Ett av mina finaste minnen från Gotland är en sommarmorgon då Bosse och jag cyklade längs Ekstakusten. Det som gjorde den cykelturen till ett minne för livet var att havet låg alldeles stilla, utan minsta krusning. Nu är jag visserligen inte någon expert på hur hav brukar bete sig, men jag vill ändå hävda att det inte händer alltför ofta att ett hav är alldeles spegelblankt. På Bornholm har vi, ännu, inte fått uppleva vare sig att cykla längs havet eller att se det ligga alldeles stilla. Men den som väntar på något gott…

Alltsedan vi ”slog våra påsar ihop”, Bosse och jag, har vi bott på många vackra platser i vårt land. Nästan alltid med havet som granne.

Hur är det egentligen? Är det kanske vackrast när det skymmer?

Eller är det den ljusblå nyansen som slår det mesta?

Om man befinner sig i en segelbåt spelar nog inte färgen så stor roll. Då tror jag att man är betydligt mer intresserad av om det blåser eller ej…

Hit vill jag återvända en dag med strålande sol. Det ska bli spännande att se vilken nyans av blått som framträder då och vad som händer med alla de andra färgerna runtomkring.

Hur många nyanser finns det egentligen av färgen blå? Kanske oändligt många? Nästa gång vi åker till Bornholm hoppas vi på att både himlen och havet visar upp några av dem.