Tiderna förändras liksom

1873 byggdes den röda boden på Råå. Namnet på den är Likvagnsboden. Det var här som några Rååbor den 11 februari 187 bildade bolaget Råå Likvagnsbolag. Då rörde sig om 94 andelar för tio kronor styck. Bolaget köpte in en likvagn som förvarades i boden.

På Råå museum går det att läsa om redovisningar från tidsperioden 1912-1938. Bland de gulnade papperna finns uppgifter om namn, datum och priser. Axplock: Första året kostade taxan en krona och tjugofem öre. Elva år senare hade taxan gått upp till sju kronor. Under de mörka depressionsåren på trettiotalet sänktes priset till sex kronor. Annars var det under tiden som spanska sjukan pågick som bolaget hade sina glansdagar. 62 körningar under året 1918 blev det. Annars låg medeltalet runt 50 körningar med likvagnen, som omsorgsfullt hölls i gott skick.

Avslutningsåret blev 1937 då endast 2 körningar finns noterade. Två dagar efter Norges nationaldag skedde sista körningen och Råå Likvagnsbolag likviderades och hade därmed spelat ut sin roll. Orsaken var såklart att människor dog oftast på sjukhus och sederna för begravning förändrades.

Alla vi små människor behöver var sin stressfri zon. Numera är det privata ägare.

Fotnot:
Intressant fakta hämtade jag från en text av Marie-Louise Glaving.

Höstminnen från promenad vid Råån

En hösteftermiddag utforskade vi området där Råån mynnar ut vid det gamla fiskeläget på Råå. Totalt är ån ungefär 3 mil lång. Lite kul kuriosa. Tidigare skrev man ordet Råå-ån. Då kunde ål från ån heta Råå-å-ål. Därmed det enda svenska ordet med fyra å på rad. 🙂

Solveig skötte kamera och fotograferandet. Jag försökte gå så vanligt som möjligt med min vänsterfot. En trilskande kundvagn på Maxi, som gav mig sendrag m.m. hade lämnat ”spår” efter sig. Nu går jag som vanligt på jämnt underlag.

Här finns många fina leder och stigar att gå med eller utan hund. Är det fint väder väljer jag ofta att gå vid Råå vallar och njuta av havet och utsikten mot Ven och grannlandet Danmark. Annars väljer jag Tallskogsleden som jag har ett stenkast från vår lilla lya. Den är 5 km lång med många stickspår. Under min tidiga morgonpromenad i mörker tar jag inga steg utanför belysningen. 😉
Nu längtar vi efter att gå här vid Råån igen, när våren är på g. Innan dess finns det en ”ocean” av pusselbitar som behöver komma på rätt plats. Om några veckor vet vi om de två kantigaste passar in i vårt gemensamma livspussel.
Vi svarar med ett ❤ på eventuella kommentarer.
Ps. I min hjärna försöker jag lära mig Bornholm, som jag gjorde med fantastiska Gotland. Det finns många likheter mellan öarna. B har också mycket gemensamt med södra Skåne.

Lilla slottet på Råå

Är det någon av våra bloggbesökare som känner igen jugendhuset, i kurvan på Rååvägen?

Varken jag eller Solveig hade för en gångs skull problem med att placera rätt deltagare i detta hus, på vår Duo knapp, när vi fick frågan från Malin Olsson: ”Vem bor i jugendvillan?” Orsaken var att vi en eftermiddag på avstånd såg en kvinna bära på saker som skulle in i huset.
I detta andra program, om jultomten sagt att jag får ett hus helt gratis, hade jag utan tvekan valt det ”Moderna ladhuset”. Såg du programmet? Vilket av kvintetten hade du valt?

Väldigt pampigt hus som ligger strategiskt i en korsning av tre kullerstensgator. Enligt Helsingborgs stadsarkiv lämnades en byggnadsansökan in 1895 till Råås byggnadsnämnd. Tjugofem år tidigare hade sjökapten J F Göransson tillsammans med sin fru Anna Cecilia tillsammans köpt markområdet. I vår tidning läste jag att frun länge drev ett gästgiveri rakt över gatan.

Anna blev änka. Hennes dotter såg till att detta hus byggdes på tomten. Byggåret var 1897. Anna flyttade in och levde sina sista år på ”Lilla slottet på Råå”.

Är du nyfiken och vill titta in i huset kan du googla mäklarfirman HusmanHagberg. För huset är till salu för endast 13,5 miljon. Ansvarig mäklare heter Linus Bermont.
Här kan du gratis få sifferfakta: Tomtytan är på 480 kvm. Det rör sig om 6 rok. Boarean är 194 kvm. Det finns en källare på 100 kvm.

Några ord från Wikipedia:
Förbländertegel är ett finare och mer hårdbränt och frostbeständigt fasadtegel med större krav på måttnoggrannhet än vanligt murtegel. Tidpunkten när det var som populärast var i slutet av 1800-talet och fram till första världskriget. Förbländetegel är ofta ihåligt.
Benämningen kommer från tyskans ”Verblender”.
Tio till platser i Sverige nämns som har förbländertegel. Kul för mig att läsa Grand hotell i Halmstad. Det står även med två svenska tegelbruk som tillverkade förbländertegel. Duon hette Skrombergaverken och Minnesbergs tegelbruk i Skåne.

Det var alltså mycket finare att ge sitt hus denna synliga yta. En slags spegel utåt för att markera gott om pengar. Att lägga till blå inslag i det bruna var en tydlig markering för ännu större välstånd. Några trappsteg uppåt. Själv tror jag med min naiva barnatro, att det inte automatiskt innebar en genväg till himmelriket.

Strandpromenaden på Råå

Den här oktobersöndagen hade vi mer tur med vädret än förra helgdagen. ”Den lilla blå” fick förstås inte så mycket motion när den i maklig takt rullade ner på kustvägen. Men jag var snäll och lät den står på Batteritorget med utsikt mot Danmark. För jag minns från förra söndagen när den fick stå med ”baken” mot Ven.

Mysigt att se att vädret lockade ut många medmänniskor. En del njöt som paret på bänken. Andra tog sig ett uppfriskande bad. Det tillströmmade personer till en fiskebod, där det skulle bli något slags ”kalas”. Vi mötte de som gick hundpromenader och olika generationer som njöt tillsammans.

Solveig lyckades ändå få till ett foto där jag inte ser någon levande varelse. Skorstenet längst till höger var mitt riktmärke under mina första ensamma cykelfärder genom ”skogen”. Skulle jag nått fram till det hade jag trampat på alltför långt ifrån vår lilla nya lya.

Det är häftigt att det så nära centrum och vägar finns en kustnära charm som många kan få ta del av.

Jag kanske borde skriva ett manus om en fågel som är rädd för att bada? Nu kom jag dumt nog att tänka på kvinnan/kvinnorna/förlaget som fräckt stal mitt manus om en krokodil som fick ont i en tand. 😦 Upptäckten gjorde jag på Per Gessles hotell. Undra om jag någon gång i livet gjort en sådan rekordsnabb inre resa från harmoni till disharmoni?
De liggande fåglarna verkar ha det bra längst ut på bryggan.

Undra om Solveig tycker att detta är ett ”Bamseplåster” till mig för att jag ryckts upp från alla mina favoritfiskelägen på Gotland & Fårö? På plats i söndags njöt jag för fullt och hade fokus på nutid. Det var nu i den sköna skrivbordsstolen, som de nostalgiska tankarna fick ett eget liv. Vad skönt att jag inte ens behöver byta blogg för att få min dos av favoritfiskelägen.

”Solveig! Du måste fota den blå dörren.”

Självklart måste en röd också få egen plats i inlägget.

De som har extra bra syn kan känna igen vissa byggnader inne i Helsingborg centrum.

Fotnot: Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Pausen är slut för mig. Det är dags att sätta skärpa och göra några andra förbättringar på bilder från Grändernas stad. Syftar varken på Råå eller Helsingborg. 😉

Första oktoberdagen på Råå småbåtshamn

Ja det heter PÅ RÅÅ. Dagen innan var vi också i dessa trakter. Då var det härligt sensommarväder. Tyvärr hade jag antagligen mer fokus på en trilskande vänsterfot, för jag glömde kameran hemma. Denna dag var det också en strålande solig förmiddag.
Men den gula lampan hade gömt sig när vi efter söndagslunchen åkte de få minuterna till centrum på Råå.

Solveig fick ansvar för kameran och befann sig hela tiden en bra bit framför mig. Ibland såg jag inte henne.
Det pågick en hel del aktivitet i hamnen. Jag studerade när de pysslade med sina sysslor. En del båtar lämnade sina ”bås” och tog sig ut på fritt vatten. Andra personer navigerade tillbaka till hamnen.
Visst är det häftigt att vi bor så nära Ven. En ö som jag har många skiftande minnen från. Allt från släktresa, klassresa med våra skolbarn, turer med en dotter och två döttrar. En tidig novemberhelg bodde vi till och med över där. Det var den helgen då jag åtminstone på papperet letade bostad för både företagsverksamhet och privat boende. (Dömt att misslyckas på bostadsfronten) Fortfarande kan jag hålla med mig själv när det gällde mina tjusiga kalkyler. Hit kommer det varje säsong massor av människor, utan bil (200 000 stod det på ett statistikställe). Perfekt ställe för att visa upp våra 3 333 st olika kaffekoppar och många andra samlingar. Men Bjärehalvön blev ändå den rätta pusselbiten, efter väldigt lång väntan. Fanns det någon som trodde på vår galna idé? Jodå. Min älskade mamma trodde på oss. Alla andra tvivlare fick fel – med facit i hand. Men utan skyddsänglar hade det blivit tvärtom.

Nu hade jag också tagit mig längst ut och återsett min gamla kurskamrat från bibliotekshögskolan i Borås. Den där söta retstickan med skåpet bredvid mitt. ❤
Vi vände på ”skutan” och traskade inåt igen.

Fortfarande lite blått på himlen.

Långt Ps.
Vi får göra ett återbesök på samma plats under en annan årstid och väderlek. Det låter som en kategori på gotlanduppochner. Eller hur? 😉
Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Efter en lässtund ska jag ta itu med förberedelser till ABC i november och Grändernas stad, som också kommer att ha inslag av lek/tävling. 10 stycken Skrap-Kryss bjuder vi på denna säsong. Hoppas både gamla och nya deltagare har lust att leka i mörka november. Enkelt upplägg. Skriv A, B, eller C. (Tre gånger är det fyra alternativ och annat poängsystem). Du slipper detta år både att ta dig upp från en djup bassäng och klättra 222 meter upp på ett konstigt stavat berg, som blev november om det lästes segnälkab. 😉 Istället ska du så snabbt som möjligt bli av med 6 st sura gubbar och ta dig till finalspelet och samla på glada gubbar. Lätt som en plätt. Tekniskt sätt skulle årets mästare kunna koras redan måndagen den 6 november. Men nytt i år är att alla får fortsätta att tävla vidare och kan vinna fler Skrap-Kryss. Både de tre på ”prispallen”, sexan, trettonde platsen slipper heja på de andra denna säsong.
Innan ABC-inlägget klockan 18:00-22:00 kommer det varje dag att läggas in en gotländsk gränd. På slutet finns en fråga. Enkla och banala i början. Tävlingstid är från inlägg till klockan 17:59. Spelar ingen roll där när du lämnar ett svar. Vi kommer att dra en vinnare varje kväll, som svarat rätt. Poängen kommer att följa månadens datum. Därför en poäng första kvällen och sista kvällen hela 30 poäng. Visst låter det spännande? En Skrap-Kryss till segraren med flest poäng på min namnsdag. (Anders)

Gosse med båt

Vid Råå södra skola, alldeles vid havet, gjorde vi ett stopp för att fotografera konst.

”Gosse med båt” gör sig bra här, nära stranden och havet. Undra vad han drömmer om? Kanske att båten ska nå ända fram till Danmark eller åtminstone Ven? Personligen tycker jag han ser lite för gammal ut för nakenbad. Annars finns det ett en liten bit norr ut från platsen.

Skulptören Arthur Johansson föddes 1904 i Loshult som ligger i Kristianstads län och dog tio år efter denna skulptur kom på plats. Arthur var både skulptör och tecknare.

Några dagar tidigare cyklade jag förbi här utan Solveig. Då var det rast och många barn befann sig på lekplatsen bredvid. Även några mammor och personal befann sig på området. När jag såg att gossen saknade badbyxor vågade jag inte ställa mig där och fotografera. Personligen blev jag en aning ”sur” på mig själv för att jag kände ett obehag, som en oskyldig konstintresserad bloggare. Om en kvinna fotograferat tror jag ingen hade reagerat över situationen. Men mest störd blev jag när jag en minut senare skulle cykla ut till höger om skulpturen, mellan två låga murar. Där stod fyra cyklar och blockerade vägen. De var inte av elevstorlek… För att inte bli en ny variant av ”En man som heter Ove” flyttade jag inte på de felplacerade tvåhjulingarna. Antagligen hade det blivit dominoeffekten och full uppmärksamhet på ”Gubben med cyklarna”. 🙂
Vilken lyckad roll Rolf Lassgård gjorde av Fredrik Backmans succéroman. Jag och Solveig såg filmen på biografen i Ystad. Vi har den på DVD. Eftersom det är grått och lite dimmigt ute…
Ps. Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Är fullt sysselsatt med att få ihop något trevligt till novembers ABC. Förberedelserna som jag alltid gör i god tid tar mycket längre tid än min novembertid framför skärmen. Tio Skrap-Kryss kommer jag att bjuda på.
Önskar dig läsare/besökare en fin tisdag.

Bibblan på Råå

Det är samma sak vid varje flyttning. De två utbildade bibliotekarierna sökte sig snabbt till närmaste bibliotek på Kaptensgatan.
Intressant att det går snabbare att cykla än att ta bilen mellan vår nya lya och bibblan (skulle lätt kunna gå på mindre än tio minuter). Förutom frisk luft och motion får vi en underbar utsikt över havet och det känns som det skulle vara möjligt att simma över till Ven. Vii ser även norra Själland. Jag som alltid älskat havet och öar får därmed en dubbel dos av det sistnämnda.

Efter vi fått våra nya lånekort kunde vi på hemmaplan äntligen börja bläddra i juli månads ”Bokspegeln” och därefter beställa en rejäl dos titlar. Vi har inte precis haft tid för läsning under många veckors tid.
”Aldrig mer flytta”, brukar vara en sliten fras mellan oss. Aldrig tycks vi hålla det oskrivna avtalet. Eller hade vi taskigt minne redan 1992? 😉

Vilken förmån att kunna göra beställningar på hemmaplan och sedan inte ens betala en riksdaler när vi hämtar dem. Samma förmån på vackra Gotland. När vi bodde i Ystad fick vi betala för varje beställning. I Skummeslövstrand var det antagligen familjen Lidén som gjorde att bokbussen behöll sitt stopp vid vår återvändsgata. Våra döttrar var då riktiga bokslukare. Vår bästa tid var naturligtvis när vi lånade hem böcker som vi packat upp från en låda. Själv var jag socialbibliotekarie och måste såklart veta först om böckerna passade mina låntagare. Solveig som jobbade som barnbibliotekarie hade en rejäl trave böcker vid sängen när vi bodde i Hjo. Hennes nya guldkorn passade jag också på att läsa. Alla dessa nostalgiska minnen… ❤

Då syftade jag på nostalgiska och fina minnen. Min första beställning kom redan dagen efteråt. Romanen handlade om motsatsen. Den gripande romanen som Kelly Rimmer gediget snickrat ihop är inspirerad av en sann historia. Här handlar det om NASA:s kontroversiella underrättelseprogram som anställde före detta nazister efter andra världskriget. Kapitlen växlar mellan Sofie i Berlin och i Huntsville, Alabama och Lizzie i Texas och i Huntsville i Alabama. Tidsperioden flyttar sig framåt från 1935 och in på femtiotalets första del.
Jag är känd för att ”suga” i smådoser av innehållet i en bra bok. Gå och fundera ett tag. Hur hade jag gjort i samma sits? Det är så lätt att ha åsikter och låta präktig i olika sammanhang. Men känner vi oss själva till 100 %? Här handlar det inte om svart eller vitt. Rimmer plockar fram många olika nyanser. Det allra sorgligaste är att vi människor TILLSAMMANS inte har blivit klokare och lärt oss av historiens mörkaste tider. I min fantasi försökte jag lista ut hur jag skulle gjort i Sofie och Jürgens knepiga situation.
Betyg 5/5.

Ps. Jag svarar på eventuella kommentarer med en symbol. Det enda mörkar jag vill tillåta mig att befinna mig är november månads naturliga kretslopp. Hundratals timmar återstår innan jag förhoppningsvis kan välkomna alla leksugna till fråga 1. Det ser ut att bli tio Skrapkryss i potten. En av dem går till någon som navigerar rätt i Grändernas stad. Men först ska vi åka med en fullastad ”Den lilla blå” till vårt magasin i Kurt Wallanders stad, som var det givna nästa bostället, under våra fem underbara Gotlandsår. Livet går inte rakt fram på räls. Min nästa bloggplan fick sig en ”käftsmäll”. Kanske får du redan i nästa inlägg en glimt av den. Då tittar jag i nostalgins backspegel. Gotlandsinlägg kommer givetvis att fortsätta trilla in på gotlanduppochner. Men de får vackert lära sig att ibland stå tillbaka under resten av året. Längre fram i tiden lägger vi i nuläget inte ner någon energi på.
Du som nåt ända hit ner i texten. Var rädd om dig och alla dina medmänniskor runt omkring dig. ❤