Efter att ha gått ett varv runt Almedalen och en skön stund längs Strandpromenaden, tänkte jag det kunde vara på sin plats att gå upp för en gränd innanför muren och nerför den berömda granngränden och sedan kanske Solveig var klar med sitt fotograferande på Botan.

Det behövs varken en stor dos av fantasi eller speciellt många smarta hjärnceller för att förstå varför Visby kallas för ”Rosornas stad”. ❤

Vill å vill du veta vad en sån som jag kan heta? Strunta i att fråga för jag säger som det är. Skogränd heter gränden som jag gick uppför. Här har jag vänt mig om för att ta kortet.

Har du sett min villa, min Villa Villakullavilla. Vill å vill du veta, varför Villan heter så?
För mig är det svårt att undvika att tänka på en busig fräknig tjej och en söt brunett med namnet Annika som jag var kär i min barndom, när jag vandrar längs Fiskargränd. Gränden som är den mest fotograferade gränden innanför muren.

Förra hösten satte vi upp en fototapet, med Fiskargränd och Domkyrkan i bakgrunden, i vår hall.

Ibland är det svårt att låta bli att sticka ner näsan och dofta.

Det ser mysigt och lockande ut. Tyvärr var det ingen som bjöd in mig. 🙂

Kom nu, alla vänner, varenda kotte som jag känner. Nu ska vi leva loppan…

Det här huset var med i en av filmerna. Tror det var där det köptes godsaker. Annars var det ju så att det ofta fotades och klipptes ihop bilder från andra delar av Sverige och utomlands.

Det blev en halv gränd till, när jag valde grinden halvvägs uppför S:t Olofs gränd in till Botaniska Trädgården. Därmed klev jag av en underbar vandring längs gränderna för att istället komma in i en oas av blommor, fågelkvitter och ljuvliga dofter. Livskvalité av hög klass, som jag sedan tog med mig under resten av dagen. Det tog inte resten av dagen att hitta min fru. Men det dröjde ett bra tag innan jag såg en kvinna, med högt stativ nedanför lusthuset, som såg välbekant ut. För att inte göra samma dumma misstag som jag berättade om i kåseriet En fru för mycket i vår kåseribok Skimrande ögonblick – och dagar i grått, tog jag god på mig innan jag… 😉