Med utslagna vingar

Med risk för upprepning (jag vet att jag skrivit det förut) – att fotografera fjärilar är tålamodsprövande. Det är sällan de sitter med sina vingar helt utslagna och väntar på att de ska bli fotograferade. I naturen brukar de lyfta så snart jag kommit nära nog och fått kameran i rätt läge. I Bornholms Sommerfuglepark (numera Sommerlunden) är det betydligt lättare att hitta fjärilar som visar upp sina vackra vingar så länge att jag hinner ta några kort. Däremot är det inte lika självklart att alla bilderna blir så lyckade som jag hade önskat.

Ovanstående fjäril hade haft oturen att landa i en öppen damm i fjärilshuset. Sedan hade någon vänlig själ hjälpt den upp så att slapp att bli fiskmat. I väntan på att vingarna skulle bli helt torra kom jag med min kamera… Hoppas att vingarna inte blivit skadade av badet så att den fick flyga iväg igen.

Om en fjäril kan tänka (?) så blir den förmodligen ganska frustrerad när den kommer fram till en vägg som släpper igenom ljuset men som samtidigt stänger ute möjligheten att få flyga fritt. Bra för mig som fotograf, men tråkigt för fjärilen. Å andra sidan hade den förmodligen frusit ihjäl om den kommit ut i den danska sommaren. Tropiska fjärilar är såklart vana vid en helt annan värme än vad Bornholm kan erbjuda dygnet runt.

Att titta lite extra nära är spännande ibland. I ärlighetens namn kom bilden till eftersom jag insåg att skärpan landat bara runt fjärilens huvud. Då gällde det att behålla den delen av bilden och ta bort det suddiga.

Hoppsan! Här blev det två istället för en.

Är den helt symmetrisk eller bara nästan? Visst är det häftigt med små fläckar av orange längst ut i kanten på vingarna.

Svart är ju numera en populär färg på kläder, så varför skulle inte en fjäril kunna ha sina vingar i svart. Den här bilden (och den första) är hämtade från en av våra andra Bornholmsresor. Den första bilden visade sig vara en repris när jag gick tillbaka till förra inlägget 🙂 men ovanstående har i alla fall inte fått vara med förut.
Önskar er alla en fin septemberlördag! /Solveig

Fladdrande, färgsprakande skönheter

Ett besök i Sommerfugleparken i Nexö är nästan obligatoriskt när vi kommer till Bornholm. Trots att vi varit där flera gånger, svettats i den tropiska värmen i växthuset, insett att det är en tålamodsprövande sysselsättning att fotografera fjärilar och att bilderna sällan får den skärpa som jag önskat… så återvänder vi. Bilderna i dagens inlägg är ett hopplock från flera av våra resor.

Man vet aldrig hur många olika sorter eller vilka som fladdrar omkring, när man kommer till Sommerfugleparken, eftersom det varierar. Någonstans läste jag att vissa av fjärilarna bara lever ett par veckor. Ovanstående fjäril, som vi fångade på bild vid vårt första besök på Bornholm för flera år sedan, har vi aldrig återknutit kontakten med under de senaste resorna.

Fjärilar är viktiga pollinatörer och nektar är en perfekt näringskälla för fjärilar. Deras sugsnabel fungerar ungefär som ett ihoprullat sugrör. Blomman behöver pollineras och fjärilen behöver mat. När den suger i sig nektar får den med sig lite pollen på kroppen. Vid ett besök i en ny blomma hamnar detta pollen på den nya blomman i bästa fall på pistillen och då sker en befruktning så att ett frö kan bildas. Vilket samarbete! Förmodligen utan att fjärilen har en aning om hur viktig den är.

När vi kom till Bornholm i juni i år funderade vi på om det verkligen fanns någon fjärilspark att besöka. Vid det senaste besöket hade vi konstaterat att ägaren var gammal och att det fanns en risk att han inte skulle orka fortsätta att driva stället. Det märktes ju att det skulle behövts lite mer omsorg om stället…

I den lägenhet vi hyrde hade husvärdarna lagt en tidning om aktiviteter på Bornholm under den vecka vi skulle vara där.

Glädjande nog fanns en artikel om just Sommerfugleparken och vad som hänt i och runt den. Det blev såklart ett nytt besök under resan. Men de bilderna kommer i ett inlägg längre fram.

Åh nej!

Dagens speciella rubrik syftar på min första tanke, när vi kom in i Bornholms Sommerfuglepark, och jag fick se ovanstående buske. Det tog några sekunder innan min hjärna kom ikapp.

Ungefär samtidigt fick jag syn på den här lilla gynnaren.

Han, eller hon, var förstås inte ensam visade det sig. Snarare var det så att det fanns en hel massa små ”syskon” eller ”kusiner” eller hur de nu hörde ihop… Hungriga var de i alla fall, allihopa!

Eftersom jag inte googlat, den här gången, och letat fjärilslarver så har jag faktiskt inte en aning om vad det är för sort. Kanske är det här de stolta föräldrarna till några av larverna, eller inte…

Kanske var det istället ett nytt frieri på gång. De här båda fjärilarna tycktes i alla fall vara väldigt intresserade av varandra. Trots att vi tillbringade en bra stund i ”värmen” så satt de kvar på samma ställe. Härligt att för en gångs skull hitta fjärilar som inte flyger iväg så snart kameran kommer fram.

Hypolimnas Bolina – Stor Ægvinge

Nyss hemkommen från julhandling på Maxi tar jag en stunds vila från juljäktet och återvänder till sommarminnen, 2024, från Bornholms Sommerfuglepark…

När vi kom in i den tropiska värmen reagerade jag på att vissa buskar var så ”sönderätna”. Ganska snart upptäckte jag orsaken. Till vänster i bild, där skärpan bestämde sig för att hamna, satt en fjärilslarv. När jag tittade mig omkring såg jag att den hade många släktingar som alla glatt smaskade i sig av de gröna löven.

Låt oss titta lite närmare på fjärilen istället. Med hjälp av broschyren som vi fick och lite sökande på Google har jag lyckats komma fram till att detta är en Hypolimnas Bolina. På danska heter den Stor Ægvinge (i broschyren finns även Lille Ægvinge). Det verkar inte finnas någon svensk översättning av namnet, men æg betyder ägg.

Tidigare fjärilar som jag skrivit om har haft betydligt mer färg, men även denna ingår i familjen Praktfjärilar. Nu när jag går igenom bilderna upptäcker jag att det finns olika varianter. Den här har fått nöja sig med blå prickar.

Den här har både blå prickar och fläckar i betydligt starkare blått.

Här är de blå prickarna knappt synliga.

Den här drog vinstlotten och fick verkligen färg på sina vingar.

Men även utan den blå färgen har vingarna ett fantastiskt mönster och snygga ”langettkanter”.

Great Eggfly Butterfly är det engelska namnet, men mest gillar jag det namn den har på Nya Zeeland. Där heter den Blue Moon Butterfly. Läser också att blå färg på en fjäril bland annat kan symbolisera glädje. Det passar ju bra eftersom det är precis det jag känner just nu. För ett år sedan opererades jag för bröstcancer. I torsdags när jag var på årskontroll fick jag det glada beskedet att allt ser bra ut. Så tacksam!

Avslutar med en bild på en av de mest fantastiska blommor som finns, en Kristi Korsblomma, även den i blått. Hoppas att ni alla får vara friska och att ni får en riktigt skön och vilsam Julhelg och ett Gott Nytt år!
Kram från Solveig

Heliconius hecale – en praktfjäril

Det finns många synonymer till ordet prakt. Storslagenhet, skönhet, elegans och ögonfröjd är bara några av dem. Att Heliconius hecale tillhör familjen praktfjärilar känns helt i sin ordning. För visst är den både vacker och storslagen med sina färgkombinationer och sitt mönster!

Praktfjärilar är snabba flygare och kännetecknas av utpräglad färgrikedom.

Det står inte i några faktatexter att Heliconius hecale är fotogenisk, dvs att den är bekväm framför kameran och kan förmedla sin personlighet och skönhet på ett naturligt sätt. Det står inte heller att den tillhör den ”snälla” sortens fjärilar som lugnt sitter kvar, med utslagna vingar, så pass länge att till och med jag hinner med att ta bilder på den. Den sortens fakta bygger enbart på beprövad erfarenhet.

Bilderna i dagens inlägg är hämtade från våra besök i Bornholms Sommerfuglepark i Nexö.
De flesta bilderna är tagna med mitt macro vid vårt första besök i år, men den sista bilden (under denna text) kommer från vårt allra första besök i sommerfugleparken, 2014. För tio år sedan var stället i betydligt bättre skick än nu. Lite sorgligt…

Malakit Vinge – Siproeta stelenes

Vid junibesöket i Bornholms Sommerfuglepark fanns det gott om ”gröna” fjärilar som fladdrade omkring. Med hjälp av den lilla foldern har jag kommit fram till att namnet måste vara Malakit Vinge.

Antingen är denna art ovanligt fotogeniska 🙂 eller också berodde det helt enkelt på att det fanns ganska många av just den här sorten när vi var på besök. Det blev i alla fall många bilder.

Malakit är en ädelsten med gröna nyanser så det är lätt att förstå varför fjärilen fått sitt namn.

Jag föredrar levande varelser framför stenar och fascineras av Malakitfjärilens mönster och färgkombinationer.

Vill man träffa på denna fjäril i sin rätta miljö får man resa långt. Den lever i tropiska och subtropiska områden i Amerika, från Amazonområdet och norrut till södra Texas och södra Florida (om man får tro Wikipedia).

Vid vårt septemberbesök, då vi återvände till Sommerfugleparken, såg vi inte en enda Malakitfjäril. Då fanns det istället andra små skönheter att fånga på bild. Men det får förstås bli nya inlägg längre fram. Kan inte låta bli att lägga in en sista bild även om skärpan inte blev den bästa. Det här måste förstås vara ”klassens clown” bland Malakitfjärilarna.

Det Lille Postbud, Heliconius Melpomene

Vid vårt besök i Bornholms Sommerfuglepark fick vi en enkel folder som innehöll ett antal färgglada fjärilar. Den här lilla skönheten, som jag hittade på en av sidorna, är döpt till ”Det lille Postbud”. I vår folder fanns fyra olika varianter. Jag lyckade bara att hitta en av dem.
Vill man ser fjärilen i naturen får man åka ända till Syd- eller Centralamerika.
Trots att jag knäppte många bilder lyckades jag dessvärre inte att få till skärpan där jag ville ha den…

Heliconius Melpomone beskrevs av Carl von LInné redan år 1758. Den hör till familjen praktfjärilar, en familj som kännetecknas av utpräglad färgrikedom. Dessutom är praktfjärilar snabba flygare.

Blev förstås nyfiken på varför det danska namnet på fjärilen är ”Det lille Postbud”. Jag letade upp äldre bilder på danska brevbärare och ser att ”brevbäraruniformen” har samma färger som fjärilen; rött och svart.

Tittar man noga på den undre vingen så ser det ut som om någon sytt langettstygn med vitt garn. Vilket mönster!

Min sammanfattning får bli vacker och färgstark, självklart en praktfjäril!

Chokolade-Vinge, Siproeta epaphus

Först ut i raden av fjärilar, från Bornholms Sommerfuglepark, är Chokolade-Vinge.
Man behöver inte fundera länge över hur den fått sitt danska namn.

Denna fjäril är en av de vanligaste fjärilarna i Centralamerika läste jag på en engelsk sida.
På bilden ser man verkligen de karaktäristiskt taggiga kanterna på bakvingarna.

Fjärilarna var ganska samarbetsvilliga. För en gångs skull kunde jag till och med ta flera bilder på en och samma fjäril, innan den fladdrade vidare. För att det inte skulle bli alltför lätt gjorde värmen och fukten att kameralinsen immade igen med jämna mellanrum.

Visst kommer man att tänka på ljus choklad, mörk choklad och en liten spritsad rand av vit choklad?

Fjärilen tycks ha en mycket blandad smak. Förutom nektar lever den även på ruttnande frukt, kadaver och gödsel. Hm…

Ett minne från långt tillbaka i tiden. När jag gick i skolan fick vi göra fjärilar genom att måla på den ena sidan, vika papperet och trycka ihop det. När man vecklade ut det hade man en perfekt symmetrisk fjäril. Får samma känsla när jag tittar på ovanstående bild. Symmetri!