Etikettarkiv: bokslukare

Tjolahopp Tjolahej, del 1

Publicerad den av
20

Vi har ägnat oss åt en nostalgisk resa, på flera sätt, i veckan som gått. Med hjälp av Öppet Arkiv på SvT och första säsongen av Pippi Långstrump gjorde vi en resa tillbaka både till Gotland och till vår barndom. Jag var bara fyra år när de första avsnitten spelades in, Bosse var hela nio.
Det har gått många år sedan jag såg avsnitten för första gången på TV (vet faktiskt inte vilket år det var). Men, när jag såg dem då hade jag aldrig satt min fot på på Gotland. Som den bokslukare jag alltid varit och är så tror jag faktiskt att jag tyckte bättre om Pippi i bokform än på film.
Nu när vi såg om avsnitten gjorde vi det med helt andra ögon. Så snart det dök upp en utomhusmiljö stannade vi till och försökte känna igen oss. Det var sannerligen inte lätt!
Det har ju gått ungefär 50 år sedan avsnitten spelades in så allt är sig förstås inte likt… Dessutom är inte allt inspelat på Gotland.
Vilken tur att det finns kreativa och duktiga människor som gjort en fantastisk guide: ”Upptäck Visby i Pippis fotspår”. Den har vi tagit till vår hjälp för att hitta rätt bland hus och gränder. Bosse har dessutom gjort ett gediget detektivarbete i att leta upp rätt bilder. För bilderna som finns med i inlägget är såklart våra egna. Följ med…

Redan i inledningsavsnittet rider Pippi längs med muren och man ser en skymt av både Dalmansporten och Domkyrkans torn, men när hon sedan rider in genom muren gör hon det genom…

Brunnsporten. Denna port tyckte vi var lätt att känna igen. Den dyker upp i flera avsnitt.

Fick ta fram kameran och knäppa en bild mot TV-rutan för att få med en bild på Villa Villekulla. Vi har aldrig kommit i närheten av Villa Villekulla så att vi kunnat ta några kort. När TV-avsnitten spelades in tillhörde huset Gotlands Regemente på Visborgsslätt. På 70-talet flyttades det till Kneippbyns Sommarland. Och trots flera semesterresor och fem år som fastboende på Gotland, blev det aldrig något besök på Kneippbyn… Den som vill läsa mer om Pippis hus kan göra det på kneippbyn.se. Själv plockar jag fram ”Boken om Pippi Långstrump” och läser: ”I utkanten av den lilla, lilla staden låg en gammal förfallen trädgård. I trädgården låg ett gammalt hus, och i huset bodde Pippi Långstrump. Hon var nio år och bodde där alldeles ensam.”

Även denna bild är knäppt mot TV-rutan. Tror inte att min mamma riktigt uppskattat om jag fått Pippi till bästa kompis. Fast jag hade säkert tyckt att det varit både omväxlande och kul… om inte annat så är det väl inte helt fel att ha en kompis som har en hel kappsäck med guldpengar… och som är så generös och givmild som Pippi.

Enligt den tidigare nämnda guiden är Uddens gränd det enda gatunamnet som skymtar förbi. Det konstaterade vi också. Som vi spanade för att försöka hitta någon mer gatuskylt… men inte då. I en av scenerna stannar Pippi, Tommy och Annika till och kikar ner på en bebis i en barnvagn. Då syns gatuskylten tydligt på husväggen. Vilken tur att vi fotograferat nästan alla gatuskyltar i innerstan…

Övre Finngränd. Här sitter alla barnen och spelar på sina nyinköpta Lergökar. Kling och Klang rycker ut för att få dem att skingra sig. I det röda huset, på den övre bilden, bor Allan. Han kommer ut från sitt hus när Pippi bjuder in till sitt avskedskalas.

Pippi, Tommy och Annika springer nedför kyrktrappan. Sprungit har vi inte gjort, men väl vandrat både uppför och nerför. Puh! Utsikten ner över Visby får bli dagens avslutningsbild. Den här utsikten är en av de finaste vyerna jag vet från Visby.
Fortsättning följer…

Bibblan på Råå

Publicerad den av
7

Det är samma sak vid varje flyttning. De två utbildade bibliotekarierna sökte sig snabbt till närmaste bibliotek på Kaptensgatan.
Intressant att det går snabbare att cykla än att ta bilen mellan vår nya lya och bibblan (skulle lätt kunna gå på mindre än tio minuter). Förutom frisk luft och motion får vi en underbar utsikt över havet och det känns som det skulle vara möjligt att simma över till Ven. Vii ser även norra Själland. Jag som alltid älskat havet och öar får därmed en dubbel dos av det sistnämnda.

Efter vi fått våra nya lånekort kunde vi på hemmaplan äntligen börja bläddra i juli månads ”Bokspegeln” och därefter beställa en rejäl dos titlar. Vi har inte precis haft tid för läsning under många veckors tid.
”Aldrig mer flytta”, brukar vara en sliten fras mellan oss. Aldrig tycks vi hålla det oskrivna avtalet. Eller hade vi taskigt minne redan 1992? 😉

Vilken förmån att kunna göra beställningar på hemmaplan och sedan inte ens betala en riksdaler när vi hämtar dem. Samma förmån på vackra Gotland. När vi bodde i Ystad fick vi betala för varje beställning. I Skummeslövstrand var det antagligen familjen Lidén som gjorde att bokbussen behöll sitt stopp vid vår återvändsgata. Våra döttrar var då riktiga bokslukare. Vår bästa tid var naturligtvis när vi lånade hem böcker som vi packat upp från en låda. Själv var jag socialbibliotekarie och måste såklart veta först om böckerna passade mina låntagare. Solveig som jobbade som barnbibliotekarie hade en rejäl trave böcker vid sängen när vi bodde i Hjo. Hennes nya guldkorn passade jag också på att läsa. Alla dessa nostalgiska minnen… ❤

Då syftade jag på nostalgiska och fina minnen. Min första beställning kom redan dagen efteråt. Romanen handlade om motsatsen. Den gripande romanen som Kelly Rimmer gediget snickrat ihop är inspirerad av en sann historia. Här handlar det om NASA:s kontroversiella underrättelseprogram som anställde före detta nazister efter andra världskriget. Kapitlen växlar mellan Sofie i Berlin och i Huntsville, Alabama och Lizzie i Texas och i Huntsville i Alabama. Tidsperioden flyttar sig framåt från 1935 och in på femtiotalets första del.
Jag är känd för att ”suga” i smådoser av innehållet i en bra bok. Gå och fundera ett tag. Hur hade jag gjort i samma sits? Det är så lätt att ha åsikter och låta präktig i olika sammanhang. Men känner vi oss själva till 100 %? Här handlar det inte om svart eller vitt. Rimmer plockar fram många olika nyanser. Det allra sorgligaste är att vi människor TILLSAMMANS inte har blivit klokare och lärt oss av historiens mörkaste tider. I min fantasi försökte jag lista ut hur jag skulle gjort i Sofie och Jürgens knepiga situation.
Betyg 5/5.

Ps. Jag svarar på eventuella kommentarer med en symbol. Det enda mörkar jag vill tillåta mig att befinna mig är november månads naturliga kretslopp. Hundratals timmar återstår innan jag förhoppningsvis kan välkomna alla leksugna till fråga 1. Det ser ut att bli tio Skrapkryss i potten. En av dem går till någon som navigerar rätt i Grändernas stad. Men först ska vi åka med en fullastad ”Den lilla blå” till vårt magasin i Kurt Wallanders stad, som var det givna nästa bostället, under våra fem underbara Gotlandsår. Livet går inte rakt fram på räls. Min nästa bloggplan fick sig en ”käftsmäll”. Kanske får du redan i nästa inlägg en glimt av den. Då tittar jag i nostalgins backspegel. Gotlandsinlägg kommer givetvis att fortsätta trilla in på gotlanduppochner. Men de får vackert lära sig att ibland stå tillbaka under resten av året. Längre fram i tiden lägger vi i nuläget inte ner någon energi på.
Du som nåt ända hit ner i texten. Var rädd om dig och alla dina medmänniskor runt omkring dig. ❤