Etikettarkiv: sommerfugle

Med utslagna vingar

Publicerad den av
6

Med risk för upprepning (jag vet att jag skrivit det förut) – att fotografera fjärilar är tålamodsprövande. Det är sällan de sitter med sina vingar helt utslagna och väntar på att de ska bli fotograferade. I naturen brukar de lyfta så snart jag kommit nära nog och fått kameran i rätt läge. I Bornholms Sommerfuglepark (numera Sommerlunden) är det betydligt lättare att hitta fjärilar som visar upp sina vackra vingar så länge att jag hinner ta några kort. Däremot är det inte lika självklart att alla bilderna blir så lyckade som jag hade önskat.

Ovanstående fjäril hade haft oturen att landa i en öppen damm i fjärilshuset. Sedan hade någon vänlig själ hjälpt den upp så att slapp att bli fiskmat. I väntan på att vingarna skulle bli helt torra kom jag med min kamera… Hoppas att vingarna inte blivit skadade av badet så att den fick flyga iväg igen.

Om en fjäril kan tänka (?) så blir den förmodligen ganska frustrerad när den kommer fram till en vägg som släpper igenom ljuset men som samtidigt stänger ute möjligheten att få flyga fritt. Bra för mig som fotograf, men tråkigt för fjärilen. Å andra sidan hade den förmodligen frusit ihjäl om den kommit ut i den danska sommaren. Tropiska fjärilar är såklart vana vid en helt annan värme än vad Bornholm kan erbjuda dygnet runt.

Att titta lite extra nära är spännande ibland. I ärlighetens namn kom bilden till eftersom jag insåg att skärpan landat bara runt fjärilens huvud. Då gällde det att behålla den delen av bilden och ta bort det suddiga.

Hoppsan! Här blev det två istället för en.

Är den helt symmetrisk eller bara nästan? Visst är det häftigt med små fläckar av orange längst ut i kanten på vingarna.

Svart är ju numera en populär färg på kläder, så varför skulle inte en fjäril kunna ha sina vingar i svart. Den här bilden (och den första) är hämtade från en av våra andra Bornholmsresor. Den första bilden visade sig vara en repris när jag gick tillbaka till förra inlägget 🙂 men ovanstående har i alla fall inte fått vara med förut.
Önskar er alla en fin septemberlördag! /Solveig

Åh nej!

Publicerad den av
11

Dagens speciella rubrik syftar på min första tanke, när vi kom in i Bornholms Sommerfuglepark, och jag fick se ovanstående buske. Det tog några sekunder innan min hjärna kom ikapp.

Ungefär samtidigt fick jag syn på den här lilla gynnaren.

Han, eller hon, var förstås inte ensam visade det sig. Snarare var det så att det fanns en hel massa små ”syskon” eller ”kusiner” eller hur de nu hörde ihop… Hungriga var de i alla fall, allihopa!

Eftersom jag inte googlat, den här gången, och letat fjärilslarver så har jag faktiskt inte en aning om vad det är för sort. Kanske är det här de stolta föräldrarna till några av larverna, eller inte…

Kanske var det istället ett nytt frieri på gång. De här båda fjärilarna tycktes i alla fall vara väldigt intresserade av varandra. Trots att vi tillbringade en bra stund i ”värmen” så satt de kvar på samma ställe. Härligt att för en gångs skull hitta fjärilar som inte flyger iväg så snart kameran kommer fram.

Malakit Vinge – Siproeta stelenes

Publicerad den av
10

Vid junibesöket i Bornholms Sommerfuglepark fanns det gott om ”gröna” fjärilar som fladdrade omkring. Med hjälp av den lilla foldern har jag kommit fram till att namnet måste vara Malakit Vinge.

Antingen är denna art ovanligt fotogeniska 🙂 eller också berodde det helt enkelt på att det fanns ganska många av just den här sorten när vi var på besök. Det blev i alla fall många bilder.

Malakit är en ädelsten med gröna nyanser så det är lätt att förstå varför fjärilen fått sitt namn.

Jag föredrar levande varelser framför stenar och fascineras av Malakitfjärilens mönster och färgkombinationer.

Vill man träffa på denna fjäril i sin rätta miljö får man resa långt. Den lever i tropiska och subtropiska områden i Amerika, från Amazonområdet och norrut till södra Texas och södra Florida (om man får tro Wikipedia).

Vid vårt septemberbesök, då vi återvände till Sommerfugleparken, såg vi inte en enda Malakitfjäril. Då fanns det istället andra små skönheter att fånga på bild. Men det får förstås bli nya inlägg längre fram. Kan inte låta bli att lägga in en sista bild även om skärpan inte blev den bästa. Det här måste förstås vara ”klassens clown” bland Malakitfjärilarna.

Det Lille Postbud, Heliconius Melpomene

Publicerad den av
12

Vid vårt besök i Bornholms Sommerfuglepark fick vi en enkel folder som innehöll ett antal färgglada fjärilar. Den här lilla skönheten, som jag hittade på en av sidorna, är döpt till ”Det lille Postbud”. I vår folder fanns fyra olika varianter. Jag lyckade bara att hitta en av dem.
Vill man ser fjärilen i naturen får man åka ända till Syd- eller Centralamerika.
Trots att jag knäppte många bilder lyckades jag dessvärre inte att få till skärpan där jag ville ha den…

Heliconius Melpomone beskrevs av Carl von LInné redan år 1758. Den hör till familjen praktfjärilar, en familj som kännetecknas av utpräglad färgrikedom. Dessutom är praktfjärilar snabba flygare.

Blev förstås nyfiken på varför det danska namnet på fjärilen är ”Det lille Postbud”. Jag letade upp äldre bilder på danska brevbärare och ser att ”brevbäraruniformen” har samma färger som fjärilen; rött och svart.

Tittar man noga på den undre vingen så ser det ut som om någon sytt langettstygn med vitt garn. Vilket mönster!

Min sammanfattning får bli vacker och färgstark, självklart en praktfjäril!

Bornholms Sommerfuglepark, Nexö

Publicerad den av
6

Det finns både fördelar och nackdelar med att återvända till något man besökt tidigare. När vi besökte Bornholms Sommerfuglepark för några år sedan tyckte vi nästan att fjärilarna var på gränsen till obehagliga eftersom de flög överallt och till och med landade på oss.
Den här gången såg jag fram emot att jag skulle kunna ta bilder av den ena vackra fjärilen efter den andra med mitt macro. Helt utan den vanliga otålighet som hör ihop med fjärilsfotografering. Här skulle de ju landa på Bosse och jag skulle helt lugnt kunna knäppa bilder på rad…

En klar fördel med att återvända är att det är lätt att hitta vägen när man känner igen sig.
Vi tog oss snabbt till rätt plats och kom fram precis efter att de öppnat. Det var inte direkt någon trängsel på parkeringen.

Vi insåg att vi för första gången skulle kunna utnyttja vår ålder vid biljettköpet. Alltså betalade vi 100 dkr var. Eftersom vi kom ihåg att det var varmt därinne hade vi valt tunna plagg i garderoben.

Trädgården utanför själva fjärilshuset gav mig känslan att jag skulle velat dra på mig ett par trädgårdshandskar och ”fixat till det” lite här och där.

Det går inte att förbereda sig på hur varmt och fuktigt det är när man kliver in innanför dörren. Efter bara några sekunder var våra kameralinser helt immiga. Som tur var hade jag en liten duk med mig som jag kunde torka av linsen med, med jämna mellanrum.

Obehagskänslan av alltför närgångna fjärilar behövde vi inte bekymra oss om. Snarare var det så att det kändes som om det saknades många av de fjärilar vi sett vid vårt förra besök.

Förutom fjärilar och fiskar såg vi även några små vaktlar och så mötte vi förstås landsköldpaddan Sofus, endast ca 50 år gammal.

Även en fjärilsfotograf måste till sist ge upp på grund av värmen och fukten. Totalt genomsvettig kändes det skönt att få komma ut i friska luften igen. Förstår kritiken som jag läst i många omdömen. Hela anläggningen känns lite ”bortglömd” och långt från sin glans dagar. För oss som trots allt lyckades fånga flera olika fjärilar på bild till slut så var det ändå ett helt okej besök, värt pengarna. Åker man däremot dit med förhoppning om att se tusentals fjärilar (tror faktiskt att jag läste det i en annons) då förstår jag att man blir besviken och känner sig lurad.


Vid vårt nästa inlägg kommer jag att presentera fjärilen: Chokolade Vinge.