Svaneke Stubmølle

Redan året 1629 uppfördes Svaneke Stubmølle på Møllebakken i norra Svaneke. Byggmästaren hette Jens Hansen. Då kunde han inte ana att denna byggnad är 2024 är både Danmarks äldst bevarade stubmølle och den största som finns bevarad på Bornholm.

Senare under mitten av 1600-talet kom kvarnen att hamna i ägorna hos Svanekeätten Wolfsen som drev bruket till 1737. Nästa ägare blev den rikaste köpmannen i Svaneke. Hans namn var Jockum Thiessen och han var ägare fram till 1775. Jockum förbättrade under tiden och byggde bland annat två till stubbkvarnar. (De revs senare)

Lägg märke till att det finns en stensockel längst ner. Förr stod bruket direkt på berget.

På tal om förr. De tre stubbkvarnarna präglade Svaneke och omgivningen. De var dessutom ett utmärkt riktmärke för fiskare och sjömän.

1814 var det dags för ägarbyte igen. Fram till 1928 ägdes stubmøllen av tre generationer av familjen Bech. Släkten gjorde det mer personligt och bytte namnet till Bech´s mølle, som fortfarande nämns i vissa sammanhang. Peder Hansen Bech från andra generationen var extra driftig. Han byggde ett bageri som låg ovanför møllen.

När tredje generationen, Peders son Peter dog 1934, var ägarbytet redan gjort sex år tidigare. Nya ägarna var Föreningen Bornholm. Under dessa sex år visade Peter stolt och gärna sin mölle för gäster och turister. Brukets ursprungliga funktion hade upphört vid köpandet. Orsaken var att den var omkörd av industriell utveckling. Var sak har sin tid.

Jag har nämnt den fina föreningen i tidigare inlägg om Svaneke. Namnet är ”Svanekes Venner”. Byföreningen köpte 1975 Svaneke Stubmølle för 1 DKK. Det är inget att le snett åt. Föreningen ska ha lagt ner avsevärda summor för att bevara bruket. Hatten av för det.

Kvarnhistoria på Gotland

Exakt när första vattenkvarnen byggdes på Gotland vet ingen. Startåret får bli 1499. För det var då som en vattenkvarn i Burs socken såldes till Burs kyrka.

Det var vattenkvarnar som var den vanligaste kvarntypen och de första var så kallade stolpkvarnar. De var små och byggda i enbart trä. Sedan hände en utveckling i byggandet i slutet av sjuttonhundratalet. Då växte kvarnarna till storleken. Materialet var nu istället sten och det rörde sig om flera våningar. Överst på toppen fanns en trähätta som gick att vrida mot vinden. Hättekvarnarna gick under namnet Holländare.

Norrbys vattenkvarn är speciell eftersom den fortfarande används. 🙂

Hundlausar är lätt att stanna till vid när bilen är på väg söder ut på ön.
Det var mot slutet av artonhundratalet som ångmaskiner övertog vindkraften och vindkvarnar nästan helt slutade att tillverkas.

i Lotsbacken i Slite, vid Sankt Olofsholm och på södra Visbys bergskant (där Käringen är en av de tre kvarvarande kvarnarna) har vi njutit av utsikten flera gånger. I alla fall när det blåst behagliga vindar.

En natt i kvarnen på Stora Gåsemora kunde blivit ett kärt minne. Helst om vi hade lyssnat på en bra artists konsert, några timmar tidigare. Vilket rabalder det blev när omkring trettiofem väderkvarnar på Gotland byggdes om till sommarstugor under nittonhundrafemtiotalet.

Den sista kvarninventering om Gotlands kvarnar börjar bli ålderstigen. Den går så långt tillbaka som till 1971-72. Då ska det ha funnits kvar 100 stubbkvarnar och 155 hättekvarnar. Tyvärr var de flesta i taskigt skick.
Frågan vi ställer oss är om Bornholms kvarnar är i bättre form och om de är går att komma närma som fotograf och betraktare? En vacker dag kanske vi vet svaren. Den som lever på hoppet…