Etikettarkiv: Visby lasarett

Koncentration

Publicerad den av
12

”Koncentration” från 1993 har skulpterats ut ur ett massivt 700 kilos block i lettisk granit. Konstverket finns utanför Visby lasarett.

Jag läser att Eva Langes formspråk är subtilt. Med en lågmäld intensitet fångar hon formens vibrerande innehåll. En väl avvägd asymmetri fångar rörelsen och vila uppstår.
Konstnären jobbar i många olika material. Men framför allt gillar hon att ”leka” med gips. Annars nämns alabaster, marmor och granit i informationen om konst utomhus. En gemensam nämnare för hennes slutresultat är den mullrande tystnaden.

An apple a day, keeps the doctor away

Publicerad den av
8

En bit norr om huvudentrén till Visby lasarett finns ett konstverk av textilkonstnären Marianne Olsson.

Det står att Marianne var inspirerad av det klassiska ordspråket och bestämde sig för att göra ett jätteäpple. Konstverket är i gjuten betong och väger hela tusen kilo. Jag tror inte ens tunglyftaren utanför Klinteskolan skulle kunna få upp äpplet i luften. Eller vad tror du? https://gotlanduppochner.com/2023/09/11/ett-perfekt-genomfort-ryck/

Marianne Olsson är född och uppvuxen i Stockholm. Sedan 1992 bor hon på Gotland. Sedan många år är hon framför allt textilkonstnär. Hon hämtar sin inspiration från naturen. Tre ställen som hon nämner är Stockholms skärgård, det norrländska och gotländska landskapet.

Det gick inte speciellt bra

Publicerad den av
11

1856 byggdes en dubbel kalkugn, som skulle eldas med stenkol och torv. Två senare sökte redaktören för Gotlands tidning, Wilhelm Byström, patent. Ugnen uppfördes i ett enda exemplar.

Delägaren är ett känt namn som säkert många känner till. Mannen som som gett namn åt Berwaldhallen, Sveriges Radios symfoniorkesters konserthall i Stockholm. Jag syftar såklart på disponenten, kompositören och violinisten Franz A Berwald.

Platsen i naturreservatet Galgberget döptes till Wisbybergs kalkbruk. Bloggrubriken är avslöjande. För konstruktionen var inte lyckosam. Redan 1861 var företaget ute till försäljning.

Det står på I-tavlan att informationen om både företaget och platsen är sparsam. Det som är sant är att marken 1885 köptes in av Visby lasarett. På bilder från 1890-talet går att se att kalkugnen låg i ruin. Troligtvis var det likadant redan när marken bytte ägare.

Efter att Solveig tagit sig in i ett djupt snår och försvunnit ett bra tag, var jag rädd för att jag blivit ”kalkling”. Hon hade tydligen hittat en möjlighet att ta sig in från baksidan.

Jag var tacksam för att hon dök upp innan det började skymma och att kamerautrustningen var intakt. 😉