


Söndagen den 13 augusti 2023. En av våra mest intensiva dagar i vårt gemensamma liv. Fler sådana dygn borde förkorta människoliv. Vi låste dörren till vår lägenhet och hoppade in i en väntande taxi. Solveig bad taxiföraren att stanna till vid vår mäklarfirma, där hon hoppade ur och la vår nyckelknippa i en förutbestämd låda. Sedan rullade taxin in genom en port i medeltidsmuren och navigerade fram till Hotel Helgeand.


Vi tog våra sista krafter och gick en kvällspromenad runt de närmaste kvarteren. Allt kändes så overkligt. Nästan som vi förflyttats till en annan tidsålder. Överallt såg vi tvåfotade som var klädda i medeltidskläder. Vi visste att det var sista kvällen för årets Medeltidsvecka. Tänk att den har utvecklats till Sveriges största historiska festival. Nästa år arrangeras den för 40:e gången. Imponerande.



En återkommande dagdröm som jag haft under de underbara fem åren är min önskan att jag för första gången, hade fått öppna mina ögon, på Visby sjukhus. Tänk att växa upp på denna ljuvliga ö. Vilka starka vader jag hade fått av att leka dunkgömme bland gränderna. Alla dessa spännande möjligheter, både i Visby och runtom på den magiska ön. Kanske hade det varit jag och några kompisar som upptäckt någon ny hemlig grotta full med skatter. I mina dagdrömmar är inget omöjligt. Givetvis hade min morfar haft en gammal fiskebod i ett läckert fiskeläge, en spänstig faster hade bott i en polkagrisfyr och min gudmor och gudfar hade haft en stuga i Holmhällar… men då hade jag missat klasskompisen med gröna ögon. Den sanndrömmen slår undan allt annat. ❤

Det blev ingen långpromenad. Vi var så trötta att vi hade fullt upp med att hålla oss vakna. Tidigare hade vi flera gånger pratat om att njuta under en längre kvällsstund. Sitta någonstans utomhus och samtala om allt trevligt som vi fått uppleva på Sveriges största ö. Det enda vi istället längtade efter var rum två, rummet med en stor Carpe Diem. Hela livet kändes så overkligt.


Detta fina hotell och avslutning på vårt ”galna” projekt blev en ljuvlig och harmonisk inramning av allt positivt. Detta höll i sig från ankomst till nästa taxi hämtade oss halvelva nästa dag. Då hade vi som tur var ingen aning om allt oväntat kaos som väntade oss på fastlandet…
























