Med utslagna vingar

Med risk för upprepning (jag vet att jag skrivit det förut) – att fotografera fjärilar är tålamodsprövande. Det är sällan de sitter med sina vingar helt utslagna och väntar på att de ska bli fotograferade. I naturen brukar de lyfta så snart jag kommit nära nog och fått kameran i rätt läge. I Bornholms Sommerfuglepark (numera Sommerlunden) är det betydligt lättare att hitta fjärilar som visar upp sina vackra vingar så länge att jag hinner ta några kort. Däremot är det inte lika självklart att alla bilderna blir så lyckade som jag hade önskat.

Ovanstående fjäril hade haft oturen att landa i en öppen damm i fjärilshuset. Sedan hade någon vänlig själ hjälpt den upp så att slapp att bli fiskmat. I väntan på att vingarna skulle bli helt torra kom jag med min kamera… Hoppas att vingarna inte blivit skadade av badet så att den fick flyga iväg igen.

Om en fjäril kan tänka (?) så blir den förmodligen ganska frustrerad när den kommer fram till en vägg som släpper igenom ljuset men som samtidigt stänger ute möjligheten att få flyga fritt. Bra för mig som fotograf, men tråkigt för fjärilen. Å andra sidan hade den förmodligen frusit ihjäl om den kommit ut i den danska sommaren. Tropiska fjärilar är såklart vana vid en helt annan värme än vad Bornholm kan erbjuda dygnet runt.

Att titta lite extra nära är spännande ibland. I ärlighetens namn kom bilden till eftersom jag insåg att skärpan landat bara runt fjärilens huvud. Då gällde det att behålla den delen av bilden och ta bort det suddiga.

Hoppsan! Här blev det två istället för en.

Är den helt symmetrisk eller bara nästan? Visst är det häftigt med små fläckar av orange längst ut i kanten på vingarna.

Svart är ju numera en populär färg på kläder, så varför skulle inte en fjäril kunna ha sina vingar i svart. Den här bilden (och den första) är hämtade från en av våra andra Bornholmsresor. Den första bilden visade sig vara en repris när jag gick tillbaka till förra inlägget 🙂 men ovanstående har i alla fall inte fått vara med förut.
Önskar er alla en fin septemberlördag! /Solveig

Fladdrande, färgsprakande skönheter

Ett besök i Sommerfugleparken i Nexö är nästan obligatoriskt när vi kommer till Bornholm. Trots att vi varit där flera gånger, svettats i den tropiska värmen i växthuset, insett att det är en tålamodsprövande sysselsättning att fotografera fjärilar och att bilderna sällan får den skärpa som jag önskat… så återvänder vi. Bilderna i dagens inlägg är ett hopplock från flera av våra resor.

Man vet aldrig hur många olika sorter eller vilka som fladdrar omkring, när man kommer till Sommerfugleparken, eftersom det varierar. Någonstans läste jag att vissa av fjärilarna bara lever ett par veckor. Ovanstående fjäril, som vi fångade på bild vid vårt första besök på Bornholm för flera år sedan, har vi aldrig återknutit kontakten med under de senaste resorna.

Fjärilar är viktiga pollinatörer och nektar är en perfekt näringskälla för fjärilar. Deras sugsnabel fungerar ungefär som ett ihoprullat sugrör. Blomman behöver pollineras och fjärilen behöver mat. När den suger i sig nektar får den med sig lite pollen på kroppen. Vid ett besök i en ny blomma hamnar detta pollen på den nya blomman i bästa fall på pistillen och då sker en befruktning så att ett frö kan bildas. Vilket samarbete! Förmodligen utan att fjärilen har en aning om hur viktig den är.

När vi kom till Bornholm i juni i år funderade vi på om det verkligen fanns någon fjärilspark att besöka. Vid det senaste besöket hade vi konstaterat att ägaren var gammal och att det fanns en risk att han inte skulle orka fortsätta att driva stället. Det märktes ju att det skulle behövts lite mer omsorg om stället…

I den lägenhet vi hyrde hade husvärdarna lagt en tidning om aktiviteter på Bornholm under den vecka vi skulle vara där.

Glädjande nog fanns en artikel om just Sommerfugleparken och vad som hänt i och runt den. Det blev såklart ett nytt besök under resan. Men de bilderna kommer i ett inlägg längre fram.

De väcker minnen

När jag går omkring med min kamera i en trädgård blir jag ständigt påmind om min uppväxt. Vi hade en stor trädgård och min mamma tillbringade många timmar med att plantera, rensa och vattna m.m. Fördelen med att inte äga en egen trädgård, utan bara besöka andras, är att jag inte behöver lägga en massa timmar på det lite mindre roliga. Jag går bara omkring och njuter. Minnena och nostalgin får jag på köpet.
Pioner – visst är detta en av de ljuvligaste blommor som finns? I min barndoms trädgård fanns fyra pionbuskar. Två av dem var förmodligen av samma sort som de ovanstående. Jag minns att mormor alltid ville att mamma skulle åka upp till kyrkogården, till morfars grav, med en bukett så snart de var lagom utslagna.
Under en period var det mest jag som klippte gräset därhemma. Det gällde att gå försiktigt med gräsklipparen när jag skulle gå förbi en pionbuske… Var det i blomningens slutskede kunde det räcka med en knuff in i busken för att orsaka ett regn av rosa kronblad.

Allium – tack alla ni som påminde Bosse om namnet i förra inlägget. De växte alldeles raka i Kræmmerhusets vackra trädgård, men jag tyckte det var lite kul att lägga dem på sned i bilden.

Det är svårt att gå förbi en ros utan att fotografera den. Ännu svårare är det att låta bli att stoppa in näsan och dra ett djupt andetag. Doften är oslagbar!

Jag skulle tro att detta är en förädlad form av tistel. Min mamma var förmodligen fullt nöjd med allt ogräs, bl.a. tistlar, som dök upp här och var hemma i våra land. Tror inte att hon velat plantera in den här, hur fin den än är.

Två, för mig, okända blommor där skärpan dessutom inte hamnade där jag ville ha den. (Det händer allt som oftast…)

Praktlysing – Hjälp! Läser att den numera räknas som en invasiv växt. Tidigare kallades den för torparglädje på grund av sin starkt lysande gula färg. Nu ställer den till bekymmer eftersom den snabbt kan konkurrera ut andra växter med sitt effektiva rotsystem.

Är lite osäker på om detta är en Pysslingskrage eller ej, men minns att det var det jag sådde en gång för många år sedan. Det räckte med att köpa en påse frön och så en gång. Året efter kom det självsådda små Pysslingskragar lite överallt. Den lilla ovanstående blomman ser ut att bjuda på en kram.

Min promenad i Kræmmerhusets helt underbara trädgård får sammanfattas med det korta ordet: Åh!

Bland blommorna i Pyttegårdens trädgård. Olika, men lika unika.

Jag vill påstå att det är något som gör att vi människor mår bra när vi vistas utomhus. Kanske har jag fel… Oavsett vilket, jag hör i alla fall till dem som gör det. Bland blommor, träd, växter, fåglar och små surrande insekter trivs jag gott. All inre stress och alla ”måsten” landar i ett skönt lugn. Under vår vecka då vi bodde på Pyttegården blev det tid att beundra alla blommor som fanns i deras trädgård. Givetvis tog jag fram kameran med macro.

Den speciella ”kärleken” till rosor har jag troligtvis ärvt från min mamma. Hon hade många olika rosor som hon vårdade ömt. Bosse och jag pratar fortfarande om våra Ingrid Bergman-rosor som vi fick på köpet då vi köpte vårt hus i Ängalag. Därefter planterade vi vid våra boenden både i Skummeslöv och i Ystad. Vilka sorter de tre ovanstående bilderna visar har jag ingen aning om. Men visst är de vackra! Var och en på sitt vis.

Rapsbaggarna tycks föredra prästkragar. Kanske inte så konstigt eftersom de söker sig till det som är gult. Tänk så besvikna de måste bli när de upptäcker att det inte smakar som raps…

Plötsligt händer det! Där stod jag och försökte få till skärpan på blomman. Den lilla blomflugan hade siktet inställt på att landa på samma blomma. Det lär finnas mer än trehundra arter i Norden. Jag läser att ca hälften av dem har larver som livnär sig på bladlöss. Blomflugan letar upp bladluskolonier när den ska lägga ägg. Den sortens blomflugor hade varit välkomna till vår balkong i början av sommaren. Då tyckte bladlössen att våra blommor var en trivsam miljö. Jag var däremot inte lika intresserad av att få dem som inneboende. Som jag plockat och duschat och såp-sprayat…

Avslutar med färger och former som sticker ut lite grann. Vackra, var och en på sitt sätt. Precis som med oss människor. Olika men lika unika!

Kræmmerhuset​​ – njutbart för alla sinnen

Redan på vår första resa hade jag hittat ett utflyktstips i ”Denne Uges Bornholm”. Dessvärre upptäckte jag det först en lördag och öppettiderna var måndag-fredag.

Kræmmerhuset​​ – Kunsthåndværk og unik blomsterpark, ungefär en mil från Rönne.
När vi återvände till Bornholm på vår andra sommarresa stod det överst på önskelistan över utflykter.

Ibland önskar vi att vi kunnat ta med oss våra mammor på utflykt. Bosse och jag njuter i fulla drag när vi promenerar runt i en fantastisk trädgård som den här, men jag tror att våra mammor hade njutit ännu mer.

Färger och former varierar. Kan man egentligen välja ut en blomma eller en färg som är vackrare än de andra? Nej, det beror nog mer på att vi tycker och tänker olika. Vilken tur att inte alla måste tycka likadant!

Alla färgkombinationer är tillåtna!

Det enkla är ibland det finaste.

Det som först bara ser vitt ut har andra kvalitéer som visar sig först när man tittar noga.

Även en bild där skärpan inte blev riktigt vad jag önskade får vara med i detta inlägg. Det handlar inte om att vara perfekt. Bara att vara den man är, unik!
Eftersom Kræmmerhuset​​ är så mycket mer än en trädgård kommer det fler inlägg framöver. Önskar er alla en fin fortsättning på påsken.

Åh nej!

Dagens speciella rubrik syftar på min första tanke, när vi kom in i Bornholms Sommerfuglepark, och jag fick se ovanstående buske. Det tog några sekunder innan min hjärna kom ikapp.

Ungefär samtidigt fick jag syn på den här lilla gynnaren.

Han, eller hon, var förstås inte ensam visade det sig. Snarare var det så att det fanns en hel massa små ”syskon” eller ”kusiner” eller hur de nu hörde ihop… Hungriga var de i alla fall, allihopa!

Eftersom jag inte googlat, den här gången, och letat fjärilslarver så har jag faktiskt inte en aning om vad det är för sort. Kanske är det här de stolta föräldrarna till några av larverna, eller inte…

Kanske var det istället ett nytt frieri på gång. De här båda fjärilarna tycktes i alla fall vara väldigt intresserade av varandra. Trots att vi tillbringade en bra stund i ”värmen” så satt de kvar på samma ställe. Härligt att för en gångs skull hitta fjärilar som inte flyger iväg så snart kameran kommer fram.

Hypolimnas Bolina – Stor Ægvinge

Nyss hemkommen från julhandling på Maxi tar jag en stunds vila från juljäktet och återvänder till sommarminnen, 2024, från Bornholms Sommerfuglepark…

När vi kom in i den tropiska värmen reagerade jag på att vissa buskar var så ”sönderätna”. Ganska snart upptäckte jag orsaken. Till vänster i bild, där skärpan bestämde sig för att hamna, satt en fjärilslarv. När jag tittade mig omkring såg jag att den hade många släktingar som alla glatt smaskade i sig av de gröna löven.

Låt oss titta lite närmare på fjärilen istället. Med hjälp av broschyren som vi fick och lite sökande på Google har jag lyckats komma fram till att detta är en Hypolimnas Bolina. På danska heter den Stor Ægvinge (i broschyren finns även Lille Ægvinge). Det verkar inte finnas någon svensk översättning av namnet, men æg betyder ägg.

Tidigare fjärilar som jag skrivit om har haft betydligt mer färg, men även denna ingår i familjen Praktfjärilar. Nu när jag går igenom bilderna upptäcker jag att det finns olika varianter. Den här har fått nöja sig med blå prickar.

Den här har både blå prickar och fläckar i betydligt starkare blått.

Här är de blå prickarna knappt synliga.

Den här drog vinstlotten och fick verkligen färg på sina vingar.

Men även utan den blå färgen har vingarna ett fantastiskt mönster och snygga ”langettkanter”.

Great Eggfly Butterfly är det engelska namnet, men mest gillar jag det namn den har på Nya Zeeland. Där heter den Blue Moon Butterfly. Läser också att blå färg på en fjäril bland annat kan symbolisera glädje. Det passar ju bra eftersom det är precis det jag känner just nu. För ett år sedan opererades jag för bröstcancer. I torsdags när jag var på årskontroll fick jag det glada beskedet att allt ser bra ut. Så tacksam!

Avslutar med en bild på en av de mest fantastiska blommor som finns, en Kristi Korsblomma, även den i blått. Hoppas att ni alla får vara friska och att ni får en riktigt skön och vilsam Julhelg och ett Gott Nytt år!
Kram från Solveig

Heliconius hecale – en praktfjäril

Det finns många synonymer till ordet prakt. Storslagenhet, skönhet, elegans och ögonfröjd är bara några av dem. Att Heliconius hecale tillhör familjen praktfjärilar känns helt i sin ordning. För visst är den både vacker och storslagen med sina färgkombinationer och sitt mönster!

Praktfjärilar är snabba flygare och kännetecknas av utpräglad färgrikedom.

Det står inte i några faktatexter att Heliconius hecale är fotogenisk, dvs att den är bekväm framför kameran och kan förmedla sin personlighet och skönhet på ett naturligt sätt. Det står inte heller att den tillhör den ”snälla” sortens fjärilar som lugnt sitter kvar, med utslagna vingar, så pass länge att till och med jag hinner med att ta bilder på den. Den sortens fakta bygger enbart på beprövad erfarenhet.

Bilderna i dagens inlägg är hämtade från våra besök i Bornholms Sommerfuglepark i Nexö.
De flesta bilderna är tagna med mitt macro vid vårt första besök i år, men den sista bilden (under denna text) kommer från vårt allra första besök i sommerfugleparken, 2014. För tio år sedan var stället i betydligt bättre skick än nu. Lite sorgligt…

Malakit Vinge – Siproeta stelenes

Vid junibesöket i Bornholms Sommerfuglepark fanns det gott om ”gröna” fjärilar som fladdrade omkring. Med hjälp av den lilla foldern har jag kommit fram till att namnet måste vara Malakit Vinge.

Antingen är denna art ovanligt fotogeniska 🙂 eller också berodde det helt enkelt på att det fanns ganska många av just den här sorten när vi var på besök. Det blev i alla fall många bilder.

Malakit är en ädelsten med gröna nyanser så det är lätt att förstå varför fjärilen fått sitt namn.

Jag föredrar levande varelser framför stenar och fascineras av Malakitfjärilens mönster och färgkombinationer.

Vill man träffa på denna fjäril i sin rätta miljö får man resa långt. Den lever i tropiska och subtropiska områden i Amerika, från Amazonområdet och norrut till södra Texas och södra Florida (om man får tro Wikipedia).

Vid vårt septemberbesök, då vi återvände till Sommerfugleparken, såg vi inte en enda Malakitfjäril. Då fanns det istället andra små skönheter att fånga på bild. Men det får förstås bli nya inlägg längre fram. Kan inte låta bli att lägga in en sista bild även om skärpan inte blev den bästa. Det här måste förstås vara ”klassens clown” bland Malakitfjärilarna.

Att vandra nära marken

Det är spännande med en liten smal skogsväg som försvinner nedanför sluttningen. Vart leder den? (Nu ska genast tilläggas att jag inte tycker att det är ett dugg spännande om vi ska ta bilen och utforska vart vägen leder.) På vägar som den här ska man ta sig fram på två ben eller möjligtvis med en cykel.

Cyklarna hade vi lämnat hemma så den här gången blev det en upptäcktsfärd på två ben. Första gången vi var ute i vår närmiljö runt Bornholm Panorama Apartments tog vi vanliga bilder. En liten stund senare gick jag hem och hämtade mitt macro.

Jag kanske har glömt bort en del från mitt liv som ”bonddotter”, men om jag inte har alldeles fel så är detta ett vetefält. Här växer det som ska malas och bli till bullar och kakor. Visst är det fantastiskt!

På varje ax sitter de små kornen prydligt förpackade i ett mönster. Var och en på sin plats.

Om man bara ”vandrar nära marken” ser man att det finns fullt av små skönheter som gömmer sig i det höga gräset.

Jag har inte fuskat med färgen. Blåklinten lyste verkligen blått mitt i allt det gröna.

Några har ”gjort sitt” men har ändå ett värde och en annan är på väg att slå ut. Precis som i verkliga livet. Vi har mycket att lära av naturen!