Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Vi är kvar vid Nexö kyrka och tänkte visa dig bloggbesökare en speciell plats på kyrkogården.
På Bornholm fanns det, framför allt många män, som tillbringade en stor del av sitt yrkesliv på havet. Dit ut åkte de inte för att njuta och sola. Istället gällde det alltid att gilla läget och väder förutsättningarna. Många munnar skulle mättas på hemmaplan. Det fanns dock aldrig någon garanti att hela manskapet skulle komma hem igen. Vilka tankar rörde sig hos exempelvis en ung kvinna med fyra barn runt benen, när hon såg att himlen mörknade och blåsten tilltog rejält?
Det behöver inte bara vara fiskare. Här finns en segelbåt och ett kvinnonamn. Vi har själva vid tidigare semestrar upplevt hur snabbt vädret kan förändra sig runt och på en ö. Då har vi varit tacksamma (och även skrajsna inför återresan) att vi inte skulle fara hem just den dagen. För eller senare kommer vi inte ifrån…
Våra tankar gick till dem på hemmaplan. Vad hemskt och sorgligt att få motta ett sådant mörkt besked. Vad fint att hedra de omkomna på en gemensam plats på kyrkogården.
När vi strosade omkring i Nexö såg vi denna lilla park.
Undra om platsen fyller sin funktion, som en tidsresa bakåt till slutet av andra världskriget? Eller om det blivit ett tillhåll för annan ”mörk” verksamhet?
Just det ”krigsärret” är förhoppningsvis läkt. Låt oss hoppas det inte tillkommer några nya i framtiden. När vi gjorde comeback i Ystad fick vi i vår postlåda en Ystad Allehanda gratis. På förstasidan och en bit in i tidningen på sidan 4 fanns en stor bild på en patrullbåt i Rönne hamn. Rubriken i stor fet stil löd: Ystad förbereder för evakuering av Bornholm. Det här är ingen politisk blogg. Men den dagen var jag extra mörk till sinnet. Jag har alltid haft svårt för ondska i alla dess former.
Vi tar dig tillbaka till kyrkan med många namn. Ett av dem är Sankt Klemens kirke. I sydöstra hörnet av kyrkan finns några intressanta historiska stenar som du inte ska missa om du har vägarna förbi.
Den här fyrsidiga stenen av rödaktig granit blev pensionär för en väldans många år sedan. Lundhøjstenen eller Klemensker-sten som den också kallas är daterad från 1075-1125. Det rör sig alltså om sevärt från vikingatiden. Inte precis förra veckan.
I ramen finns det kvar ”rester” av en inskrift som är från omkring 1025-1076.
Här finns även några till ”stenhårda” minnen bevarade inför framtiden.
Fotnot: När det gäller Lundhøjstenen hittade jag följande översättning till nysvenska: Gunnhildr lät resa denna sten efter Auöbjörn, sin make. Kristus hjälpe Auöbjörns själ till ljus och paradis.
Vi fortsatte från Nexö och det korta stoppet vid Bakkemöllen. Strax var vi ute på sträckan, som vi kände oss hemma på sedan förra ö-besöket två månader tidigare. När vi nådde Ibs kirke svängde ”Den Lilla Blå” följsamt in på grusparkeringen.
Tanken var att öppna dörren till denna byggnad.
Det gick inte att öppna porten en enda millimeter. Därför blev jag inte helt klok på om detta är enbart ett gammal magasin för ätbart och nyskördat. Eller om det hade en annan viktig uppgift. Vakttorn för att se när fienden började närma sig?
Vi gogglade på hemmaplan. Nästan varje gång kom en sjukdom på tre bokstäver upp. Jag tror du förstår min ovanliga bloggrubrik där de tre begynnelsebokstäverna bildar ett aktuellt ord. Kort sammanfattning: En tjusig byggnad i en vacker trakt.
Det skulle även gå att kalla det för en ”minnesbrunn” av glädje, men mest av det motsatta. Staden har verkligen varit utsatt för många strapatser.
Brunnen är gjord i sandsten av bildhuggaren Max Andersen.
När den siste ryssen lämnade Bornholm 1946 restes brunnen. Det du ser på nära håll på bilden ovanför föreställer havsguden Triton.
1346 blev Nexö en köpstad.
Jag har skrivit ett inlägg om när ryssarna fick nog av tyskarna, som vägrade lämna Bornholm. De ville enbart lämna över till britterna. Hämnden blev luftbomberna över Nexö och Rönne.
Nedbränt av Lybaekkerne 1510. På ett annat ställe står det att Hansan brände ner, förutom tre hus, hela staden nio år senare.
Äntligen visade svenskarna något som kallas för omtanke om sin ö-granne. (Finns i eget blogginlägg).
På den här inskriptionen står det något positivt om kuststaden. 1879 byggdes den lilla viken innanför vågbrytaren ut till att bli landets viktigaste fiskehamn. Undra hur många år de hade den främsta platsen i Danmark?
Sveriges alla fighter och krig mot ön Bornholm har jag berört i några inlägg. Här i Nexö tog vi oss promenerande till denna väg. Min spontana bloggrubrik gick till att det var på tiden att Sverige betalade tillbaka med med något godhjärtat.
Jag vet inte om det var soligt väder i Nexö i den 7:e och 8:e maj 1945. Däremot har jag läst att det firades rejält på alla andra danska öar. Äntligen var den tyska ockupationen över. Inte en minut försent.
På alla andra danska öar fick de tyska kommendanterna lämna över till fältmarskalken Bernard Montgomery. Men på Bornholm var det ryssarna som skulle göra Montgomerys insats. Den tyska kommendanten på Bornholm vägrade och fortsatte från ön att strida mot ryssarna. Tyskarna besköt ett ryskt spaningsflyg och de sänkte flera ryska krigsfartyg.
Till slut fick ryssarna nog och bombade rejält i Rönne och Nexö. Jag läste någonstans att det fanns 959 hus i Nexö centrum. Av dessa var det bara en handfull som förblev oskadda. Den danska regeringen var avvaktande. Kanske berodde det på hemliga avtal var gränsen mellan västmakterna och Sovjetunionens intresseområden skulle dras. Markören blinkar på skärmen. Ted Gärdestad har tydligen slutat sjunga från musikspelaren. Själv tänker jag på sandlådor och små pojkar som enligt den givna mallen borde växa upp till ”vackra” förebilder. Svartvita inre bilder tonar tacksamt bort.
Vilken kontrast. Allt firande med bubbel i exempelvis Köpenhamn. Medans bomberna nästan regnade över Rönne och Nexö. Bara med några få ord nämndes det fruktansvärda i Danmarks radio. Trots att frihetsrörelsens egen station minut för minut rapporterade till Köpenhamn om vad som hände på den lilla ön. Det borde funnits människor med makt som sov dåligt efter det. I de danska tidningarna gick inte att läsa något om vad som drabbat Bornholm. Tack vare en bornholmare, som via svenska journalister lyckades bryta tystnaden så att ”vanliga danska” fick reda på sanningen. Eller åtminstone några vassa pusselbitar blev offentliga. Som avslutning kan jag nämna att Sovjetunionen höll Bornholm besatt, under nästan ett år efter freden, med omkring åttatusen soldater.
För att knyta ihop ”den svenska säcken”. Tennisspelande kunden Gustav V och socialministern Gustaf Möller undertecknade ett gåvobrev till Danmark. Sammanlagt rörde sig om tvåhundrafemtio monteringsfärdiga trähus. Femtio fick Nexö. Övriga gick till Rönne.
Jag önskar dig läsare, om du läser det i nutid, en trevlig helg. ❤
Visst är det en ynnest med sevärdheter som är öppna dygnet runt. På smala slingrande vägar tog vi oss från Snogebaek till Hovedsgårdsvejen 3 i Åkirkeby.
Ingenstans i Danmark finns det så många fornlämningar som på Bornholm. På öns lilla yta skulle det även kunna röra sig om ett ”världsrekord”. Denna grav är från bondestenåldern. En tidpunkt för ungefär 5 200 år sedan.
”Den lilla blå” kände sig antagligen som ett UFO i plåt.
Denna bautastenssamling är den största på Bornholm.
Deras husdjur på den tiden var kor, grisar och får.
Den döde fick med sig personliga ägodelar som vapen, arbetsredskap, smycken och lerkärl med mat och dryck in i gravkammaren. Det sistnämnda för att de inte skulle svälta och törsta på resan till dödsriket.
Innan vi startade upp första etappen av projektet Bornholmuppochner hann jag läsa på en hel del om solskensön. Allt har enligt historien inte varit solsken. Vänskapen mellan Sverige och Danmark har varit lite si och sådär under flera århundraden.
Den här gången kom vi från Svaneke och åkte längst kusten ner mot nästa stad Nexö. Målet var att ta oss ner till Svenskehavn. Det var grått, halvkyligt och regnet ”hängde i luften”. Men det var vackert och stillsamt här en junieftermiddag 2024.
De som promenerar kuststien vid denna sträcka kommer automatiskt till Svenskehavn. Logiken när den är som bäst. 😉
Det nordiska sjuårskriget utbröt år 1563. Under de åren var svenska skepp ofta synliga runt Bornholms kust. Flera gånger gjorde svenskarna även landstigningsförsök.
Sedan fortsatte det att rasa krig mellan Sverige och Danmark på 1600- och 1700-talen. Kustförsvaret på Bornholm förstärktes med flera nya befästningar.
I början av juni 1645 försökte en svensk eskader under amiral Carl Gustaf Wrangel sig på att landstiga söder om Nexö. Försöket gick inte så bra. Därför bestämde Wrangel sig för att lätta ankar och ta sig lite mer norr ut längs kusten.
Den här gången hjälpte det inte att bornholmarna gav eld med två kanoner. Svenskarna var överlägsna. De svenska båtarna roddes in mot kusten och det sattes i land stora truppstyrkor, som med stor framgång började sin framryckning.
Sedan gick det snabbt. Svenskarna plundrade först Nexö. Därefter intog de Hammershus och till slut hela ön.
Förhoppningsvis ägnade sig ”flanörerna”, som jag såg på håll, inte sina tankar åt det här krigiska. Nästa inlägg är från samma plats, när Solveig ensam vandrade iväg med kameran åt andra hållet. Mot Nexö. Regnet hängde i luften. Men jag övergick på stranden till mer ljusa tankar om nutiden. Vilken vacker ö Bornholm är. Otroligt att en sådan förhållandevis liten ö kan ha så många olika smultronställen. ❤
Måste avsluta med ett stänk ironi. Redan samma år, i juli 1645, inträffade den historiska freden i Brömsebro. Då lämnade svenskarna Bornholm. Först passade de på att utsätta ön för en totalt hänsynslös plundring. Sedan dröjde det bara tolv år innan nästa krig mellan grannländerna utbröt…
Ps. För jättelänge sedan kallades platsen för Vagtbodhavn.
…att det ska bli lite som när vi blev varma i kläderna under gotlanduppochner inläggen.
Då kunde det på olika sätt dyka upp information om ett gammal hus, en vacker orkidé eller vad som helst. Ibland fick jag långa mail och texter från okända personer som hade anknytning eller hade bott i huset eller trakten.
Här ser jag naturligtvis att det kom en dansk kung hit av någon anledning.
Sedan finns såklart chansen till det motsatta. Jag kan stå där en stund och fantisera ihop en story som heter du… ”Bosse! Sa du inte att du var jättehungrig och just nu finns ingen lång slingrande kö utanför rökeriet…”
Som jag skrivit tidigare i ett inlägg var det från början vendiska pirater som kom söderifrån, som var fienden vid Bornholms kuster. Då var rundkyrkornas stridsplattform högst upp i kyrkan, ett bra ”vapen” mot faror från havet.
Kustlinjen runt ön mäter ungefär sexton mil. Åtskilliga krig har drabbat ön. Försvarsskansar byggdes längs kusterna redan under femtonhundratalet. När Bornholm drogs in i det nordiska sjuårskriget i två sjöslag och den svenska flottan segrade var det dags att förbättra ö-skyddet längs kusten. Nya skansar byggdes. När svenskarna kom för nära land sköt öborna. Tända vårdkasar och ringande kyrkklockor varnade för landstigningsförsök.
Fortfarande kan turisterna som kommer hit, se ett flertal vallar från olika tider i historien. En del av dem är gräsklädda, andra är stenfodrade. Syftar inte på turisterna. 😉
