Madsebakke

Här har vi varit förut… var min första tanke då vi parkerade den lilla blå på parkeringen. Skillnaden var att vi inte kom längre än till parkeringen den gången… Nu gick det bättre!

Vi reser, i fantasin, nästan 4000 år bakåt i tiden och hamnar på bronsåldern.

Så här efteråt har vi konstaterat att det finns ett hällristningsfält till, en bit ifrån detta. Det får bli ett besök där nästa sommar. Flera gamla stenbrott i området gjorde att två hällristningsfält förstördes.

På lite avstånd ser det ut som vilka släta berghällar som helst. Nästan lite tråkiga. Men tittar man närmare så…

De 14 olika skeppen vid Madsebakke har ristats in under många år. Det här är troligen det äldsta.

Skeppet var det viktigaste transportmedlet under bronsåldern. Skulle man få tag på brons behövde man ett skepp. Inte så konstigt då att man valde att rista in just skepp.

Visst är det spännande att fundera kring hur bronsåldersmänniskorna tänkte. Tydligen var skeppet även en religiös symbol – solens resa över himlen eller en resa till dödsriket?

Det här skeppet funderade jag lite extra över… ?

Andra heliga figurer; fotavtryck och hjulkors. Med en stor portion fantasi kan man strosa omkring på Madsebakke och leva sig in i hur det var på bronsålder, Fast ändå inte… Det är svårt att tänka sig in i hur det var att leva här för så länge sedan.

Gotlands största skeppssättning


Tidigare har jag lagt in ett inlägg om det fina fiskeläget i Gnisvärd. Om man tar av den norra infartsvägen, från väg 140 mot Gnisvärd, når man efter ca 1 km Gotlands största skeppssättning.

Skeppssättningen syns från vägen. Den ligger i en uthuggning i skogen. Det går att parkera på höger sida. Skeppet är 47 meter långt och 7 meter brett och tillhör ett av öns bäst bevarade. Sammanlagt är det omkring 100 resta stenar i skeppet. Stävstenarna är ca 1.3 meter höga. (Detta foto är taget från andra hållet.)

50 meter längre in i skogen finns ytterligare ett skepp. Det är byggt med fritt lagda stenar med något större block som markerar stävarna.


Det finns två mindre runda stenringar. Undra vad de betyder?

Det har även byggts för hand i skogen av lekfulla människor.

Himlens krafter har lämnat spår.

Alla myror drar sitt strå till stacken. Det spelar ingen roll att det är en helgdag.

Den som skapade träden har också lekfull fantasi.
Det var så lugnt, fridfullt och soligt under vårt besök. Vi stannade till i en större glänta och insåg att här har kanske en gång legat en bostad. Vilka levde där? Var de lyckliga? Hur var deras vardag? Träden runt omkring viskade tyvärr inga berättelser. Min ”nyfikenhetsådra” fick inga svar.

Häftig avslutning. Först nådde vi havet och körde söder ut en bit. Vad snopen jag blev när det visade sig att jag skulle ratta mellan fiskebodarna. Plötsligt var vi tillbaka på platsen som vi gick på i augusti. Då när vi tagit en paus i allt uppackande på hemmaplan och njöt på stranden.

Extrainfo till de som vill veta lite mer:
Det var under den yngre bronsåldern som det började byggas gravar i form av stora skepp. Den döde brändes på bål, benen krossades, tvättades och placerades i ett lerkärl. I skeppen lades ofta gravgåvor av brons.
På Gotland finns ca 350 skeppssättningar som är synliga och bevarade. Från början fanns det många fler.