Kallas i folkmun för Guldkusten

Den lilla staden Hasle vid kusten är riktigt gammal. Rötterna går tillbaka ända till 1100-talet, då området kallades för Hasle Herred. Kyrkan däremot, som är ombyggd genom åren, är i grunden från 1400-talet.

Hasle fick tidigt en stor betydelse som fiske- och lantbrukssamhälle. Det byttes även varor när båtar från andra områden kom in till hamnen. Skepparna ankrade och bytte exempelvis fisk mot potatis. Av den berömda potatisen tillverkades ett speciellt kumminbrännvin. Samtidigt började ett rykte spridas som elden. ”Du ska akta dig för småsupande, småskulder och Haslebor”. Jag vet inte hur mycket som var sanning i dessa mindre trevliga ord. Det jag däremot läst är att kungen i Danmark, Christian IV gick och funderade på att dra in Hasles stadsrättigheter. Så blev det inte. Fast staden även långt senare, 1801, omtalas med negativa ord som exempelvis fattig och usel m.m. Mycket går i olika tidscyklar. Hasle har exempelvis haft stora inkomster av lera m.m.

Det började i staden byggas rökerier 1897. Den dagen vi skulle åka hem blev det lunch här.

På det just här öde torget finns minnesmärken från en tid som varit. Vi kommer senare att berätta om det mer i detalj.

Det finns även i denna staden en del tjusiga och mysiga hus. Förstår att det är lite svårt att tävla mot några andra kuststäder på ön.

Staden är centrum för hantverk. Grönbechs Gård är ett före detta packhus. Någon gång hoppas jag vi besöker insidan och får se vad medlemmarna har tillverkat.

Vi hade mycket trevligt under våra fem dagar, som vi hade Hasle som bas. Vi har faktiskt redan hunnit vara tillbaka i staden. Då var det inte lika strålande väder. Men på tal om vår bloggrubrik…

Det var mäktigt att på någon minut nå ner till en väntande solnedgång. De magnifika solnedgångarna över Östersjön tog vi med oss hem som ljuvliga minnen, som vi kan plocka fram en stormig, regnig senhöstkväll. ❤

Genom byn Teglkås

Från härliga Helligpeder hamn är det enbart en kilometer till nästa by. Det är svårt att titta sig mätt på idyllen, havet och de mäktiga stigningarna bakom de tilltalande husen i byn Teglkås.

Omkring år 1700 kallades den lilla byn för Tegl Kaas. I mitten av artonhundratalet gick byn under de två namnen Kaas Fiskerleje/Kaas fiskeby.

Det känns mäktigt när jag läser att det ska vara hela åttio meter sluttning bakom husen. Perfekt vindskydd när det blåser rejält från det hållet.

Du har säkert noterat att det även i denna by finns kvar minnen från två rökerier, som var i bruk från omkring årtalet nittonhundra och fram till sextiotalet.

Det är en mycket njutbar sträcka från man blinkar av från väg 159 och rullar nerför den slingrande Teglkåsvej och vidare längs kustremsan.
Solveig upptäckte en intressant sak…

…här gick det tydligen att hyra. Vi gick aldrig uppför trappan och läste vidare information. Men nu när jag sitter här och pausar efter en runda upp till vår vind blev jag med ens mega intresserad. Det mesta går att goooogla. 😉