En tidig morgon i Bölshavn

Att komma till samma plats med bara ett par dagars mellanrum kan tyckas som en onödig repris. Men, om det första besöket är gjort en morgon då himlen är gråvit och det andra en solig eftermiddag är det som att besöka två helt olika platser.

Vi var på väg från Svaneke mot Gudhjem tidigt på tisdagsmorgonen. När vi nästan var framme i Bölshavn fick vi se en parkering på höger sida. Givetvis stannade vi till och gick ner mot havet.

Det var stilla och både hav och himmel hade olika nyanser av grått. Det finns de som säger att man kan ta bättre bilder då, än i solsken, och kanske är det så att man kan få fram en annan typ av stämning. Får jag välja så föredrar jag att fotografera när himlen är blå.

Med tanke på att vi tidigare fotograferat raukar på många olika ställen på Gotland och på Fårö, så har väl ett visst intresse för stenformationer infunnit sig. Jag brukar försöka att hitta olika figurer. Som den här gubben med hatt som spanar ut över havet.

Så härligt! Det tjocka molntäcket har fått sprickor och plötsligt finns det inslag av blått.

När jag såg att Bosse hade satt sig till ro för att njuta av utsikten över havet kunde jag fortsätta att traska omkring med kameran i högsta hugg.

Det var vilsamt för både kropp och själ. Tidig morgon, helt ensamma, nästan vindstilla, inga störande ljud – bara fågelsång, med utsikt över ett lugnt hav…

I nästa inlägg återvänder vi till samma plats i solsken. Det blev en helt annan upplevelse. Välkomna tillbaka!

Ibs Kirke

Jag är mycket förtjust i absidkor. Ibs Kirke kunde smält in perfekt bland Gotlands ”96 kyrkor”. Om du tittar in på vår kategori Medeltida kyrkor på Gotland så håller du säkert med.

Denna vackra kyrka ligger ungefär 3 km sydväst om Svaneke och är en av öns bäst bevarade långkyrkor.

Tänk vad fort vädret kan ändra sig. Eller ligger sanningen och skvalpar någon annanstans? Svaret kommer i ett ps på slutet. 😉

Ibs Kirke är en romansk kyrka och även en av Bornholms äldsta. Kyrkan ska vara byggd på slutet av 1100-talet.

Dekorationen på väggen är gjord av Gerd Hiorth Petersen.

Altartavlan är från 1846 och är målad av Christoffer Wilhelm Eckersberg och hans elever.

Predikstolen dekorerades 1964 av konstnären Paul Höm.

Det är alltid intressant att studera och jämföra dopfuntar.

En dansk författare vid namn Hans Henrik Möller har skrivit en roman som heter Burgundia. En del av handlingen utspelar sig i Ibs Kirke. Detta har säkert ökat på besöksantalet.

Ps. Det var grått väder när vi besökte kyrkan. Några dagar senare hade vi varit ute och njutit någonstans på ön i strålande solskensväder. Då upplyste Solveig plötsligt mig om att vi skulle stanna till vid Ibs Kirke, så hon kunde ta några nya och finare exteriörbilder.
Synd att jag inte då visste om att den kände lantbrukaren och politikern Niels Anker Kofoed är begravd här. Han levde mellan 1929 och 2018 och hann med många viktiga uppdrag. Danmarks jordbruksminister var ett av dem.

En mysig kväll vid Listed fiskeläge

Helt säkert har vi på tidigare semestrar rullat igenom Listed, på väg mellan Gudhjem och Svaneke. Då tänkte vi säkert inte på att orten var ett fiskeläge med egen hamn. Annat större hägrade. Tänk vad man missar om farten blir för hög och tiden är för knapp.

Vilken tur att vi redan första kvällen bestämde oss för att njuta av en solnedgång. Chansen dök nämligen aldrig upp kommande kvällar. Ibland ska man inte skjuta upp saker.

Listed kommer att återkomma i andra inlägg, längre fram. Before Sunset hade vi sökt oss ner till havet medan det fortfarande var ljust. Från vår gropiga smala grusväg chansade vi på en lika smal asfaltsväg, lite längre fram. (Kusten och havet såg vi från vår parkeringsplats vid logistället). Bingo! Vi kom direkt fram till Listed och drog oss ner till parkeringen. Den gula lampan hade en bra bit ner till ”havet”. Därför kunde vi lugnt betrakta det mysiga gamla fiskeläget och se oss omkring i omgivningen.

Undra om den tvåfotade kvartetten hade bättre utsikt från sin höjd?

Nu var den rullande frågan om vi skulle våga oss på att i mörkret köra samma sträcka tillbaka, eller köra fram till Svaneke på större vägar?

Chokolade-Vinge, Siproeta epaphus

Först ut i raden av fjärilar, från Bornholms Sommerfuglepark, är Chokolade-Vinge.
Man behöver inte fundera länge över hur den fått sitt danska namn.

Denna fjäril är en av de vanligaste fjärilarna i Centralamerika läste jag på en engelsk sida.
På bilden ser man verkligen de karaktäristiskt taggiga kanterna på bakvingarna.

Fjärilarna var ganska samarbetsvilliga. För en gångs skull kunde jag till och med ta flera bilder på en och samma fjäril, innan den fladdrade vidare. För att det inte skulle bli alltför lätt gjorde värmen och fukten att kameralinsen immade igen med jämna mellanrum.

Visst kommer man att tänka på ljus choklad, mörk choklad och en liten spritsad rand av vit choklad?

Fjärilen tycks ha en mycket blandad smak. Förutom nektar lever den även på ruttnande frukt, kadaver och gödsel. Hm…

Ett minne från långt tillbaka i tiden. När jag gick i skolan fick vi göra fjärilar genom att måla på den ena sidan, vika papperet och trycka ihop det. När man vecklade ut det hade man en perfekt symmetrisk fjäril. Får samma känsla när jag tittar på ovanstående bild. Symmetri!

Bornholms Sommerfuglepark, Nexö

Det finns både fördelar och nackdelar med att återvända till något man besökt tidigare. När vi besökte Bornholms Sommerfuglepark för några år sedan tyckte vi nästan att fjärilarna var på gränsen till obehagliga eftersom de flög överallt och till och med landade på oss.
Den här gången såg jag fram emot att jag skulle kunna ta bilder av den ena vackra fjärilen efter den andra med mitt macro. Helt utan den vanliga otålighet som hör ihop med fjärilsfotografering. Här skulle de ju landa på Bosse och jag skulle helt lugnt kunna knäppa bilder på rad…

En klar fördel med att återvända är att det är lätt att hitta vägen när man känner igen sig.
Vi tog oss snabbt till rätt plats och kom fram precis efter att de öppnat. Det var inte direkt någon trängsel på parkeringen.

Vi insåg att vi för första gången skulle kunna utnyttja vår ålder vid biljettköpet. Alltså betalade vi 100 dkr var. Eftersom vi kom ihåg att det var varmt därinne hade vi valt tunna plagg i garderoben.

Trädgården utanför själva fjärilshuset gav mig känslan att jag skulle velat dra på mig ett par trädgårdshandskar och ”fixat till det” lite här och där.

Det går inte att förbereda sig på hur varmt och fuktigt det är när man kliver in innanför dörren. Efter bara några sekunder var våra kameralinser helt immiga. Som tur var hade jag en liten duk med mig som jag kunde torka av linsen med, med jämna mellanrum.

Obehagskänslan av alltför närgångna fjärilar behövde vi inte bekymra oss om. Snarare var det så att det kändes som om det saknades många av de fjärilar vi sett vid vårt förra besök.

Förutom fjärilar och fiskar såg vi även några små vaktlar och så mötte vi förstås landsköldpaddan Sofus, endast ca 50 år gammal.

Även en fjärilsfotograf måste till sist ge upp på grund av värmen och fukten. Totalt genomsvettig kändes det skönt att få komma ut i friska luften igen. Förstår kritiken som jag läst i många omdömen. Hela anläggningen känns lite ”bortglömd” och långt från sin glans dagar. För oss som trots allt lyckades fånga flera olika fjärilar på bild till slut så var det ändå ett helt okej besök, värt pengarna. Åker man däremot dit med förhoppning om att se tusentals fjärilar (tror faktiskt att jag läste det i en annons) då förstår jag att man blir besviken och känner sig lurad.


Vid vårt nästa inlägg kommer jag att presentera fjärilen: Chokolade Vinge.

Svaneke Havn

En tidig morgon parkerade vi bilen vid hamnen i Svaneke.

Det verkar numera mest vara fritidsbåtar som håller till i hamnen.
Det krävs några rejäla tryck på min inre ”tillbakaihistorienknapp” för att jag ska kunna se hur det såg ut här förr. Sådär! Då reser vi tillbaka till året 1555. Det var det året som Svaneke grundades. Den lilla staden hade snabbt blivit en populär köpstad. Rika köpmän byggde rejält stora gårdar, som kan beskådas än.

Köpmännen byggde ut den lilla hamnen som fanns på plats. Därmed gick finanserna ännu bättre. Men allt går inte att styra från guldbörsen. En omfattande stormflod ruskade om 1872 och hamnen ödelades totalt.

Köpmännen fick gräva djupare i sina börsar. De slog ihop sina mynt och kom fram till att hamnen behövde förbättras rejält. De satsade på att göra den betydligt större och djupare så att större skepp kunde lägga till där.

Om vi flyttar oss fram till modern tid kan konstateras att Svaneke havn är en aktiv fiskehamn. 2011 inledes ett projekt under namnet Havfrisk. Detta finns numera i hela Nordeuropa. Samma år fick hamnen en vågbrytare som skapar lugn i hamnen, oavsett vindriktning. Det måste kännas tryggt av många aspekter.

Lugn behövs numera på många fronter.

Vi befann oss i Svaneke vid flera olika tider på dygnet. Vilken fin stad det är. ❤

Vilket perfekt tillfälle att fråga en expert om varför staden bär just namnet Svaneke. Ska jag vara helt ärlig fick jag aldrig något svar. Förmodligen fick staden sitt namn efter en vik där vilda svanar höll till.

Det var ingen trängsel här just denna morgonen. Tyvärr ingen sol heller. Vi trivdes bra ändå.

Bornholm Panorama Apartments

Vid våra tidigare besök på Bornholm har vi bott i allt från ett ”privat” hus till en nyrenoverad lägenhet i toppskick. Då vi skulle boka in oss den här gången hade Bosse letat upp några olika alternativ som lät bra. Ganska snabbt insåg vi att, trots att vi tyckte att vi var ute i god tid, så var vi inte alls det. Många andra hade hunnit före oss och allt verkade slutsålt. Efter lite sökande hit och dit, hittade vi till sist ett ställe som kunde erbjuda en ledig lägenhet den veckan vi hade bestämt oss för, Bornholm Panorama Apartments, en bit utanför Svaneke.

Det blev språkförbistring i receptionen. Mannen som tog emot oss kunde inte konversera på engelska eller danska och eftersom jag inte kunde polska så förstod vi inte varandra… Men, vi fick nyckeln till lägenhet tre och kunde sedan flytta in alla våra väskor.

Rummet var ganska stort och ljust och det lilla pentryt visade sig innehålla allt som behövdes för vårt semesterboende. Att kylskåpet brummade konstant och att frysfacket ganska snabbt blev totalt igenfruset, visste vi ju inte när vi tog den här bilden. Myrorna som flyttade in hos oss fick vi snabbt hjälp med i form av en myrdosa.

Till vänster om bilden fanns ett löst element. Så vitt vi kunde se var det den enda värmekällan som fanns i lägenheten. Tur att det var sommar. När solen lyste in så blev det varmt och skönt, men hade det regnat och blåst hela veckan så hade vi nog fått sätta på elementet konstant.

Vår bil fick stifta bekantskap med bilar från Norden och en gång från Österrike. En dag hamnade vi bredvid en snygg Porsche.

Solskensön Bornholm bjöd oss på några soliga eftermiddagar och kvällar under vår vecka. Då var det skönt att slå sig ner på altanen.

Dagen innan vi åkte hem kom bonden och slog gräsvallen utanför tomten. Så här efteråt ångrar jag att jag inte traskade iväg över gärdet och tog reda på hur det såg ut lite längre in i skogen.

Den här vägen följde jag däremot ända ner tills den svängde. Första gången utan macro och andra gången med. (Och den andra gången kommer förstås att redovisas i ett annat inlägg någon gång framöver.)
Det finns en del som är bra att veta om man väljer detta boende: Ska man bo här en vecka så är det en fördel att ha med sig egna handdukar också. De som ingår i boendet byts inte ut under veckan. Tydligen är det meningen att man ska slänga sina sopor efter att man sorterat dem, men eftersom ingen information gavs om var och hur så valde vi att ta med kartong och plast hem… Vägen till Bornholm Panorama Apartments är inte skyltat på något sätt. GPS är en klar fördel för att hitta hit första gången. Och, kör försiktigt. Vi mötte många harar och fasaner under våra turer. Jag är glad att samtliga fortfarande levde när vi åkte därifrån eftersom de flesta saknade trafikvett.
Mitt sammanfattande betyg för boendet blir *** (av fem).
Bosses sammanfattande betyg blir **

Fick Europarådets guldmedalj

Av Bornholms städer är Svaneke den minsta när det gäller antalet invånare. Den senaste ”siffran” som jag stötte på var strax under 1 200.
Den vackra rödkalkade kyrkan, som ligger 18 meter över havet, får givetvis ett eget inlägg. Den och mycket annat sevärt i den underbara staden.

Bornholms invånare kan skryta med att deras lilla ö har mest sol i hela Danmark. Sedan kan invånarna i Svaneke lägga grädde på moset med att berätta att deras lilla stad dessutom har flest antal soltimmar. Själv ser jag mest sol när jag tittar på min fru SOLveig. ❤

Klimatet i stadens skyddade läge gynnar exotiska växter. Fikon och vinranka ska frodas i åtskilliga trädgårdar. Jag vågade inte göra några stickprov för att kontrollera fakta. 😉

Undra hur många vackra korsvirkeshus det finns i Svaneke? Jag vet att staden har den mest bevarade bebyggelsen från 1700- och 1800-talen på hela ön.

Ingen sol utan skugga. År 1610 var det stor sorg i Svaneke när staden drabbades av en stor brand. Då gick mycket förlorat. Bland annat viktiga dokument som gällde stadens handelsprivilegier.

Det är få städer i Europa som fått Europarådets guldmedalj för att lyckats bevara stadens historiska karaktär så bra. Byggnadsåret 1975 utsågs Svaneke, tillsammans med ett par andra städer, till en av Europas bäst bevarade städer.
Två stora anledningar finns att peka på när det gäller bedriften.
A: Föreningen Svanekes venner arbetade sedan länge mycket aktivt för att de gamla miljöerna skulle bevaras.
B. Föreningen låg också på starkt för att staden skulle slippa få hit järnvägen som hade fört med sig ett rivningsraseri av rang.
Hatten av för föreningen. För med facit i hand. Nu cyklas det på sträckorna där det tidigare låg räls…

Lilleborg del 2

Det kan vara lite svårt att tro att Lilleborg en gång var en imponerande anläggning. Här krävs en stor portion av föreställningsförmåga för att se framför sig hur det en gång såg ut med murar, torn och ekonomibyggnader.

När jag läser på om Lilleborg kan jag konstatera att det inte var speciellt lugnt att bo på Bornholm vare sig på 1100-talet eller på 1200-talet. Denna mäktiga kungaborg fick bara finnas kvar i ungefär 100 år. 1259 brändes borgen ner.

Tur att vår bil stod kvar och att ”bilvaktaren” skötte sin uppgift.

För jag ville förstås klättra vidare upp till toppen.

Häruppe fanns det möjlighet att se långt…

Spännande! En bro över Borgensø. Hur tar man sig dit?

Så enkelt! Behövde inte ens klättra på stenarna.

Väl på andra sidan valde jag att stanna. Det fanns en stig som ledde ner till bron men den var kantad av något som såg ut som Jätteloka. Dem ville mina bara armar inte göra bekantskap med så jag vände och klättrade ner igen. Nya upptäckter väntade…

Lilleborg – kör inte förbi utan att stanna

När vi rullade av färjan i Rönne hade vi ett par timmar på oss innan vi skulle checka in på vårt boende utanför Svaneke. Vi hade inga planerade stopp utan tänkte mer att vi skulle ta oss tid att stanna om det dök upp något intressant på vägen. Det gjorde det förstås…
”Lilleborg ligger väl synlig vid vägen och det går nästan inte att köra förbi utan att stanna och ta sig en titt”, skriver Roger Pihl i boken ”Vandringsturer på BORNHOLM”. (En av de böcker som numera finns i vår bokhylla…) Så rätt han har!

Den lilla ”kringlan”, symbolen för fornlämningar, har vi bekantat oss med många gånger under åren på Gotland. När vi ser den vet vi att det kan vänta något spännande runt hörnet. Då gäller det att ratta in på närmsta parkeringsplats. Nu dök den upp när vi var ungefär mitt på ön och Bosse visste direkt vad det handlade om. Han hade läst på ordentligt inför resan.

Men, med tanke på att vår bil var fullastad vågade vi inte lämna den utan uppsikt. Bosse fick därför bara vandra med en liten bit. Sedan blev han utsett till ”bilvaktare”. Själv tog jag på mig rollen som vandrare, klättrare och fotograf.

Tänk om jag haft en tidsmaskin! Då hade jag rest tillbaka till mitten av 1100-talet. Det var nämligen då kung Svend Grathe byggde denna kungaborg.

Idag finns bara ruinerna kvar, men platsen är väl värd ett besök. Med fantasins hjälp kan man ju försöka föreställa sig hur denna borg en gång tronade här på bergknallen.

På medeltiden omgavs Lilleborg av sjön Borgesø. Den är bottenlös enligt sägnen. Numera är sjön delvis torrlagd.

Vid starten fanns en karta över området. Den borde jag ha studerat lite närmare innan jag traskade iväg. När jag gick omkring här uppe hade det varit en klar fördel om jag haft kartan framför mig. Någonstans fanns kanske resterna av det torn som jag nu kan läsa om. Ett torn där det eventuellt fanns glasfönster. I en annan text läser jag att det var i huvudbyggnaden som man, för första gången i Danmark, använde glasfönster.

Hela borgplatsen mäter ungefär 75 x 40 meter så det tar sin lilla tid att vandra runt här. Solen värmde gott, himlen var blå och fåglarna kvittrade glatt… sämre kan man ha det. Fortsättning följer…