Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Den sista kyrka som vi besökte under 2019 var lilla Västergarn kyrka på västra Gotland. Under medeltiden var Västergarn en betydande ort med en aktiv hamn.

Kyrkan består av en enda byggnadsdel, koret. Tanken var att bygga en präktig kyrka. Konkurrensen med Visby förlorades och Västergarns blomstringstid tog slut. Orsaken var troligen förlusten i inbördeskriget 1288, där bönderna förlorade mot Visby.

Vi minns så väl vårt första intryck. ”Här skulle vi kunnat ha gift oss.” ❤ Fotot gör ingen rättvisa av stämningen som vi upplevde på plats. Antagligen är det ”orgelgolvet” som bär skuld till det. Det plockar bort höjden och stänger till den positiva känslan. 😦
Vi såg att det hade varit ett bröllop tidigare. Lätt vissnade blommor fanns vid varje bänkrad. (Se foto)

Votivskeppet tog vi flera närbilder av.

Altaruppsatsen av sandsten är daterad 1641.
Länsherren Holger Rosencrantz och hans maka Viveka Totts vapen.

Har prästen vingar och flyger upp till predikstolen? Nej. Vi såg trappan vid sidan om. 😉

Dopfunten är från 1592. Den är i två block och mycket ovanlig för Gotland.

Den världskända strofen från mannen som verkligen kunde beröra vårt innersta. Det kan han givetvis fortfarande – efter de ”skatter” han lämnat kvar på jorden.

Tänkvärda ord:
”There is a crack in everything.
That´s how the light gets in.”
Leonard Cohen (1934-2016)