Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Lite väster om byn Listed stannade vi till vid kustvägen för att på nära håll studera de 11 bautastenarna, som jag hade läst om lite överallt i litteraturen.
Enligt folktron är detta mor i den stora familjen.
Det kunde inte varit lätt att vara mor och ha allt ansvar för tio barn. Största problemet var den hemska mannen och fadern till hennes älskade barn. Till slut hade elakingen nått gränsen när han bestämt sig för att dräpa alla barn.
Mor tog till sitt sista verktyg för att skydda sina älsklingar och ögonstenar. Därför förvandlades ”de elva” till orörliga stenar. Självklart måste det vara bättre att vara en sten än att ligga under en. (Om fadern fått bestämma reglerna).
Traditionen berättar att om man går förbi denna plats på kvällen ska personen hälsa artigt och säga följande ord på bornholmska: ”Go Awtan Helligkvinja å dina ti bælla.”
En mycket vacker plats med en sorglig historia, som tyvärr även finns kvar i nutid i olika varianter med en ond mörk skugga.
Jag minns i höstas när jag gladde mig över information om möjligheten att hitta orkidéer även på Bornholm. Visst förstod jag att Solveig på den lilla ön inte skulle kunna ta macrobilder på tjugotre olika arter, som hon gjorde på stora Gotland, men att det skulle finnas så många som femton olika arter var utmärkta ”plåster på såren”. Jag läste vidare om blomsäsong och insåg att möjligheten fanns att stöta på så många som tre till fem arter på samma plats, under vår semestervecka i slutet av juni.
När jag läste ett reportage i Bornholms Tidende på nätet, med rubriken: Bølshavns saltmarker är ett orkidéparadis, längtade jag efter att Solveig skulle komma hem från jobbet så jag kunde visa på möjligheten.
Redan första morgonen drog vi iväg efter frukost med målet att hitta minst en vacker orkidé. Allt gick som på räls. Vägbeskrivningen var klockren. Sväng höger innan det första huset vid den klippiga kusten. Solveig verkar redan ha hittat minst en sort. Kanske är det den köttfärgade gökörten som blommar i juni? I den här trakten ska de ha violetta färger. Samma art kan dyka upp med vita och rosa blommor på andra ställen på Bornholm.
Om du har skaplig fantasi ser du en gubbe som har näsan i vädret och verkar ha extra koll mot land.
Det var blött därnere. Jag hade inga stövlar med på resan. Därför tog jag med min kamera och fikaväska mot en egen liten kulle. För på platsen däruppe hade jag sett en strategiskt placerad bänk. Ett perfekt läge för att ha koll mot havet, Solveig och…
”Vem är du? Du ska väl inte ta mina barn som jag har gömt i en skreva? Kan du titta åt ett annat hål tre sekunder så ska jag ta mig en titt i väskan och se om där finns något dejligt.” (halvdansk fågel) 😉
Solveig hukar sig ner, ställer antagligen in rätt inställningar och förhoppningsvis kan hon börja ”plåta” med sin kamera. Jag hade stenkoll på henne. Liksom fågeln. Men just då mest mitt älskade hav. Trist att det inte var sol. Då hade det varit när allt är som bäst. Första heldagen på semestern. Allt var möjligt och låg framför oss som ett oskrivet blad.
I detta tidsmoment var jag lyckligt ovetande om att en sådan här bild skulle hamna offentligt på vår gemensamma blogg.
En mycket njutbar plats. Jag är säker på att vi kommer att återvända hit fler gånger av olika skäl.
Lite extra färg kan behövas då och då. Tror du att vi gav upp så lätt? Nix. Trots att vi såg många spännande, vackra platser fanns ämnet orkidéer kvar på kvällskvisten när jag ägnade mig åt att tömma dagens bilder och lägga in dem på rätt kategorier, mappar och datum. Vi fingranskade informationen i den medförda blå pärmen och…
Några dagar senare var vi tillbaks på ”brottsplatsen” igen. Nu med målet att Solveig skulle vika direkt åt höger och sedan traska iväg på ängarna i det blöta mot…
Hon nådde de små berömda klippbassängerna. Vattenhål där solen förvandlat havsvattnet till sötvatten. Tyvärr konstaterade hon att vi nog kommit ungefär en vecka försent. Eller var det orkidéerna som kommit på besök en vecka för tidigt?
Vi bet i det sura äpplet. Denna gång. Aldrig att vi ger upp så lätt. Helst inte om det gäller ett återbesök vid denna kustpärla.
Visst är det trevligt när man ser gamla vackra kvarnar på landsbygden. Denna holländska kvarn såg vi när vi började närma oss det boende vi skulle ha under en vecka på Bornholm.
På Bornholm fanns fler möjligheter än i resten av Danmark. För på den lilla ön var det fri malning på artonhundratalet. Därmed kunde ”alla” bygga en kvarn och bedriva verksamhet. När dessutom affärslagen 1857 ändrades kunde i princip vem som helst och var som helst inrätta både kvarn och eget bageri.
Det lär ha etablerats många företag med kvarnar och bagerier på senare hälften av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. En av dem som tog chansen var Christian Sommer som 1861 byggde Kuremöllen i Östermarie. Resultatet blev en en väderkvarn med en mjölnarbostad och ett bageri.
År 1900 tog Christians son Emil Sommer över bruket. Sonen började direkt att modernisera. Först inskaffade han en motor. Sedan fortsatte det med många förbättringar. År 1943 blev det sonsonen Christian som tog över stafettpinnen. I början av femtiotalet slutade han med bruksdriften, men fortsatte med bageriverksamheten fram till 1976.
Kvarnen ägs numera av Margrethe Sommer. (Startmannen Christian Sommer var hennes farfars far). 1978 grundades föreningen Kuremöllens Venner. Hatten av för deras syfte att bevara Kuremöllen. Föreningen har gjort massor av förbättringar genom åren.
När dörren är öppen är kvarnen öppen… Familjen Lidèn hade otur vid det spontana stoppet. Kanske har vi vägarna förbi en annan gång. Här på bornholmuppochner handlar det nästa gång om ett fyrtårne. Ledtråd: Det är ingen stackare som blivit av med en tå på foten. 😉
Det finns både fördelar och nackdelar med att återvända till något man besökt tidigare. När vi besökte Bornholms Sommerfuglepark för några år sedan tyckte vi nästan att fjärilarna var på gränsen till obehagliga eftersom de flög överallt och till och med landade på oss. Den här gången såg jag fram emot att jag skulle kunna ta bilder av den ena vackra fjärilen efter den andra med mitt macro. Helt utan den vanliga otålighet som hör ihop med fjärilsfotografering. Här skulle de ju landa på Bosse och jag skulle helt lugnt kunna knäppa bilder på rad…
En klar fördel med att återvända är att det är lätt att hitta vägen när man känner igen sig. Vi tog oss snabbt till rätt plats och kom fram precis efter att de öppnat. Det var inte direkt någon trängsel på parkeringen.
Vi insåg att vi för första gången skulle kunna utnyttja vår ålder vid biljettköpet. Alltså betalade vi 100 dkr var. Eftersom vi kom ihåg att det var varmt därinne hade vi valt tunna plagg i garderoben.
Trädgården utanför själva fjärilshuset gav mig känslan att jag skulle velat dra på mig ett par trädgårdshandskar och ”fixat till det” lite här och där.
Det går inte att förbereda sig på hur varmt och fuktigt det är när man kliver in innanför dörren. Efter bara några sekunder var våra kameralinser helt immiga. Som tur var hade jag en liten duk med mig som jag kunde torka av linsen med, med jämna mellanrum.
Obehagskänslan av alltför närgångna fjärilar behövde vi inte bekymra oss om. Snarare var det så att det kändes som om det saknades många av de fjärilar vi sett vid vårt förra besök.
Förutom fjärilar och fiskar såg vi även några små vaktlar och så mötte vi förstås landsköldpaddan Sofus, endast ca 50 år gammal.
Även en fjärilsfotograf måste till sist ge upp på grund av värmen och fukten. Totalt genomsvettig kändes det skönt att få komma ut i friska luften igen. Förstår kritiken som jag läst i många omdömen. Hela anläggningen känns lite ”bortglömd” och långt från sin glans dagar. För oss som trots allt lyckades fånga flera olika fjärilar på bild till slut så var det ändå ett helt okej besök, värt pengarna. Åker man däremot dit med förhoppning om att se tusentals fjärilar (tror faktiskt att jag läste det i en annons) då förstår jag att man blir besviken och känner sig lurad.
Vid vårt nästa inlägg kommer jag att presentera fjärilen: Chokolade Vinge.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 