Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

I finrummet på Melstedgård

Publicerad den av
6

Melstedgård har ett stort boningshus med många rum. När vi sett färdigt i köket och sovrummen fortsatte vi till finrummet. En mysig hörna med kakelugn. Den såg inbjudande ut.

Finrummet bjöd mig på många nostalgiska minnen från min mormor. Hon hade också en chiffonjé. Små spännande lådor och ett litet skåp i mitten. Däremot har jag aldrig förut sett en chiffonjé med ett stort överskåp. Vad förvarade man där?

Som jag sökt på ordet ”Skudsmaalsbog”. Vet inte om jag blivit så mycket klokare av mina sökningar. En tom bok som man själv skrev in anteckningar i. Som en kombination av en dagbok och en kalender, kanske.

Vilken vägg hittade jag den här tavlan på? Det tycks inte vara i finrummet med tanke på väggfärgen. Jag kände i alla fall igen den eftersom jag äger en likadan. Just nu står min tavla nedpackad någonstans tillsammans med en liknande med jungfru Maria.

Minns inte riktigt vilket rum vi såg den här byrån i heller. Däremot kan jag, om jag blundar, se en identisk ”kopia” som stod i mormors kök. I den tredje lådan förvarade hon sin handväska. När jag var en fattig student på besök hos henne slutade det alltid med att hon uppmanade mig: ”Gå och hämta min väska…” När jag gjort det tog mormor fram sin portmonnä och gav mig ett rejält tillskott till min lite skrala kassa. Så mycket omtänksamhet och kärlek det låg i de pengarna.

Spinna har jag aldrig fått lära mig, men en spinnrock är jag ägare till. Vet inte om Bosse är så glad åt det, men nu har den fått en plats på vår inglasade balkong. Min spinnrock har rötter långt bak i tiden eftersom den tillhört min mormorsmor. Den har en likadan sliten fläck där en energisk fot trampat och spunnit tusentals meter garn.

Vi avslutar i ”Bedst Forstuen”. Denna ingång användes på söndagar av prästen och andra gäster. Husets dagliga ingång ”Forstuen” fanns i andra ändan av huset. Om du kommer till Bornholm under vår, sommar eller tidig höst rekommenderar jag varmt ett besök på Melstedgård. På bornholmsmuseum.dk kan du läsa mer och se deras öppettider.

Hammeren Fyr

Publicerad den av
13

Det är sådana här spännande rutter som jag är svag för och som gör Solveig lätt schack matt. Jag hade i hemlighet läst om får som behövde hjälpas av vägen och såg att den smala vägen inte passade för ett möte med ett brett fordon.
Men vi tog oss tryggt upp till parkeringsplatsen. Hit ska vi återvända när det är vackert och klart väder. Dumt nog tog vi inte på oss extra klädesplagg. Därför bara en kort uppfriskande promenad för att kolla in läget runt vårt huvudmål.

Hammarens fyr på Stejlebjerg har varit bemannad från 1802-1990. Lyshöjden var 85 meter. Tyvärr var det ofta rejäl dimma i just denna trakt, som gjorde att fyrljuset inte alltid syntes utifrån havet. Därför byggdes som säkerhet en fyrplats till. Numera är denna fyr i rätt väder ett utmärkt utsiktstorn. Det ska gå att se till Sandhammaren på Österlen. (37 km dit)

Denna fyr lags i beslag av tyskarna när de ockuperade Bornholm under andra världskriget. Vid fyrtornet hade de bra koll på havet, tjugofyra timmar om dygnet. De byggde upp en varnings- och radaranläggning och baracker för sitt manskap. Det var säkert ingen bornholmare som vågade sig hit för att spana på aktiviteterna. Eller så fanns det några få som vågade.
Jag har tidigare skrivit om det sorgliga, när resten av Danmark firade stort freden överallt var det fortfarande krig på Bornholm. Ryssarna bombade därför rejält i både Rönne och Nexö. Till slut fick tyskarna som var här vid fyren ge sig när den ryske 27:årige officeren Erastov Nicolai Eastovich ankom till Hammeren Fyr med sina 150 soldater.
Jag avslutar det krigiska med att berätta att Eastovichs dödsorsak var mycket mystisk. Tre olika orsaker nämns. A: Han dog i en skjutolycka. B: Han kallades hem. C: Han fick ett hjärtstopp.

Två fjärdedelar av fredliga familjen Lidén utmanade istället de svängda trapporna.

Vi tog paus för att glutta ut från insidan av fönstret.

Undra om tiden upplevdes gå extremt långsamt under nattpassen? Det måste varit ett lysande och blinkande nattarbetsjobb.

Det var ruggigt kallt därute. Självklart gör vi ett återbesök i ”rätt väder”. Kanske i samband med att vi besöker den andra fyren på Hammerknuden.
Det går på bilden skymta havet på andra sidan ön.

Eftersom jag inte upptäckte någon hiss fick det bli samma väg tillbaka.

Undra om det funnits några sällskapssjuka fyrvaktare genom historien? Numera är huset privatägt, men det ingick i köpet att allmänningen skulle ha fortsatt möjlighet att gå in i tornet. Det var vi tacksamma för.

Längst upp på Bokul

Publicerad den av
8

Vi hittade på Helligdomsvej en smal avtagsväg innan Serpentinvägen och vek av mot höger. Antalet p-platser gick lätt att räkna på en hand. Vanligast är såklart att traska upp på slingrande stigar från bebyggelsen i Gudhjem. (Eller vika av från Serpentinvägen)

Vi befann oss alltså på det 48 meter höga och berömda klippmassivet Bokul på Bornholm.

Helt ensamma var vi inte på de branta sluttningarna. Så gott det gick försökte jag gömma mitt förmiddagsfika. 😉

Vi fick hålla till godo med utsikten ner mot bebyggelsen i Gudhjem och den ena hamnen. Hade det varit soligare och klarare väder hade vi kunnat se Christiansö i Östersjön.

Men jag njöt för fullt vid fikat på den strategiskt placerade stora bänken vid flaggstången. Panoramautsikten gick inte att klaga på. Jag insåg att det inte var så konstigt att Bornholms världskända och berömda målare Oluf Höst hämtade inspiration härifrån och flera av hans motiv målades på just denna plats.
Oluf hade inte speciellt långt hit upp. Undra om han hade en egen favoritstig som han valde för att nå toppen?

Det finns flera anledningar att återkomma hit en mer solig och ljusare dag.
Det ena föder det andra. Nyss lärde jag mig att det finns ett annat smultronställe på andra sidan ”stora vägen”. Där skulle Solveig kunna ta macrobilder på höga vackra näckrosor, som finns i en ljuvlig skogssjö, eller varför inte på en långsamt simmande karp…

Melsted – en resa bakåt i tiden

Publicerad den av
6

Boningshuset på Melsted såg inbjudande ut i solskenet. Ett korsvirkeshus som byggdes 1801. Vi var inte helt säkra på om vi fick gå in där, så jag gick och frågade. Vilken tur! Vi var välkomna att ta oss en titt även därinne.

Det var verkligen ordning och reda på allt. Skålar, kannor och krukor i prydliga rader. Lätt att tänka sig tillbaka till en tid då allt på en gård togs om hand på bästa sätt. Jag är uppvuxen med samma tänk. Kanske blir det så när man har en gård. Det skulle saftas, syltas och konserveras. Det vi inte själva behövde plockades och gavs bort till släkt och vänner som ville ha.

Det här köket hade jag gärna flyttat in i direkt. Tänk att kunna slå sig ner vid vävstolen och väva en stund när det blev tid över. Kökslampan gillar jag skarpt!

Vår vävstol sattes upp på min mormors vind. Där satt jag på sommaren och vävde mattor. Att väva är en sysselsättning som jag ska ta upp när jag blir pensionär. Det är vilsamt att se hur en matta växer fram, inslag för inslag. Det hände att jag inte blev nöjd – då var det bara att ta upp och göra om…

Spartanskt! Kanske ett rum för tjänstefolk?

Trångt och inte så mycket plats för något mer än sängar i det här sovrummet.

Jag lär mig nya saker varje gång jag googlar. Läser att den blå färgen på väggarna var till för att hålla flugorna borta. Läser också att det var ovanligt med dubbelsäng på 1860-talet. Sängarna brukade stå i vardagsrummet.

Ett par stövlar med rejält höga skaft får avsluta dagens inlägg. Undrar hur det gick att gå i snö med sådana sulor? Gissar att det var ganska halt… Nästa fredag kommer jag att visa upp de lite ”finare” rummen. Välkomna åter!

Djur på bägge sidor vägen

Publicerad den av
6

På promenaden upp till den strategiskt placerade kvarnen Melsted Mölle fanns det inte bara den vackra vyn att njuta av. Här fanns även…

…får, getter…

… kossor och nyfikna hästar som i olika hagar bidrog till upplevelsens njutning. Mycket uppskattat förstår jag, men utsikten ner mot havet vinner för mig med två hästlängder.
De fotona fick inte vara med i detta ”djuriska inlägg”.

Här hade vi gått över vägen igen. Den svarta kaninen hade jag gärna klappat.

Det står i en av mina blåa pärmar att djuren har alla sina egna rum, precis som de hade på bondgårdar förr. Hönsen har däremot friheten att röra sig i vidare cirklar. Både inne och ute.

Det står också att du kan träffa grisar, får, getter och katter. Man kan klia grisarna bakom öronen medan fåren och bräker och geten tittar nyfiket på…
Jag hoppade över ”griskillningen”. Men nästa gång kanske jag är djärvare. 😉

Melstedgård

Publicerad den av
10

Eftersom jag är uppvuxen på en gård, som brukades av mormor och morfar redan på 1920-talet, blev det en del nostalgiska känslor när vi vandrade runt på Melstedgård. Jag kände igen många av redskapen.

Att åka hölass var kul när jag var barn, men lite läskigt när det svajade som värst där man satt längst däruppe. Det här ser mer ut som ett halmlass. Halmlass åkte man inte i eftersom de var alldeles för vassa och stickiga.

För den som gillar traktorer finns det några olika att välja på.

De tre första saknar störtbåge och ska man ut och köra med dem finns en stor säkerhetsrisk. Vet inte vad det finns för danska regler om detta. Ovanstående traktorer är förmodligen mest utställningsobjekt.

Är detta den första tankvagnen? Eller bara en väldigt stor tunna på hjul?

Informationstavlor är bra. Ännu bättre är det när jag fotograferar dem eftersom jag tycks ha en viss förmåga att glömma saker som jag läst (även om jag i det ögonblick jag läser tror mig om att jag ska komma ihåg allt.)

De som jobbade på museet var klädda i tidstypiska kläder. Det kändes nästan som att vi åkt bakåt i tiden när vi traskade runt där.

Mjölkkrukor användes för att frakta mjölken i. I Sverige användes de fram till 1970-talet då de ersattes av tankbilar.

Gissar att det här är en gammal slipsten. Den påminner starkt om den slipsten som stod hemma på gården och som jag vet att pappa använde lite då och då.

En separator, vad är det? En smart uppfinning för att separera grädden från mjölken. Gustav de Laval läste en tysk artikel och fick en idé. Han blev så småningom en av Sveriges mest produktiva uppfinnare. Hans tidiga separatorer är numera samlarobjekt.

I vårt nästa inlägg blir det besök hos djuren i Melstedgård. Välkomna åter!

Nu skedde det

Publicerad den av
16

Vi vinkade avsked till den strategiskt placerade kvarnen och tog oss över vägen. Val av bloggrubrik var busenkelt, med tanke på den jag hade den 4:e augusti: NU SKULLE DET ÄNTLIGEN SKE.

Vi slapp se skylten LUKKET. Istället kunde vi betala entré och kliva in i en värld från förr. Den klassiskt halmtäckta gården är från 1700-talet. Här finns det sevärda utställningar som skildrar bornholmskt lantbruksliv från förr. Allt var mycket välordnat.

Vi bestämde oss för att ta en inledande promenad i solskenet runt ägorna och husen. Försökte bilda oss en historisk uppfattning om hur det kunde ha sett ut just här för länge sedan. Hade de tid och ork för att sitta ner vid ett trädgårdsbord och njuta av blommor, växter, mat och dryck? Eller slängde de i sig något som gav kraft till att orka sig igenom ännu en arbetsdag med åtskilliga projekt, som aldrig tog slut? När blev ordet projekt en vardagsterm? Definitivt inte då. Termen utmattningssyndrom behövde de inte ens klia sig i huvudet av.

Vi hade gått ett varv och det var dags att kliva in på innergården.

Nu var frågan var vi skulle kliva in först? Mycket spännande låg framför oss den närmaste timmen.

Här får du en vink om vad Solveig ska visa upp i fredagens inlägg. Välkomna åter.

Vackert och strategiskt

Publicerad den av
8

Mitt emot Lantbruksmuseet Melstedgård står denna kvarn vackert på en åker, vid sidan av huvudvägen från Gudhjem till Svaneke. Ställ ditt fordon på grusparkeringen på den andra sidan vägen och ta det piano när du går över vägen.

I slutet av sjuttonhundratalet byggdes möllen på Traebenegård i Klemensker. Artonhundrafyrtionio flyttades den till trakten ovanför fiskeläget Tejn. På plats fick den namnet Tejn Mölle.

Möllan byggdes om flera gånger och växte i storlek fram till nittonhundratjugotre. Den fungerade sedan fram till andra världskriget. Då köpte Föreningen Bornholm möllan för att säkra bevaringen och gjorde den nittonhundrafemtiofem byggnadsfredad.

Omgivande byggnader och träd i Tejn hindrade möllans funktion. Därför bestämdes det att den skulle flyttas till denna passande plats i Melsted. Här tycker jag den smälter in perfekt på denna strategiska plats. Flytten startades upp år tvåtusensex och det var invigning tre år senare. Samtidigt var det läge för ett namnbyte. Därför heter den i nutid MELSTED MÖLLE.

Den har också fått en ny viktig uppgift. Möllen används för att mala korn till foder åt de hungriga lantbruksdjuren. På anslagstavlan stod det att det på onsdagarna är visning av möllen för intresserade – om det finns tillräckligt med vind.

Med utslagna vingar

Publicerad den av
6

Med risk för upprepning (jag vet att jag skrivit det förut) – att fotografera fjärilar är tålamodsprövande. Det är sällan de sitter med sina vingar helt utslagna och väntar på att de ska bli fotograferade. I naturen brukar de lyfta så snart jag kommit nära nog och fått kameran i rätt läge. I Bornholms Sommerfuglepark (numera Sommerlunden) är det betydligt lättare att hitta fjärilar som visar upp sina vackra vingar så länge att jag hinner ta några kort. Däremot är det inte lika självklart att alla bilderna blir så lyckade som jag hade önskat.

Ovanstående fjäril hade haft oturen att landa i en öppen damm i fjärilshuset. Sedan hade någon vänlig själ hjälpt den upp så att slapp att bli fiskmat. I väntan på att vingarna skulle bli helt torra kom jag med min kamera… Hoppas att vingarna inte blivit skadade av badet så att den fick flyga iväg igen.

Om en fjäril kan tänka (?) så blir den förmodligen ganska frustrerad när den kommer fram till en vägg som släpper igenom ljuset men som samtidigt stänger ute möjligheten att få flyga fritt. Bra för mig som fotograf, men tråkigt för fjärilen. Å andra sidan hade den förmodligen frusit ihjäl om den kommit ut i den danska sommaren. Tropiska fjärilar är såklart vana vid en helt annan värme än vad Bornholm kan erbjuda dygnet runt.

Att titta lite extra nära är spännande ibland. I ärlighetens namn kom bilden till eftersom jag insåg att skärpan landat bara runt fjärilens huvud. Då gällde det att behålla den delen av bilden och ta bort det suddiga.

Hoppsan! Här blev det två istället för en.

Är den helt symmetrisk eller bara nästan? Visst är det häftigt med små fläckar av orange längst ut i kanten på vingarna.

Svart är ju numera en populär färg på kläder, så varför skulle inte en fjäril kunna ha sina vingar i svart. Den här bilden (och den första) är hämtade från en av våra andra Bornholmsresor. Den första bilden visade sig vara en repris när jag gick tillbaka till förra inlägget 🙂 men ovanstående har i alla fall inte fått vara med förut.
Önskar er alla en fin septemberlördag! /Solveig