Koviks kapell


Det är rofyllt att stillsamt vandra mot kapellet. Här är det öppet för alla att komma som man är.

Jag känner mig ödmjuk inför vårt enda jordeliv som vi fått oss tilldelat. Trots att jag gnäller ibland över ”småsaker”.

Tänker på hur orättvist livet ibland kan upplevas. När livets klocka slutar ticka i förtid.

Havet som både ger och tar. Utan hänsyn till liv, familjer och släktband.

1965 byggdes detta enkla kapell av sten och trä till minne av de fiskare som drunknat i havet utanför. I fiskelägena Gnisvärd och Hallshuk finns liknande kapell, som jag ska visa en annan gång.

Sorg och glädje kan samsas i samma lokal. För det har också blivit populärt att viga sig här.

Hade jag inte redan varit lyckligt gift så… 

Lauters hamn (Lauters)

Lauters fiskeläge var ett av Fårös mest betydande fiskelägen fram till 1950-talet.

Några av bodarna har många år på nacken. Det finns ”gamlingar” som är byggda i staplad sten med gavelingång och saknar fönsteröppningar.

Här i den lilla hamnen har det blivit populärt att ha sin bas med sin husbil bakom dessa gamla fiskebodar. Jag kan verkligen förstå det. Tänk att sticka iväg en liten sväng och se solnedgången. Kanske plocka ner cyklarna och ta en sväng längs med den klassiska slingrande ”raukvägen”.  Göra en avstickare till någon strand eller annan sevärdhet.

En av mina drömmar finns kvar. Att våga ta mig med båt till Gotska sandön. Vissa drömmar ska inte slå in. Är detta en av dem? Eller vågar jag göra utmaningen? Tror jag får ta det i etapper. Nästa år får det bli… 😉

Den gula båten sticker ut bland sina ”kompisar”.

Torskens framtid är inte ljus. Det är skrämmande om jag tänker djupt/vidare på ämnet.

Om du skaffade en båt. Vilket namn hade du döpt den till?

Gnisvärds fiskeläge


Ungefär två mil söder om Visby tog vi höger mot havet. Genast sänkte vi farten. Både på bilen och inne i huvudet. Tankarna blev klarare och njutningstakten steg behagligt i sensommarvädret. Det var så skönt att komma ifrån alla flyttkartonger i vår bostad. Bara ”få vara” i några få timmar. ❤

En sommar bodde vi i en fin supermodern stuga i Tofta. Då hände det att vi tog oss ner till Gnisvärds fiskeläge. En gång i tiden var detta fiskeläge ett av öns mest lönande.

Här finns ett fyrtiotal bodar kvar längs med den cirka hundra meter långa smala gatan. De flesta är byggda på 1900-talet. Enstaka är dock äldre.

På varje sida om bodarna ligger stora gistgårdar, där man förr hängde sina nät på tork.
Det finns också ett kapell från 1830-talet inom fiskeläget.

Vad sugen jag blev. Vågade inte fråga om jag fick vara med i gänget. Var rädd för att de skulle säga att jag skulle få vara en ”kubb i luften”. Ännu värre hade varit om de döpt sporten till ”Kast med liten fastlandsgubbe”. 🙂 Inte ens i denna skrivande dag hade det hjälpt med att jag bott här i hela FEM månader. Det krävs säkert tre generationer innan … och de hade ändå inte förstått min halländska. 🙂

De gotländska fiskelägena skiljer sig i många avseenden från övriga Sveriges. Runt kusterna finns ungefär 200 fiskelägen av varierande storlek. En hög siffra tycker jag. Det ska bli spännande att se hur många jag kommer att besöka. 😀

Här fick jag lust att testa om mina gamla hundrameterstakter fanns kvar. Troligen inte. Istället fick det bli att njuta av den medhavda fikakorgen, på en filt i sanden, på stranden.
Det dröjde en lång stund innan vi fick lust att köra tillbaks till de oöppnade kartongerna. Min fantasidröm om att allt var på plats när vi kom hem, gick tyvärr inte i uppfyllelse. Men efter timmarna i Gnisvärd fick vi ny energi i den tropiska värmen som vi hade inomhus i augusti 2018. Både i Ystad när vi packade ner och därefter i Visby. Jag är nu lite orolig för att sommaren 2019 ska bli den regnigaste på många år. Nåväl. Då får jag väl åka och fiska i ett träsk. 😉