gick Solveig iväg på en liten solorunda med kameran.

Här är några bevis på att blogginläggningsrubriken stämmer.

Vilken tur att jag är född med ögon i nacken. 😉 För det är så lätt hänt att stanna i njutningen av stillheten och betraktelsen både med ögonen och hjärnans behagliga tankar om en lyckad resa. Inte ville jag att någon skygg snubbe utan rent samvete skulle bryta sig in och ta vår smutstvätt. 😉
Tidigare hade jag tagit en egen promenad utan kamera åt andra hållet för att se vad det fanns för möjligheter att ta sig runt sjön, utan att förlora den med blicken.

Nästa gång lär vi inte åka förbi eller stanna till här på ditresan. Troligtvis inte på hemresan heller. Omväxling förnöjer. Men vi vill väldigt gärna behålla samma väderlek. Den dagen, den…

Sandskulpturer i Nexö, del 2

Efter en stund ute i solskenet vandrade vi in för att beundra ännu fler skulpturer inne i den stora lokalen. Det är svårt att smälta alla intryck och det tar sin tid att läsa skyltar (och förstå danska eller engelska). Idag har jag valt ut några av skulpturerna med temat: DJUR:
Det finns en ömhet i de här bilderna, på lejonen, som berör mig. Så välgjorda de är. Man tror nästan att de plötsligt ska röra på sig. Konstnären bakom verket heter Gresham Glover och kommer från Portugal.

Den smältande isbjörnen på det smältande isberget är gjord av Fergus Mulvany, Irland.
En skulptur som skapar en hel del tankar och känslor…

Gråsälen blev en av våra favoriter. Tycker om bakgrundsfärgerna som passar så bra till sandens färg. Det stod inte något konstnärsnamn på skylten så jag vet dessvärre inte vem som gjort denna fina skulptur.

Sue Macgrew, USA, har gjort den truppnosade apfamiljen som värmer varandra. Skulpturen representerar djurvärldens förmåga att anpassa sig. Det är genom kärlek och familjeband som stammen överlever.

Avslutar med myrorna. Om jag inte vimsat ihop mina bilder alldeles så är detta en detalj från en stor skulptur gjord av Marielle Hessels från Holland.
Sammanfattningsvis kan man säga att skulpturerna är så välgjorda och fantastiska att det är trist att de är gjorda i sand. Vet ej om de finns kvar även i år, men om jag förstått saken rätt har de gjorts till stor del av ”återvunnen” sand och det betyder väl att de också kommer att återvinnas så småningom och bli till nya skulpturer.

Sandskulpturer i Nexö, sommaren 2024

”Naturens skönhet” – en hyllning till naturens förunderliga värld och den skönhet som finns i den, stod det i den lilla broschyren vi fick när vi gick in. (Min översättning från danska och engelska…) Såklart att vi ville se de här fantastiska sandskulpturerna på lite närmare håll.

Denna magnifika skulptur vill påminna oss om att utforska och uppskatta de komplexa detaljerna som finns i naturens minsta vrår. Konstnären bakom verket heter Charlotte Koster och kommer från Holland.

Men låt oss börja från början. Det är inte bara att gå ut och gräva upp lite sand… så enkelt är det inte. Först hämtar man sanden från ett grustag. Den innehåller ca 10 % lera. Man tillsätter vatten och pressar ner sanden, med 60 tons tryck, i en träform. Det blir ett hårt och kompakt block. Sedan behövs ”bara” en skicklig konstnär…

Jag funderade över hur en konstnär känner när han eller hon låter figuren växa fram. Det måste vara en skön känsla om det blir precis som man tänkt.

Labyrinten och Grön Padda – missade dessvärre vilka konstnärerna var. Läste att det behövts 1000 ton sand och att det tog 14 dagar för 16 konstnärer att tillverka de helt fantastiska skulpturerna. Någon undrar säkert: Vad händer om det blir regn? Bara lugn! Leran som finns i sanden torkar och bildar ett skal som tål regn.

I mitt nästa inlägg går vi in och beundrar skulpturerna inomhus. Välkommen åter!

Ett vågat yrke

Vi är kvar vid Nexö kyrka och tänkte visa dig bloggbesökare en speciell plats på kyrkogården.

På Bornholm fanns det, framför allt många män, som tillbringade en stor del av sitt yrkesliv på havet. Dit ut åkte de inte för att njuta och sola. Istället gällde det alltid att gilla läget och väder förutsättningarna.
Många munnar skulle mättas på hemmaplan. Det fanns dock aldrig någon garanti att hela manskapet skulle komma hem igen. Vilka tankar rörde sig hos exempelvis en ung kvinna med fyra barn runt benen, när hon såg att himlen mörknade och blåsten tilltog rejält?

Det behöver inte bara vara fiskare. Här finns en segelbåt och ett kvinnonamn.
Vi har själva vid tidigare semestrar upplevt hur snabbt vädret kan förändra sig runt och på en ö. Då har vi varit tacksamma (och även skrajsna inför återresan) att vi inte skulle fara hem just den dagen. För eller senare kommer vi inte ifrån…

Våra tankar gick till dem på hemmaplan.
Vad hemskt och sorgligt att få motta ett sådant mörkt besked.
Vad fint att hedra de omkomna på en gemensam plats på kyrkogården.

Nexö kirke

Kyrkan i Nexö har ändrat karaktär genom historien. Det är svårt att fastslå kyrkans ålder. Tornet är i alla fall från 1500-talet. Under 1700-talet byggdes mycket om. Då förlorades exempelvis den sengotiska karaktären. Även kyrkan blev skadad under bombningarna 1945.

Kyrkan är helgad åt fiskarnas och sjömännens skyddspatron St Nicolaus.

Här ser du Marta och Maria.

Predikstol i renässans och dopfunt från 1784.

I denna kyrka i en fiske stad passar det naturligtvis extra bra med två votivskepp.

Från vår lägenhets balkong hade vi bra utsikt mot kyrkans ”övre del”. Ändå lyckades jag dra iväg Solveig åt fel när vi skulle gå tillbaka.