Frukost vid Ryssnäs

Efter stoppet vid Broakiosken väntade en tidig frukost på södra Fårö. Här har vi varit några gånger tidigare. Både som turister och som fastboende på Gotland.
Det var lite kallt om benen när vi gick från parkeringen och hamnade i skuggan. Vi såg en husbil på parkeringen och de som ”bodde” i den sov antagligen.

Lambgift heter de gotländska fårhusen. På loftet finns det plats för foder.

Engelska kyrkogården i Ryssnäs är både vacker och sorglig. Kolera tillhör inte de snällaste sjukdomarna. Här kan du se och läsa om ett tidigare besök på platsen: https://gotlanduppochner.com/2019/05/28/engelska-kyrkogarden-och-naturreservatet-ryssnas/

Vi utforskade den vackra klapperstenstranden en stund innan…

… det började kurra i våra magar.

Fortfarande var det lite kyligt i morgonluften. Vägen på bilden ovan passar nog bäst för promenader. Tror inte att Solveig gått med på att vi kört vidare på den. Istället gick vi tillbaka till bilen och fortsatte på en annan väg, en som var helt ny för oss.

Engelska kyrkogården och naturreservatet Ryssnäs


Ryssnäs naturreservat blev redan vid vårt första besök på Fårö en gemensam favoritplats. Dit återkom vi gärna, ännu en gång. Här finns också en kolerakyrkogård.

Lambgift är ett gotländskt fårhus med plats för foder på loftet. Det måste vara skönt med skydd för blåst, regn och snö med tanke på lamm som går ute året om.

Här finns 14 stycken granit block med en gemensam kedja mellan sig. En av de tjugotal som är begravda här var överstelöjtnant Hannant vid engelska marinkåren. Männen avled 1854 i den hemska sjukdomen kolera, under Krimkriget (1853-56).

Texten börjar försvinna helt, men ordet KOLERA kan du säkert läsa.

Händerna på Ryggen Bosse! Vissa saker som är stenkul får man inte göra var som helst. 🙂

Det är något speciellt med ljusskenet här som är svårt att ta på. Jag upplever att det karga och ödsliga gör ett stort intryck på mig och förstärks av att det ligger helt öppet mot havets alla temperament.

Ryssnäs är hur som helst ett unikt naturområde med sina klapperstenstränder och alvar mark och ett rikligt fågelliv som borde varit värt ett eget blogginlägg.

Det var lite bättre väder när vi var här i augusti 2016.

Intressant att jämföra med tidigare tagna bilder. Samma plats kan upplevas helt olika av fler skäl som årstid, väderlek, sinnesstämning m.m.

Mums! Sådana här ”avsnitt” i naturen älskar jag. Nu skulle det njutas utan ”ett liv bakom kameran”. Hade vi gått här för femton år sedan hade vi kanske mött en kustvandrande Ingmar Bergman runt hörnet. Hm! Jag hade säkert inte vågat fråga om jag fick ta en bild på honom eller om vi skulle ta ett parti schack. Pjäser som pjäser. Han skulle bara vågat röra min dam. 😉